Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars
Illustration: Gustaf Öhrnell Hjalmars

Det nya globala kriget mot kvinnan är här

De auktoritära ledarnas framgångar världen över brukar förklaras med främlingsfientlighet eller växande klyftor. Men det som verkligen förenar Trump, Orbán, Bolsonaro och Duterte är något helt annat: att de kränker och motarbetar kvinnor.

Publicerad

Den som ser sig om i världen kan numera hitta en ny Donald Trump lite varstans.

I Brasilien, där nytillträdde presidenten Jair Bolsonaro förordar tortyr, hotar med att lämna Parisavtalet och antyder att landet hade det bättre under militärdiktaturen. I Filippinerna, där Rodrigo Duterte stöttar utomrättsliga mord på tusentals misstänkta langare och hotar att införa militärt undantagstillstånd i hela landet. I Ungern, där premiärminister Viktor Orbán har krossat pressfriheten, berikat sina kumpaner och blåst upp rädsla för och hat mot flyktingar. I Polen, där partiet Lag och rättvisa har underminerat högsta domstolens självständighet. Ja, till och med i Italien, vars ledare demoniserar flyktingar, attackerar EU och är tjenis med Steve Bannon.

Men ju närmare man undersöker denna globala Trumpism, desto mer utmanas de teorier som dominerar samtalet om den i USA. När experter ska förklara den politiska jordbävning som drabbat amerikansk politik sedan 2016 kommer de nämligen vanligtvis fram till en av två tolkningar. Antingen att det är ett ilsket skrik från den arbetarklass som skickats i en nedåtspiral av globaliseringen. Eller att det är en motreaktion från vita kristna som är rädda att förlora makt till invandrare och etniska och religiösa minoriteter.

Det finns en sak som dessa högerautokrater världen över har gemensamt, förutom deras allmänna fientlighet mot liberal demokrati. De vill alla trycka ner kvinnor.

Ingen av de förklaringarna fungerar särskilt bra internationellt. En social nedåtspiral? Åren innan Dutertes överraskande seger 2016 genomgick Filippinerna vad forskaren Nicole Curato kallar ”en fenomenal ekonomisk tillväxt”. Och som Anne Applebaum har beskrivit i en artikel i The Atlantic: ”Polens ekonomi har varit den mest stabilt framgångsrika i Europa under de senaste 25 åren. Landet drabbades inte ens av recession efter den globala finanskrisen 2008.”

Annons

Invandring har inte heller spelat någon stor roll för Dutertes eller Bolsonaros framgångar. Trots att Bolsonaro har fällt negativa kommentarer om svarta visade undersökningar att han stöddes både av dem och väljare med multietnisk bakgrund. Dutertes dragningskraft bygger i ännu mindre utsträckning på rasism.

Den auktoritära nationalismen är på uppgång i en väldigt skiftande samling länder. Några av dem dras med lågkonjunkturer, i andra blomstrar ekonomin. Några präglas av rädsla för invandring, medan andra inte gör det. Ändå finns det en sak som dessa högerautokrater världen över har gemensamt, förutom deras allmänna fientlighet mot liberal demokrati. De vill alla trycka ner kvinnor.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna AUKTORITÄRA LEDARE

För att förstå den globala Trumpismen behöver man komma ihåg att under större delen av mänsklighetens historia har ledare och deras manliga undersåtar slutit en sorts socialt kontrakt. Det säger Valerie M. Hudson som är statsvetare vid Texas A&M University.

– Män gick med på att styras av andra män i gengäld mot att alla män styrde över kvinnorna.

Annons

Denna politiska hierarki framstod som naturlig – lika naturlig som att vuxna bestämmer över barn – eftersom den speglade hierarkin i hemmet. I årtusenden har både män och många kvinnor kopplat samman manlig dominans och politisk legitimitet. När kvinnor får mer makt störs den ordningen. ”Unga trycker ner mitt folk och kvinnor styr över dem”, klagar Jesaja i den hebreiska bibeln. ”Mitt folk, era ledare vilseför er.”

Donald Trump lyckades få Hillary Clinton, den första kvinna som någonsin nominerats till presidentposten av ett stort parti i USA, att tyckas förkroppsliga landets korrupta politiska system.

Eftersom manlig dominans ansetts synonymt med politisk legitimitet har många revolutionärer och kontrarevolutionärer använt kvinnors rättigheter för att misskreditera de regimer de försökt störta. När de sedan själva kommit till makten har de befäst sin ställning genom att begränsa kvinnors rättigheter.

