Annons

Tove Lifvendahl:Det går att resa vart man vill just nu

Man kan resa precis dit man vill, bara modet finns. Och just nu har många av oss fått extra restid i tanken när de fysiska resorna har ställts in.

Under strecket
Publicerad

Sju böcker, sju dagar. Så löd utmaningen som vännen Carin gav mig på Facebook för en vecka sedan. Som jag förstod det skulle man lägga upp ett bokomslag per dag på en bok man rekommenderade. Det har jag inte gjort.

Skälet är att jag i princip aldrig hakar på upprop/utmaningar/kedjebrev eller liknande i sociala medier, hur trevliga/viktiga/spännande de än är. Den knastertorra tanken bakom principen är att jag nästan varje dag får inbjudan till sådana aktiviteter, och jag skulle ha rysligt svårt att börja välja eller gradera dem (folk är dessutom i varierande grad känsliga för vad man gör och inte gör och somliga tolkar signaler i allt) så det skulle i så fall innebära att jag knöt upp en massa tid som jag själv inte hade styrt över. Det vill jag inte. Låt inte din mejl eller dina sociala medier äga ditt liv, sade någon föreläsare jag hörde en gång, och det var ett klokt råd jag försöker följa.

Men det är rysligt trevligt med boktips, så det slog mig idag att jag kunde klumpa ihop sjudagarsutmaningen och göra ett resebrev av dem istället. För att läsa är att resa, som det slitna uttrycket lyder. Man kan resa till kära, säkra och trygga platser, där man vet precis hur härligt det är. Fast rätt var det är hittar man något nytt i en bok man har läst om, inte minst om man återvänder till sin barndoms eller ungdoms litterära resor. Man kan resa ut i det okända, utan att veta vart man kommer eller i vilket skick man kommer tillbaka. Man kan resa till skrämmande platser eller ställen där man får allt bekräftat såsom man trodde att det var. Man kan resa precis dit man vill, bara modet finns. Och just nu har många av oss fått extra restid i tanken när de fysiska resorna har ställts in.

Annons
Annons

På hemmakontoret har det blivit lite mer tid för mig att läsa. Numera kan jag ta kaffekvarten på förmiddagen i sällskap med en bok, och det är en bonus som förvisso inte ersätter samvaron med kollegorna, men ändå ger något extra i tillvaron. Så här kommer sju restips för bokläsaren, och det är helt sonika de sju senaste böcker jag, av olika skäl, har läst:

Allt jag fått lära mig av Tara Westover

Ghachar Ghochar av Vivek Shanbhag

Spel på många trummor av Olga Tokarczuk

Välkommen hit, välkommen hem av Josefin Fabricius

Gift av Tove Ditlevsen

Jobs keramik & textil : Lisbet Jobs och Gocken Jobs, två systrar – två konstnärskap av Hedvig Hedqvist och Christina Mattsson

Och så:

Fyra noveller om Förintelsen (en sådan där fint paketerad Novellix-samling, de är så korta så det får gå för en bok):

Den sista vägen av Rachel Korn

En vårmorgon av Ida Fink

Kylig vår av Aharon Appelfeld

Citronen av Arnost Lustig

Det blir för långt att skriva om var och en av dem, men det är läsning av skiftande slag som alla varit resor i tanken som varit värda den nedlagda tiden. Ja, och så kanske jag ska addera den senaste boken som lästes på arbetstid nu i veckan, In klampar Jimmie: Sverigedemokraternas entré i politiken av Pontus Mattsson som jag skrev om på första maj.

Därutöver har jag förstås haft nöjet att läsa mina kollegors och våra gästskribenters texter på ledarsidan. Av dem lär jag mig nytt varje dag, vilket är en sann gåva. Skickar med ett axplock och önskar en fin kommande vecka. Nu är det en bra tid för att göra de där vidlyftiga resorna – man kan komma väldigt långt för en förhållandevis liten summa (om man betänker allt jobb i alla led som går åt för att få fram en bok). Och det är också en mycket lämplig tid för att stödja sin lokala bokhandlare. Dem vill vi inte förlora.

Detta är Tove Lifvendahls brev. Få brevet gratis till din mejl genom att anmäla dig på SvD.se/nyhetsbrev.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons