Annons

Det var fel att avskaffa beredskapspolisen

Mikael Juul Sörensen, om hur den svenska krisberedskapen urholkats helt i onödan.

Under strecket
Publicerad

Beredskapspoliser sattes in 2005 för att evakuera stormdrabbade i Kronobergs län .

Foto: Mark Earthy Bild 1 av 1

Beredskapspoliser sattes in 2005 för att evakuera stormdrabbade i Kronobergs län .

Foto: Mark Earthy Bild 1 av 1
Beredskapspoliser sattes in 2005 för att evakuera stormdrabbade i Kronobergs län .
Beredskapspoliser sattes in 2005 för att evakuera stormdrabbade i Kronobergs län . Foto: Mark Earthy

De flesta av oss minns nog stormen Gudrun 2005. Stora delar av Kronobergs län drabbades hårt under stormen. Läget var så prekärt att man kallade in beredskapspolisen. Men, hur många minns tågurspårningen utanför Kungsbacka senare samma år? Ett tågsätt med tankvagnar med klor spårade ur och i samband med att man skulle lyfta vagnarna, fanns det en överhängande risk för att vagnarna skulle börja läcka. Enligt räddningstjänsten kunde det bli aktuellt att utrymma ett område med en radie av fem kilometer från olycksplatsen. 

Detta innebar en evakuering av 20 000 personer och beräknades ta ca 48 timmar. Därefter skulle området behöva vara utrymt, bevakat och avspärrat under ca tre dygn. 

Enligt polismyndigheten i Halland skulle inte förstärkningar av poliser från Västra Götaland eller från Skåne räcka till och därför ville man kalla in sina beredskapspoliser om det blev aktuellt. Detta var andra gången regeringen medgav att vid behov sätta in beredskapspolisen. Beredskapspolisen Det vill säga den förstärkningsresurs som var utbildad för de aktuella uppgifterna avspärrning, utrymning, bevakning, registrering och tillträdeskontroll.

Annons
Annons

En annan situation som få känner till var fågelinfluensan 2006–2008. Runt om i Europa och i vårt närområde hade man konstaterat att en aggressiv och smittsam fågelinfluensa spreds. För att vara rustade för en eventuell insats gjorde Rikspolisstyrelsen (RPS) framställan vid tre olika tillfällen mellan 2006 och 2008 till regeringen. I framställan 2008 skrev man bland annat att:

”Statens Jordbruksverk kan vid misstänkt eller konstaterat utbrott av H5N1 jämlikt 14§ Epizootilagen hos Polisen begära handräckning för åtgärder i syfte att hindra ytterligare spridning av smittan. Aktuella åtgärder utgörs av avspärrning, utrymning, bevakning, registrering och tillträdeskontroll över ibland stora områden. Dessa åtgärder är för Polisen alltid oerhört omfattande och påfrestande och påverkar under lång tid det ordinarie, planerade polisarbetet på ett för verksamheten negativt sätt.

Uppgifterna är också av sådan art att de är ytterst lämpliga för beredskapspolisen som både är utrustade och utbildade för dylika uppdrag. Eftersom många av åtgärderna kräver polismans befogenhet är Försvarsmaktens tjänster i dessa sammanhang exkluderade.”

Sammanlagt gjorde RPS bedömningen att man behövde regeringens godkännanden 8 gånger mellan 2005–2008 och man fick regeringens medgivande i samtliga fall. Redan 2003 var man av den uppfattningen att det var en byråkratisk och omständlig process, vilket ledde till en och man gjorde en framställan till regeringen som gick ut på att man själva skulle få mandatet att vid behov använda beredskapspolisen.

Annons
Annons

Den 1 januari 2009 fick RPS en ny förordning som gjorde att man inte längre behövde regeringens godkännande.

Redan i mars samma år kom dock RPS plötsligen ”underfund med” att behovet inte längre fanns. Med motiveringar som en kraftig ökning av poliser (!) och dyr i drift, ansåg man att detta vara skäl nog för att göra en ny framställan till regeringen. I början av 2010 uppvaktade man därför regeringen om att få göra en ”översyn” av beredskapspolisen.

Sommaren 2012 beslutade regeringen att avveckla beredskapspolisen och på RPS var man färdig med avvecklingen 1 oktober 2012. På (drygt) ett och ett halvt år hade svensk polis, medvetet, allvarligt försvagat sin del i den svenska krisberedskapen. 

Den justitieminister som godkände framställan i samband med fågelinfluensan 2008, moderaternas nuvarande försvarspolitiske talesperson Beatrice Ask, var den samma som beslutade att RPS skulle fåren ny förordning 2009 och som avvecklade beredskapspolisen två och ett halvt år senare.

Den nya polismyndigheten har fått stora bekymmer efter omorganisationen 2015. Ett stort antal erfarna poliser har slutat. Med en kraftig minskning av poliser i ingripandeverksamheten, ska polisen sättas in situationer som kan liknas med stormen Gudrun, Kungsbackaolyckan och fågelinfluensan. 

Om man gör en jämförelse med de resurser man använder i kampen mot den grova brottsligheten, bilbränder, sprängningar och skjutningar samt alla andra ”normala uppgifter”, kommer polisen naturligtvis inte att kunna hantera riktigt allvarliga situationerna av den typ som inträffade eller riskerade hända mellan 2005–2008. Och detta oavsett vad man skulle hävda från ansvariga på Nationella operativa avdelningen, som fortfarande anser att det inte finns något behov av en förstärkningsresurs.  

För att förtydliga ytterligare. Flera kommuner är beroende av ordningsvakter på grund av att det inte finns tillräckligt med poliser. Vad man normalt inte tänker på är att ordningsvakterna är beroende av de få ingripandepoliserna som finns, att och dessa är i sin tur är beroende av ordningsvakterna.

Den extremt viktiga frågan i sammanhanget är: Vad ska polisen ställa upp med i de situationer som jag har nämnt? Ordningsvakter? Hemvärnsoldater (vilket det inte finns lagstöd för)? Det är hög tid att skapa en ny och modern beredskapspolis – den Nationella polisreserven sorterande under Justitiedepartementets polisavdelningen.

MIKAEL JUUL SÖRENSEN är sakkunnig i polisens krisberedskap samt beredskapspolisen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons