Alexander Mørk-Eidem fick Svenska Dagbladets Thaliapris 2009. Nu är han en av Dramatens husregissörer och aktuell med ”Swede Hollow”.
Alexander Mørk-Eidem fick Svenska Dagbladets Thaliapris 2009. Nu är han en av Dramatens husregissörer och aktuell med ”Swede Hollow”. Foto: Marcus Ericsson/TT

”Det påminner om nutida folkvandringar”

Svenskarna som drömde om ett bättre liv i Amerika, men hamnade på botten i det nya landet, skildras i Ola Larsmos gripande roman ”Swede Hollow”. När Alexander Mørk-Eidem sätter upp den som pjäs vill han få publiken att komma nära både människorna och platsen.

Publicerad

– Boken berättar om en del av vår historia som jag inte kände till. De flesta skandinaver har en förståelse av migrationen genom Vilhelm Mobergs utvandrarserie där svenska bönder lägger under sig prärien. Men de flesta hamnade i storstäder och slet på fabriker, blev en del i den industriella revolutionen, konstaterar Alexander Mørk-Eidem.

Svenskarna beskrevs som illaluktande, de kunde inte språket, kände inte till kulturen och förblev ganska isolerade. Sjukdomar grasserade.

– Det påminner om nutida folkvandringar och på så vis tror jag vi kan nå identifikation, en förståelse på djupet av människors drivkraft, säger regissören.

Han har fria händer med manuset men håller sig nära det persongalleri av rörande öden som Ola Larsmo målar upp med familjen Klar i centrum. Mørk-Eidem gör en association till Thornton Wilders pjäs ”Vår lilla stad”.

– Även platsen är ett slags huvudperson där människor föds, lever och dör – det är ett pågående i enkla berättelser om vanliga människor. En del går det sämre för, andra klarar sig bättre.

I sina uppsättningar av Tjechov och Ibsen har Mørk-Eidem gärna flyttat tiden och platsen. I ”Swede Hollow” får 1890-talet vara kvar, men utan visuell hjälp av kostym eller scenografi. I verkligheten är dalen numera en park i Saint Paul i Minnesota där besökaren får mana fram bilderna av kåkstadens misär. Svenskarna efterträddes av irländare, italienare och mexikaner innan allt jämnades med marken på 1950-talet.

– Man får tänka sig samhället. Jag är inspirerad av dokumentärteater, fiktion byggd på sanna berättelser i form av vittnesmål i första eller tredje person – som i Larsmos bok. Rollfigurerna ska ha en förtrolighet mot publiken. Vi har inga gradänger utan skådespelarna reser sig upp och berättar i ett öppet rum, rör sig mitt ibland oss. Det blir en gemensam berättelse. Jag tänker på när flyktingarna från Syrien kom till Centralstationen 2015, de var klädda som vi, man kunde inte se vem som var svensk och inte.

Swede Hollow

Elverket/Dramaten

Premiär 8 november

Fotnot: Dalateatern spelar ”På andra sidan Swede Hollow”, musikteater om ett par unga svenskar som bestämmer sig för att emigrera till framtidens land Amerika. Av Malin Foxdal, Anders Nygårds och Magnus Zetterlund. Premiär 8/11.