Enligt statsvetare vid University of Denver gjorde franska revolutionärer Marie Antoinette till en symbol för den gamla regimens omoraliska leverne och iranska revolutionärer detsamma med prinsessan Ashraf, shahens ”icke-beslöjade och mäktiga” syster. Men efter att de franska revolutionärerna störtat monarkin så förbjöds kvinnor att ärva egendom och undervisa på högre läroverk. I Iran förbjöd Ayatollah Khomeini att kvinnor talade i radio eller gick utomhus utan slöja.

Annons
Donald Trump i Pentagon den 17 januari 2019. Han blev president med knappslogans som ”Trump 2016, finally someone with balls”.
Donald Trump i Pentagon den 17 januari 2019. Han blev president med knappslogans som ”Trump 2016, finally someone with balls”. Foto: Evan Vucci/AP

En del av revolutionerna under den arabiska våren följde en liknande väg. Det beskriver Valerie Hudson och Patricia Leidl I boken ”The Hillary Doctrine”. När det muslimska brödraskapets ledare Muhammed Morsi tog över makten från diktatorn Hosni Mubarak i Egypten tillkännagav han snabbt att han skulle ta bort den kvotering som garanterat kvinnor platser i parlamentet, avskaffa förbudet mot kvinnlig omskärelse och göra det svårare för kvinnor att skilja sig från en misshandlande make. När Muammar Gaddafi hade störtats i Libyen var lagen som förbjöd månggifte den första landets nya parlament tog bort.

Trump, Bolsonaro, Duterte, Orbán och deras likar är inte revolutionärer. Men även de använder kön för att misskreditera en politisk ordning och att bekräfta en annan. Samtliga kallar sina föregångare illegitima: Trump hävdade att Barack Obama inte var född i USA och därmed inte kunde väljas till president enligt konstitutionen. Bolsonaro och Duterte har anklagat tidigare regeringar för att ha tolererat oacceptabla nivåer av brottslighet. Lag och rättvisa i Polen hävdar att deras föregångare har stått i tacksamhetsskuld till Ryssland och EU.

Annons

Alla knyter de också sina företrädares illegitimitet till kvinnors makt. Och ansträngningen att svärta ner och underordna kvinnor cementerar uppfattningen – bland deras anhängare – att landet har spårat ur men nu är på rätt kurs igen.

Donald Trump lyckades få Hillary Clinton, den första kvinna som någonsin nominerats till presidentposten av ett stort parti i USA, att tyckas förkroppsliga landets korrupta politiska system. Men i stället för att ge ett löfte om att rensa upp bland korrupta finansiella krafter så lovade han sina anhängare en regering fri från korruptionen hos en särskild kvinnlig skurk.

Bolsonaro lovade att ta landet tillbaka till sitt storartade förflutna: ”Vi vill ha ett Brasilien som det var för 40–50 år sedan”, sade han. På den tiden var det en militärdiktatur.

Utanför valmötena såldes t-shirtar där Trump var barbröstad och besegrade Clinton i boxning. ”Trump 2016, finally someone with balls” stod det på en kampanjnål. En annat deklarerade ”Don’t be a pussy. Vote for Trump in 2016”. En majoritet av Trumps anhängare svarade i enkäter att USA hade blivit ”för mjukt och feminint”. Under mötena ropade de ”lås in henne”. Den sortens tråkningar hade aldrig riktats mot Trumps manliga motståndare i primärvalet.

Annons

Gång på gång svarade Donald Trump kvinnor som utmanade honom politiskt – från den republikanska presidentkandidaten Carly Fiorina till den demokratiska senatorn Elizabeth Warren – med att kalla dem fula. Efter den andra debatten mot Clinton kommenterade han att hon hade ”gått framför” honom, ”tro mig, jag var inte imponerad”. Betydelsen var uppenbar: det spelar ingen roll hur högt en kvinna stiger, i slutändan är hon en kropp vars värde bestäms av män.

Ibland beskrivs Trumps allians med den kristna högern som oförenlig med hans libertinska historia. Men även om de skiljer sig åt i synen på vad som är ett lämpligt uppförande för män så är de enade i önskan att begränsa kvinnors handlingsfrihet. Denna allians befästes under förhören med Brett Kavanaugh, domaren som misstänktes för sexuellt ofredande. Republikaner rasade mot de demokrater som hade ”vanärat” senaten genom att ordna en offentlig utfrågning av Christine Blasey Ford, kvinnan som anklagade Kavanaugh. Vid ett valmöte tog Trump sikte på den kaliforniska senatorn Dianne Feinstein och kallade henne ”ännu en skönhet”. Publiken ropade ”lås in henne”.

Annons
2015 sade Jair Bolsonaro till en kvinnlig kongressledamot: ”Jag skulle inte våldta dig, för du är inte värd det”.
2015 sade Jair Bolsonaro till en kvinnlig kongressledamot: ”Jag skulle inte våldta dig, för du är inte värd det”. Foto: Eraldo Peres/AP

För brasilianare, filippinier, ungrare, italienare och polacker borde allt detta låta bekant.

Jair Bolsonaro vann presidentvalet 2018 efter att Brasilien genomgått en ekonomisk kollaps (2016 krympte landets ekonomi med mer än tre procent), politiska skandaler (en tidigare president fängslades och den föregående avsattes) och en okontrollerad brottslighet (2017 begicks nästan dubbelt så många mord som i USA och Europa tillsammans). Bolsonaro lovade att ta landet tillbaka till sitt storartade förflutna: ”Vi vill ha ett Brasilien som det var för 40–50 år sedan”, sade han. På den tiden var det en militärdiktatur.

Liksom Trump har Bolsonaro gjort sin motrevolution till en motrevolution mot kvinnor som tar plats. När han som parlamentsledamot röstade för att åtala Brasiliens första kvinnliga president Dilma Rousseff – som blivit torterad av landets militära härskare i början av 1970-talet – sade han att han tillägnade sin röst åt den mest ökända av den regimens torterare. 2015 sade han till en kvinnlig kongressledamot: ”jag skulle inte våldta dig, för du är inte värd det”. Publiken vid hans valmöten ropade att de skulle mata feminister med hundmat. Och liksom Trump har Bolsonaro fått starkt stöd av sitt lands växande antal evangelister, vilka uppskattar hans motstånd mot abort och homosexuellas rättigheter.

Annons

Viktor Orbán, som hävdar att invandrare och romer undergräver Ungerns identitet, har föreslagit ett ”avtal med alla ungerska kvinnor” om att föda fler barn.

Duterte hade inte någon ekonomisk kris eller korruption som kunde hjälpa honom att smutskasta den politiska ordningen. I stället utnyttjade han rädslan för droger för att utmåla Filippinerna som, med Nicole Curatos ord, ett ”land på gränsen till katastrof”. Liksom Bolsonaro har Duterte lovat att återställa den lag och ordning som hans land påstås ha åtnjutit under sitt enväldiga förflutna. Några månader efter att han tillträdde ordnade han en begravning med militära hedersbetygelser åt den forne diktatorn Ferdinand Marcos på Manillas hjältekyrkogård.

Liksom Bolsonaro har Duterte också hotat kvinnor med våld. 2017 informerade han filippinska soldater att eftersom han förklarat militärt undantagstillstånd på ön Mindanao så kunde de våldta upp till tre kvinnor utan påföljd. 2018 sa han till soldater att skjuta kvinnliga rebeller ”i vaginan” så att de skulle bli ”värdelösa”.

Annons

Dutertes antifeministiska korståg har, liksom Trumps och Bolsonaros, riktat in sig på mäktiga kvinnor. När senator Leila de Lima krävde en utredning av hans krig mot narkotikahandlarna så svor han att ”få henne att gråta”. Senare greps de Lima själv anklagad för narkotikasmuggling. Det läcktes bevis som skulle visa, med Dutertes ord, att hon ”knullade sin chaufför” på samma sätt som hon ”knullade landet”.

Inte ens Dutertes egen vice president Leni Robredo har undgått hans tråkningar. Vid ett evenemang 2016 noterade han skämtsamt att de kjolar hon bar på regeringsmötena var ”kortare än vanligt”.

Man kan se paralleller till Italien, där biträdande premiärministern Matteo Salvini – Steve Bannons kompis – 2016 jämförde den kvinnliga ledaren för underhuset med en uppblåsbar sexdocka. Den italienska regeringen har lagt fram ett lagförslag som enligt kritiker innebär att avskaffa barnbidraget, och enligt en annan kommande lag ska kvinnor som anklagar sina makar för våld i hemmet själva kunna bli åtalade om mannen inte fälls.

Annons

Alla de nya auktoritära makthavarna går inte fullt så långt. Men samtliga knyter den nya politiska ordning de vill skapa till en mer underordnad och traditionell roll för kvinnor. Viktor Orbán, som hävdar att invandrare och romer undergräver Ungerns identitet, har föreslagit ett ”avtal med alla ungerska kvinnor” om att föda fler barn. Han lovar kvinnorna avbetalningsfria studier, men bara om de får minst tre barn var.

Polens regering uppmanar i annonser polacker att ”föröka sig som kaniner” och har förbjudit att dagen-efter-piller säljs utan recept. 2017 demonstrerade polska kvinnor mot nya hårda regler för abort – och regeringen svarade med att låta genomsöka kvinnogruppers lokaler.

Auktoritära ledare, som Rodrigo Duterte, har ofta framgång när kvinnor hotar männens dominans över det offentliga livet i länder där män fortfarande styr det privata, konstaterar Valerie Hudson.
Auktoritära ledare, som Rodrigo Duterte, har ofta framgång när kvinnor hotar männens dominans över det offentliga livet i länder där män fortfarande styr det privata, konstaterar Valerie Hudson. Foto: Raad Adayleh/AP

För kvinnorättskämpar är de här sexistiska, auktoritära ledarna en tuff utmaning. Att besegra dem kräver att kvinnor får mer makt. Men ju mer makt kvinnor får, desto mer beskriver autokraterna det som en attack på den naturliga politiska ordningen.

Annons

Det är ingen slump att Bolsonaro och Duterte kritiserar tidigare kvinnliga presidenter. Christine Blasey Fords anklagelser mot Kavanaugh fick kvinnliga demonstranter att vallfärda till den amerikanska senaten. Men fotograferna där de skrek åt manliga senatorer hjälpte troligen republikanerna att behålla makten över senaten i valet som följde.

Den första skillnaden mellan könen som varje människa stöter på, är den i hemmet. Där etableras den första politiska ordningen, hur saker och ting ska vara i landet.

I långa loppet räcker det inte att stärka kvinnor politiskt för att besegra de auktoritära ledarna. Det krävs att kvinnors makt normaliseras, så att kvinnliga ledare och demonstranter inte kan förvandlas till symboler för politisk perversion. Och det krävs att man konfronterar den underliggande anledningen till varför många män – och vissa kvinnor – ser kvinnors politiska makt som onaturlig: att den omkullkastar hemmets hierarki.

– Den första skillnaden mellan könen som varje människa stöter på, är den i hemmet. Där etableras den första politiska ordningen, hur saker och ting ska vara i landet, säger Valerie Hudson.

Annons

Följaktligen når auktoritära ledare ofta framgång när kvinnor – i synnerhet feministiska kvinnor – hotar männens dominans över det offentliga livet i länder där män fortfarande styr det privata.

Jämför USA, Filippinerna, Brasilien, Ungern och Polen med länder i norra Europa där det är mer normalt att kvinnor har politisk makt. Kvinnor innehar 48 procent av platserna i det isländska parlamentet. I Sverige är andelen 46, i Finland 42 och i Norge 40 procent. I alla de länder som valt auktoritära, jämställdhetsfientliga ledare är andelen lägre: från 31 procent i Italien till 10 procent i Ungern. Det betyder inte att en nordisk Orbán eller Bolsonaro vore en omöjlighet, norra Europa har sina egna högerextrema partier. Men det är svårare för dessa partier att använda kön för att misskreditera den politiska ordningen, eftersom kvinnors makt inte längre ses som illegitim.

Och förklaringen handlar nog till stor del om att jämställdhet är mer normalt i hemmet. 2018 publicerade OECD hur många timmar varje dag som kvinnor och män lägger på obetalt husarbete som städning, matinköp och barnpassning. Om man tittar på skillnaderna mellan könen per nation så syns ett tydligt mönster. I länder där kvinnor och män lever mer jämställt i hemmet har kvinnor också en större politisk representation. I Sverige, där 46 percent av riksdagsledamöterna alltså är kvinnor, är skillnaden mellan kvinnors och mäns hushållsarbete mindre än en timme om dagen. I USA, där kvinnor har 23 procent av platserna i kongressen, är skillnaden en och en halvt timme. I Ungern skiljer den nedlagda tiden med över två timmar.

Den som hoppas bli av med Trump eller Bolsonaro i nästa val finner knappast tröst i de här exemplen. Familjedynamik förändras ju inte från år till år, utan mellan generationer. Icke desto mindre påminner de nya auktoritära makthavarna oss om ett gammalt feministiskt mantra: det privata är politiskt. Om vi värnar jämställdheten i hemmet kan vi på köpet rädda demokratin.

Donald Trump i Pentagon den 17 januari 2019. Han blev president med knappslogans som ”Trump 2016, finally someone with balls”.

Foto: Evan Vucci/APBild 1 av 3

2015 sade Jair Bolsonaro till en kvinnlig kongressledamot: ”Jag skulle inte våldta dig, för du är inte värd det”.

Foto: Eraldo Peres/APBild 2 av 3

Auktoritära ledare, som Rodrigo Duterte, har ofta framgång när kvinnor hotar männens dominans över det offentliga livet i länder där män fortfarande styr det privata, konstaterar Valerie Hudson.

Foto: Raad Adayleh/APBild 3 av 3