Annons

Francofonia – Louvren under ockupationenDet spökar på Louvren i diffust drama

Från höger: Louis-Do de Lencquesaing som Louvrens chefsintendent Jacques Jaujard och Benjamin Utzerath som Franz Wolff-Metternich, den officer som ansvarade för hanteringen av erövrad konst under ockupationen.
Från höger: Louis-Do de Lencquesaing som Louvrens chefsintendent Jacques Jaujard och Benjamin Utzerath som Franz Wolff-Metternich, den officer som ansvarade för hanteringen av erövrad konst under ockupationen. Foto: Njutafilms

”Francofonia – Louvren under ockupationen” blandar högt och ännu högre, ett mångdimensionellt pussel som avstår från att hålla ihop, skriver SvD:s Jan Söderqvist.

Under strecket
Publicerad
Foto: NjutafilmsBild 1 av 1

Francofonia – Louvren under ockupationen

Regi
Aleksandr Sokurov
Genre
Drama
Medverkande
Louis-Do de Lencquesaing, Benjamin Utzerath, Vincent Nemeth
Längd
1 tim 28 min

Från 7 år.

Betyg: 3 av 6

Sällan har väl en genrebeteckning varit så poänglös som denna. Jag kan inte riktigt säga vad ”Francofonia” är eller vad den handlar om; det får man bestämma alldeles själv. Filmen blandar högt och ännu högre, dokument och iscensättning, dialog och solitärt grubbleri. Resultatet är ett slags fragmentiserad, filmkonstnärlig bygglåda med vilken betraktaren förväntas snickra till sin egen upplevelse. Vilket kräver en god portion välvilja.

Berättelsen – ja, eller vad man nu ska kalla den – rymmer olika tidsplan och nivåer. Vi har regissören Aleksandr, som prokrastinerar i en våning fylld av boktravar, där han för samtal dels med döda författare som Tolstoj och Tjechov, dels med en skeppare som befinner sig ute på stormigt hav. Parallellt med detta har vi, förmodligen, den film som regissören i stället borde färdigställa: historien om hur tyskarna intog Paris under andra världskriget och därmed också lade under sig Louvren – symbol både för kulturell förfining och krigiskt barbari (en stor del av konstskatten är krigsbyte). Och vid sidan av detta har vi massturismens museum av i dag, hemsökt av vålnader, främst Napoleon och den franska republikens skyddshelgon Marianne, som drar omkring genom tomma museisalar om nätterna.

Annons
Annons
Foto: NjutafilmsBild 1 av 1

Spöken och konstmuseer är alltså återigen på tapeten; vi minns ”Den ryska arken” från 2002. Då var det en enda lång oavbruten tagning i Sankt Peterburgs Eremitage som gällde, här är det frågan om ett mångdimensionellt pussel som avstår från att hålla ihop. Tydligast konturer får den intrikata relationen mellan Louvrens chefsintendent vid tiden för den tyska ockupationen och den officer som ansvarade för hanteringen av erövrad konst. De bortser från patriotismens bud och möts i en mjuk samarbetslinje för att bevara den utsatta kulturen.

Koncentrationsläger och liknande otrevligheter slipper vi däremot höra talas om. Är konsten därmed att betrakta som nödvändig och legitim verklighetsflykt? Filmens regissör Sokurovs svar är ett outgrundligt leende.

Foto: Njutafilms

Se trailern till ”Francofonia – Louvren under ockupationen”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons