Annons
Krönika

Erika Hallhagen:Säg inte: ”Jag finns här om du behöver mig”

Foto: Thierry Charlier / TT

Döden är central i två av vårens stora filmpremiärer – ”Coco”, ”Euphoria” och ”Happy end”. Vi som har varit anhöriga lite för många gånger vet att omvärldens agerande ofta är lika svårhanterligt som sorgen. Här är några förslag till dig som vän.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 1 av 2
Foto: Gorm Kallestad/TTBild 2 av 2
Foto: Stina Stjernkvist/TTBild 1 av 1

Försvinn inte

Ord som ”Jag finns här om du behöver mig” låter empatiska, men på samma gång du yttrar dem har du svurit dig fri från ansvar. Istället blir det upp till den sörjande att ta initiativ, i ett tillstånd då allt energi ägnas åt att hålla sig ovanför vattenytan.

Ring istället för att messa

”Jag tänker på dig” är en bättre formulering, men förpliktigar inte den heller – fundera åtminstone en sekund över om du inte borde ringa istället.

Vänta med blomstren

Att skicka blommor är fint, men en av de mest absurda situationerna som anhörig är att sitta i ett vakuum som hela tiden fylls på med hinkar av liljor. Sprid gracerna – vänta någon vecka med att skicka den där buketten.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Ta första steget

Bli inte helt tyst första gången du möter den anhöriga och börja inte prata om något annat. Den som sörjer ska inte behöva ta första steget och släta över den spända stämningen. Axla ansvaret.

Annons
Annons
Foto: Gorm Kallestad/TTBild 1 av 1

Bli arg

Bemöt den som sörjer med kärlek, men också genom att våga släppa igenom andra känslor. I synnerhet är ilska över sakernas orättvisa tillstånd oerhört uppfriskande att möta som anhörig, istället för ännu en till klapp på huvudet.

Laga mat

Åk hem till de sörjande, ta med en gryta med linssoppa eller köttfärssås. Något som underlättar familjens basala behov.

Ställ upp

Tänk inte: ”men inte ska jag, jag är ju inte tillräckligt nära”. För det är mycket möjligt att de som är närmare faktiskt inte tar de där ansvaret.

Foto: Gorm Kallestad/TT

Gå på begravningen

Du ångrar bara de begravningar du inte gick på, inte dem där du närvarade. Alldeles oavsett hur nära du var.

Fortsätt höra av dig

En en vanlig grå februarionsdag kan sorgen sätta i betydligt mer än första julafton utan den kära. Fortsätt höra av dig och visa att du tänker på den döda, men också på de efterlevande.

Gör tvärtom

I allt ovan: följ magkänslan och gör tvärtom om du är övertygad om att det är bättre. Men var noga med att analysera varför magen indikerar det den gör. Är det för att du själv ska komma undan, eller är det för att du tror att de närmast sörjande klarar det här bättre utan din hjälp?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons