Annons

”Det finns inget skäl att stötta Kubas förtryckare”

Raul Castros regering har styrt Kuba i snart 60 år utan att någonsin bry sig om folkets stöd. Att EU och Sverige nu ger det kubanska folkets förtryckare både legitimitet och betalt är ett hån mot offren. Det skriver Erik Jennische, programchef Latinamerika, Civil Rights Defenders.

Under strecket
Publicerad

Kubas president Raul Castro hälsar på militärer under en ceremoni där revolutionshjälten Che Guevara hyllades, den 8 oktober i år.

Foto: Desmond Boylan/APBild 1 av 1

Kubas president Raul Castro hälsar på militärer under en ceremoni där revolutionshjälten Che Guevara hyllades, den 8 oktober i år.

Foto: Desmond Boylan/APBild 1 av 1
Kubas president Raul Castro hälsar på militärer under en ceremoni där revolutionshjälten Che Guevara hyllades, den 8 oktober i år.
Kubas president Raul Castro hälsar på militärer under en ceremoni där revolutionshjälten Che Guevara hyllades, den 8 oktober i år. Foto: Desmond Boylan/AP

DEBATT | KUBA

Självkritiken i biståndsdebatten efter att Robert Mugabe avgått har varit välgörande. Trots 37 år av omfattande förtryck, vanskötsel av ekonomin och omfattande korruption stod Sverige och omvärlden där med biståndspengarna och relationerna. Omvärldens kritik har varierat över tid, men de tydliga kraven på avgång och rättegång har aldrig ställts. Mugabe fick hållas tills militären fick nog.

Sveriges riksdagspartier bör ha detta i huvudet när regeringen på onsdag (6/12) bjuder in till samtal om EU:s avtal nya avtal om politisk dialog och bistånd med Raul Castros regering på Kuba. Avtalet förhandlades mellan 2014 och 2016, och undertecknades av EU:s råd för ett år sedan. Men än så länge är det bara ett provisoriskt avtal som gäller. Det slutgiltiga måste först ratificeras av medlemsländerna. I Sveriges fall behövs ett godkännande av riksdagen.

Annons
Annons

Riksdagspartierna bör i sina överläggningar ha med sig minst dessa fem argument för varför de inte ska godkänna avtalet:

  1. Den kubanska demokratirörelsen var aldrig med i förhandlingarna om avtalet och inga kubanska oberoende journalister fick delta vid presskonferenserna i Havanna. Avtalets förankring bland kubanska medborgare är noll.
  2. Avtalet ställer inga krav på förändring när det gäller mänskliga rättigheter eller demokrati. Skrivningarna om mänskliga rättigheter är en del av ”principerna” avtalet vilar på, men den kubanska regeringen kan fortsätta precis som nu utan att bryta avtalet.
  3. Det enda påtryckningsmedel som finns i avtalet är en ”människorättsdialog”, som den kubanska regeringen bestämmer förutsättningarna för. Men Raul Castro och alla hans möjliga efterträdare har sedan decennier varit extremt tydliga med att de inte är intresserade av förändring. För dem är dialog ett sätt att undkomma offentlig kritik och krav på förändring. Det enda resultatet av dialogen hittills är att EU numer kallar Kuba för en “enpartidemokrati”
  4. Avtalets skrivningar om mänskliga rättigheter är också mycket svagare än de som finns i motsvarande avtal med länderna i Centralamerika, som trots omfattande problem, ändå är betydligt mer demokratiska än Kuba. Kuba-avtalet öppnar därmed också vägen för avtal med regeringarna i Vietnam eller Etiopien, eller andra förtryckare.
  5. Sedan 2014, när USA, Kanada, EU och många enskilda EU-medlemmar började tävla om de nya relationerna med Raul Castros regering har förtrycket på Kuba tydligt förvärrats, och ekonomiska reformer rullats tillbaka.
Annons
Annons

Vår kollega Elizardo Sanchez i Kubanska kommissionen för mänskliga rättigheter och nationell försoning, visar att antalet politiska fångar mellan 2015 och 2017 har fördubblats. I april 2016, precis efter att EU och den kubanska regeringen avslutat förhandlingarna och Barack Obama besökt Kuba, omöjliggjordes alla offentliga protester. Organisationen Kvinnor i vitt (Damas de Blanco) som demonstrerat mot förtrycket varje söndag sedan 2003, tilläts plötsligt inte lämna sina hem på söndagsmornarna. Andra organisationer i demokratirörelsen tilläts inte träffas ens för en fredagsfika. 40 procent av de kubanska människorättsförsvarare Civil Rights Defenders bjudit in till kurser och konferenser utomlands sedan 2016, har gripits eller trakasseras så att de inte kan resa.

Raul Castros regering har styrt Kuba i snart 60 år utan att någonsin bry sig om folkets stöd. Att EU och Sverige nu ger det kubanska folkets förtryckare både legitimitet och betalt är ett hån mot offren.

Erik Jennische

programchef Latinamerika, Civil Rights Defenders

Följ debatten och kommentera artikeln på Facebook: www.facebook.com/svdopinion/

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons