Annons

Tove Lifvendahl:Det som händer vid bordet

Författaren Johan Norberg modererar ett samtal på Trilateral Commissions Europamöte om nordiska erfarenheter av socialism och kapitalism med utbildningsminister Anna Ekström, tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt, Kristin Skogen Lund, koncernchef för Schibsted och Peter Vesterbacka, entreprenör och grundare av Slush and MobileMonday.
Författaren Johan Norberg modererar ett samtal på Trilateral Commissions Europamöte om nordiska erfarenheter av socialism och kapitalism med utbildningsminister Anna Ekström, tidigare statsminister Fredrik Reinfeldt, Kristin Skogen Lund, koncernchef för Schibsted och Peter Vesterbacka, entreprenör och grundare av Slush and MobileMonday. Foto: Tove Lifvendahl

Lösningarna kommer inte genom isolering och monologer. Allt handlar ju till sist bara om människor och deras förmåga att interagera med varandra.

Under strecket
Publicerad

Den här veckan har varit en mycket konferenstung i schemat; först besökte jag stiftelsen Fritt Näringslivs konferens i Budapest, där en av de stora framtidsfrågorna, demografi, utgjorde temat. Det är en fråga som alltid står under bevakning eftersom den påverkar så många andra faktorer. Somliga länder har en ung och växande befolkning, andra har en åldrande och krympande. Vissa har stort utflöde av invånare medan andra är destinationsland för olika migrationsmönster.

En av dem som medverkade i programmet var András Fekete-Györ, partiledare för det liberala oppositionspartiet Momentum, som i ett samtal resonerade om emigrationens betydelse för utvecklingen i regionen, skillnaden mellan patriotism och nationalism samt unga ungrares framtidsutsikter i ett land som vi har sett har ett politiskt styre som drar allt mer åt det auktoritära.

Själv fick jag samtala på scen med författaren David Goodhart, vars teori om Anywheres och Somewheres, på svenska Vartsomhelstare och Nånstansare, har varit flitigt citerad i svensk samhällsdebatt sedan boken utkom för ett par år sedan, ”The Road to Somewhere: The Populist Revolt and the Future of Politics”. Nu arbetar han på en ny bok, som fortsätter att utforska de spänningsfält som både individer, politiken och samhällen påverkas av. Mer om vad som sades kommer jag att redovisa närmare på ledarsidan i nära framtid.

Annons
Annons

Detta var mitt andra besök i Budapest i vuxen ålder, men liksom sist ägnades lejonparten av tiden inomhus i konferenssal. Det var nog i alla fall 15 år sedan då jag deltog på en studieresa om transatlantisk säkerhetspolitik och Ungern var ett av flera länder den tvärpolitiska gruppen besökte. Jag hann i alla fall se så mycket denna gång att jag bestämde mig för att någon gång i framtiden återvända som turist till denna stad med byggnader som är hisnande vackra längs Donau.

For därefter direkt till Stockholm för nästa konferens; Sverige stod i år värd för medlemsorganisationens Trilateral Commissions Europamöte i år med mer än hundra deltagare. En post på Facebook föranledde ett par kritiska kommentarer; de här estradsamtalen på konferenser – ger de verkligen något? Leder de någonstans och är de inte väldigt enahanda?

Jag har varit på en hel del konferenser genom åren, och hört eller medverkat i en stor mängd samtal på scen. Och det ankommer på alla medverkande, såväl på scenen som i publiken, att göra mötet meningsfullt. Lyssna uppmärksamt och analytiskt, ställa frågor eller göra noteringar, hålla tanken öppen för perspektiv som ställs i dager oavsett det är avsiktligt eller utan intention. Det finns ibland oändligt mycket mer information att hämta i rummet som inte alltid utgörs av de exakt utsagda orden.

Jag brukar tänka att varje samtal jag lyssnar på, eller varje konferens jag deltar i är värdefull om jag får med mig en eller flera nya tankar, någon ny kunskap eller ett perspektiv jag inte har tänkt på tidigare. Från dessa fem dagar har jag många sidors anteckningar som jag är glad för att jag tillägnat mig.

Och allt, precis allt, handlar ju till sist bara om människor och deras förmåga att interagera med varandra. Om det som kan skapas vid bordet där man möts – tillit, förtroende, konfliktlösning och respekt. Om de som sitter där kan samtala med varandra, försöka förstå varandras perspektiv och utvecklas. Det är ju inte så att vi saknar utmaningar. Lösningarna kommer inte genom isolering och monologer.

Just nu talas det mycket om polarisering och upplevelseklyftor, hårda ordalag och förskjutna gränser för det vi uppfattar är civiliserad debatt. Effekterna av detta på geopolitiken, gemenskaperna, förmågan att lösa problem och säkerhetsfrågorna är kännbara och bekymmersamma. Kanske har konferensen, detta mötesskal som är upp till deltagarna att bruka efter bästa förstånd, aldrig varit viktigare än nu.

Detta är Tove Lifvendahls brev. Få brevet gratis till din mejl genom att anmäla dig på SvD.se/nyhetsbrev.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons