Annons

Det muslimska Spanien en förlorande civilisation

Iberiska halvön och Kalifatet Córdoba 843 e.Kr. och 1150 e.Kr.
Iberiska halvön och Kalifatet Córdoba 843 e.Kr. och 1150 e.Kr. Foto: Wikimedia

Det muslimska Spanien blev en förlorande civilisation, ändå beskrivs det ofta som en blomstrande tid i landets historia. Varför var morerna så framstående?

Under strecket
Publicerad

Utsmyckad fasad på den moriska moskén, Mezquita, i Córdoba.

Foto: TT Bild 1 av 1

Fråga: Man möts ofta av påståendet att Spaniens muslimska period på medeltiden var en blomstringstid för landet, att muslimerna förde med sig ny teknik och en civilisation som var ljusår från vad goter, sveber, romare, iberer, basker och andra gamla härskare på Pyreneiska halvön förmått frambringa. Hur mycket av detta är sant? Faktum är ju att muslimerna kastades ut från Spanien av de kristna, att de blev historiska förlorare?

Dick Harrison: Visst, i det långa loppet var det muslimska Spanien en förlorande civilisation. Efter 1492 var det historia. Orsaken är välkänd: de kristna kungarna skaffade sig efter hundratals år av krig en militär och demografisk övermakt, och steg för steg drev de fienderna söderut. Men det finns absolut inga skäl att ifrågasätta den blomstring som det ”moriska” Spanien hade upplevt under seklerna dessförinnan. Både ekonomiskt och kulturellt var epoken en blomstringstid för Pyreneiska halvön.

Ingenstans var prakten och makten mer glänsande än i Córdoba, som mellan 800- och 1200-talen var en av Europas rikaste metropoler.

Annons
Annons

Utsmyckad fasad på den moriska moskén, Mezquita, i Córdoba.

Foto: TT Bild 1 av 1

Genom konstbevattning med teknik från öster förbättrade nykomlingarna jordbruket betydligt. Dessutom gynnade morerna fåruppfödning, hästavel, gruvbrytning och inte minst hantverk för lyxmedvetna konsumenter. Läderarbeten och sidentyger från det moriska Spanien blev eftertraktade varor. Från och med 900-talet blomstrade även poesin, och under påföljande århundraden verkade mängder av lärda astronomer, geografer, botaniker, filosofer och läkare i de moriska städerna. När västeuropeiska lärde under 1100-talet återupptäckte och översatte antika grekiska skrifter skedde det i stor utsträckning tack vare kontakter med morerna på halvön.

Ingenstans var prakten och makten mer glänsande än i Córdoba, som på 800-, 900-, 1000-, 1100- och 1200-talen var en av Europas rikaste metropoler. Enligt vissa beräkningar levde hundratusentals människor i staden, och om kalkylen är korrekt var Córdoba det medeltida Västeuropas största stad.

Utsmyckad fasad på den moriska moskén, Mezquita, i Córdoba.
Utsmyckad fasad på den moriska moskén, Mezquita, i Córdoba. Foto: TT

Kring den tätbefolkade och muromgärdade orten utbredde sig trädgårdsodlingar, förstäder, byar, kyrkor, luxuösa palats och militära garnisonsanläggningar. När staden blomstrade som allra mest lär den ha rymt omkring 470 moskéer. Ingen var större och praktfullare än Stora Moskén vid floden, som än idag – ombyggd till katedral, men i allt väsentligt intakt – får turister att häpna.

Till de mindre kända aspekterna av det moriska Spaniens historia hör att emirerna och kaliferna uppmuntrade expeditioner på Atlanten. Delvis var detta en följd av att vikingarna anföll Pyreneiska halvön på 800- och 900-talen, vilket ledde till ett marint försvarsbehov, men det rörde sig också om en vilja att utforska omvärlden. Det är fullt möjligt att moriska expeditioner nådde ända till Irland i norr och till afrikanska områden söder om Kanarieöarna.

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons