Efter operationen där man tog bort hela bukspottkörteln får Mari Liljedalen cellgifter som ska utplåna eventuella metastaser.
Efter operationen där man tog bort hela bukspottkörteln får Mari Liljedalen cellgifter som ska utplåna eventuella metastaser. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Värsta beskedet du kan få – bara en av tio överlever

Cancer är inte en sjukdom, utan hundratals. Mari Liljedalen fick en av de allra värsta. Om läkarna verkligen ska lösa cancerns gåta måste de också övervinna slumpen.

Uppdaterad
Publicerad

Det var i våras, på mindre än en månad, som allt ändrades för Mari Liljedalen. Hon kände sig frisk, men lite ont i ryggen fick henne att gå till en kiropraktor. Tre veckor senare satt hon förstummad och tog emot det sakliga men okänsliga beskedet från läkaren på Karolinska i Huddinge:

– Du har en stor tumör i bukspottkörteln som inte går att operera.

Beskedet hade knappt kunnat vara värre.

– Jag hade ju anat vad det kunde vara och läst att chansen är pytteliten att överleva. Men då ska jag vara den som gör det, tänkte jag direkt, säger Mari Liljedalen.

Pancreascancer är en av de elakaste cancerformer som finns. Medan nästan 90 procent av alla med bröstcancer eller prostatacancer kan hoppas på ett liv i tio år efter insjuknandet är det omvänt för patienterna med en tumör i bukspottkörteln.

Enligt officiell statistik upptäcks varje år närmare 1 300 svenskar med cancer i bukspottkörteln. Den verkliga siffran är snarare drygt 1 800. Cancern är svår att diagnosticera och det är ibland först efter döden som tumören upptäcks. Då registreras det inte som en dödsorsak i Socialstyrelsens cancerregister.

Efter diagnos är det bara en av tio som överlever i fem år. Var tredje som insjuknar dör inom ett år. I några fall handlar det om veckor. En studie för några år sedan visade att tioårsöverlevnaden var så låg som 3,3 procent för män och 4,4 bland kvinnor.

Efter reklamen visas:
Mari Liljedalen fick beskedet ingen vill ha

I vardagsrummet i Soldalen i Södertälje värmer den sprakande braskaminen fötterna. Här bor Mari Liljedalen, 62 år, med sin man Tony Ahlstam. I hennes knä ligger maine coon-katten Styrman Jeeves, eller Styris som han också kallas, och spinner så att det hörs i hela huset.

Annons

– Han har verkligen varit en tröst och när jag face-tajmade med honom en gång brast allt för mig. Jag bara stortjöt.

Efter ytterligare tester och undersökningar visade det sig möjligt att operera Maris cancer. Men först efter ett hårt program med starka cellgifter som skulle få tumören att krympa ihop så att den inte låg an mot levern.

1/2

Maine coon-katten Styris är bäst på att trösta Mari Liljedalen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
2/2

Mari Liljedalen är en fighter. Hon ska klara det, men ibland kommer ilskan. ”Det är så förbannat orättvist”, säger hon.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Den sju timmar långa operationen med två kirurger är en av de svåraste som överhuvudtaget kan göras. Men på grund av personalbrist blev operationen inte av som planerat under sommaren, utan först den 18 september.

Att vänta länge med en tumör i kroppen är ett lidande som många cancerpatienter känner igen. Mari pendlade mellan hopp och förtvivlan.

– Det var fruktansvärt svårt att sova vissa nätter, men jag rasade aldrig igenom helt. Jag längtade efter operationen för att den skulle göra mig frisk, men samtidigt höll jag på och döstädade och tömde garderoberna. Tony var min trygghet och min kurator. Vi gifte oss, efter 43 år i synd, en vecka innan operationen. Det var känslosamma och fina tre minuter i rådhuset.

Annons
Tre olika cellgifter ska droppas in via venporten. De ska ta kol på eventuella cancerceller som gömmer sig i kroppen.
Tre olika cellgifter ska droppas in via venporten. De ska ta kol på eventuella cancerceller som gömmer sig i kroppen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Bukspottkörteln har två viktiga uppgifter. Den tillverkar enzymer som behövs för matsmältningen och den framställer hormonerna insulin och glukagon. De är viktiga för ämnesomsättningen och styr sockerhalten i blodet.

Körteln ligger centralt i buken och omringas av magsäcken och tolvfingertarmen. Inte sällan sprider sig cancern till näraliggande vitala organ som lever, lungor och tarmar.

Skräcken dagarna före operationen var just att hon skulle öppnas och sedan sys igen direkt eftersom man hittat metastaser. Då vore det inte meningsfullt att operera.

– En vän råkade ut för det. Det spökade en hel del i mig, för då är det ju kört.

Men operationen blev av. Kirurgerna såg inte skymten av några metastaser. De tog bort hela bukspottkörteln, hela gallan, gallgångarna, mjälten, tolvfingertarmen och två tredjedelar av magsäcken. Samt delar av två stora kärl.

Annons

Av alla som får pancreascancer är det möjligt att operera max en fjärdedel. Nästan alla andra patienter får cellgifter.

Elena Rangelova är en av landets skickligaste pancreaskirurger. Hon har Huddinge som bas, men jobbar även internationellt och nästan bara med de allra svårast sjuka.

Då är cancern utbredd lokalt i bukspottkörteln, den växer på kärl men har inte börjat fjärrsprida sig, som det heter. För dessa patienter är Elena Rangelovas svårnådda mål att åtminstone en tredjedel ska kunna opereras. Då finns hopp om en längre överlevnad.

Läkemedelsindustrin vill inte investera i något som är så svårbehandlat och där så få överlever.

En del läkarkollegor känner inte till att man kan operera och sätter in lindrande vård i livets slutskede i stället. Blir det ingen opereration är prognosen nästan lika dålig som för dem som har en spridd sjukdom med metastaser. Då finns inte längre någon bot, bara cellgifter som kan förlänga livet något. Men det är en tuff behandling som väldigt få orkar med.

Över hälften av de svårast sjuka dör inom ett år.

Annons

– Det är bland det värsta man kan råka ut för. Dels för att cancerformen i sig är besvärlig, dels för att både forskningen och sjukvården släpar efter för den här patientgruppen. Läkemedelsindustrin vill inte investera i något som är så svårbehandlat och där så få överlever. I stället är det tumörer i bröst och prostata som drar till sig den mesta forskningen.

Typiskt för tumören är att den inte visar några tidiga symtom och därför upptäcks sent. När symtomen väl kommer handlar det om klåda, gul färg på huden och i ögonvitorna och att urinen blir alldeles mörk. Oftast har då tumören hunnit sprida sig och är dessutom i stort sett okänslig för strålning och cellgifter.

Pancreas­kirurgen Elena Rangelova.
Pancreas­kirurgen Elena Rangelova. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Pancreascancern trivs i den syrefattiga miljön och växer av det samtidigt som tumören skaffar sig en hård sköld och kapslar in sig.

Annons

– Det är en aggressiv sjukdom på ett svårt ställe. Tumören är lömsk, försöker man lura den luras den tillbaka och hittar nya sätt att utveckla sig. Kirurgi är bästa vapnet, då kan man ta bort hela problemet. Men ofta ligger tumören mot stora kärl och då ställs krav på kirurgisk excellens.

Men även efter en lyckad operation är komplikationsrisken större än för nästan alla andra cancrar. Runt 30 procent av patienterna drabbas av en infektion, vilket ofta förlänger vårdtiden med flera månader. Dessutom kan man inte använda cellgifter mot eventuella metastaser eftersom de trycker ner immunförsvaret som behövs mot infektionen.

Vad säger du till en patient som råkat ut för en pancreascancer som spridit sig?

– Det är svåra samtal när man ärligt måste säga att det inte finns så mycket vi kan göra. Är det någon med en prognos på tre månader kan man inte säga det. Samtidigt vill vi inte sprida falska förhoppningar.

– Vi måste ta upp den mörka statistiken, men också säga att den kanske inte gäller just i det här fallet. Patienterna måste ha något att klamra sig fast vid, exempelvis att de ska må bra under behandlingen och inte ha ont, säger hon.

Annons

Efter flera veckor av eftervård på sjukhus och avancerad sjukvård i hemmet kommer Mari och Tony till Karolinska i Huddinge i början av november. De träffar pancreaskirurgen Asif Halimi och kontaktsjuksköterskan Amanda Lind för att gå igenom vad som gjorts och hur prognosen ser ut.

Asif Halimi visar på en plastmodell alla organ som tagits bort i bukhålan. När han är klar är det knappt några delar kvar av modellen.

– Risken att något blir fel är störst första veckan. Men jag är mycket nöjd och vi fick med oss 74 körtlar varav nio innehöll tumörceller. Överlag är värdena riktigt bra. Det har läkt ihop, men du behöver en ny omgång med cellgifter om det mot förmodan finns några cancerceller kvar, säger han.

Mari Liljedalen och hennes man Tony Ahlstam följer läkaren Asif Halimis beskrivning av den stora operationen.
Mari Liljedalen och hennes man Tony Ahlstam följer läkaren Asif Halimis beskrivning av den stora operationen. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Mari tittar på Tony och ler. Hon har även fått chansen att ställa alla frågor som hon burit på länge. Tolv nedskrivna hade hon med sig. De flesta kretsade kring att hon fått diabetes som en följd av att bukspottkörteln avlägsnats.

Även Tony är lättad, men säger att han drabbas av mörka tankar. Särskilt på nätterna.

– Jag försöker skjuta ifrån mig det och tänka att om det går åt helvete får man ta det då. Men klockan ett på natten är det svårt att värja sig.

Det brukar sägas att en cancerdiagnos påverkar hälsan för hela familjen, anhöriga såväl som närstående. Tony känner igen sig.

– Jag vaknar och kan inte somna om. Jag har blivit fruktansvärt trött sista halvåret. Det beror nog både på att jag sover för lite och att jag blivit hjärntrött. Vi är ju mitt uppe i det nu och det snurrar många tankar som jag aldrig haft tidigare. Om liv och död.

Hur tog du Maris cancerbesked första gången?

– Jag mår inte bra av att se Mari må dåligt. Samtidigt har inte jag det värst och då kan jag inte hålla på med någon självömkan.

Har man inom sjukvården brytt sig om hur du har det som anhörig?

Annons

– Inte något speciellt alls. Jag har inte saknat det, men jag vet ju att många vill ha mer stöd och hjälp från vården när det blir riktigt jobbigt.

Pancreaskirurgen Asif Halimi konstaterar att Maris operation gått bra. 74 körtlar togs bort varav nio innehöll tumörceller.
Pancreaskirurgen Asif Halimi konstaterar att Maris operation gått bra. 74 körtlar togs bort varav nio innehöll tumörceller. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Nästan alla cancerformer har en egen patientförening och sedan fem år finns också Palema för dem med cancer i bukspottkörteln, levern, gallan, magsäcken och matstrupen – cancerformer som alla har dåliga överlevnadssiffror. Det var en läkare på Karolinska i Huddinge som startade föreningen.

– Krasst var det väl så att inga patienter tyckte det var någon mening med en förening eftersom medlemmarna faller ifrån så snabbt. Men läkarna tänkte längre och nu kan vi äntligen ge röst åt de här patienterna också, säger Eva Backman, ordförande i Palema.

Det har ändå gått framåt de senaste 20 åren, tack vare bättre kirurgi i kombination med cellgifter. Då låg femårsöverlevnaden på strax under sju procent, nu ligger den på något över tio procent.

Annons

Men resultaten hade kunnat vara ännu bättre, om pancreascancern behandlades akut och cancervården var mer specialiserad. Enligt Socialstyrelsens så kallade standardiserade vårdförlopp ska en pancreascancer opereras inom högst 36 dagar efter diagnos. Men bara hälften av landets regioner klarar det – i Dalarna är det bara 4,3 procent av patienterna som får en operation i tid.

Enligt en annan nationell studie var det bara 41,3 procent som fick en operation inom 40 dagar 2013. Fyra år senare hade det sjunkit till 28,6 procent.

– Utvecklingen går verkligen åt fel håll. Det är ruggigt dåligt och egentligen är det ännu sämre. 36 dagar handlar inte om vad som är bra utan om vad som är möjligt att göra inom det fyrkantiga system som vi har i dagsläget. En operation måste egentligen göras inom 2-3 veckor för att tumören ska se likadan ut som när man röntgade den. Är undersökningssvaren för gamla kan vi missa viktiga förändringar vid operationen, säger Elena Rangelova.

Bakom fasade på Karolinska i Huddinge görs flest pancreasoperationer i landet. Det är avancerad kirurgi i världsklass.
Bakom fasade på Karolinska i Huddinge görs flest pancreasoperationer i landet. Det är avancerad kirurgi i världsklass. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Från välgrundad misstanke till diagnos och beslut om operation kan det dröja flera veckor. Sedan ska operationen planeras in på tomma tider, narkosen bokas och sängplatser hittas.

– Det visar på ett systemfel, vi måste utreda och organisera det här mycket snabbare. Vi måste ha tillgång till akuta utredningar och undersökningar och ha större flexibilitet. Det kan korta vårdtiderna och spara resurser. Andra länder klarar av det.

Dör patienter i onödan?

– Förmodligen skadas en del. Ju tidigare vi kan operera, desto bättre överlevnad. Alla extra veckor spelar roll, säger Elena Rangelova.

Den stora cancergåtan, är vi på väg att lösa den?

– Vi kirurger har ett speciellt sätt att ta oss an den uppgiften och operera bort tumören. För många typer av cancer är utvecklingen stark, men inte för pancreas. Vi har kommit en bit på väg men vi är långt ifrån framme där.

Onkologisjuksköterskan Per Lindblom kopplar in för en ny ”cocktail” av cellgifter till Mari.
Onkologisjuksköterskan Per Lindblom kopplar in för en ny ”cocktail” av cellgifter till Mari. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman
Annons

Hans Hägglund, cancerläkare från Akademiska sjukhuset i Uppsala, är regeringens nationella cancersamordnare. Hans uppgift är att skapa en god jämlik vård där överlevnaden förbättras och färre insjuknar.

Den generella utvecklingen är positiv, men han oroar sig för tre stora problemområden. Hjärntumörer, lungcancer och bukspottkörtelcancer. Där går det inte framåt som det borde.

– Det beror inte på några konstiga prioriteringar på sjukhusen att satsa mindre pengar på vissa cancerformer. Så fungerar inte sjukvården, jag har aldrig stött på det under mina många år som chef inom cancervården.

Däremot, säger han, kan det vara så att investeringarna i forskningen går till vissa cancersjukdomar medan det satsas väldigt lite på andra.

Hans Hägglund håller med om att tiden mellan diagnos och operation är alldeles för lång när det gäller pancreascancer.

– Det är en eländig diagnos där bara hälften lever efter sex månader, medan det är lite bättre för dem som opereras. Problemet är ju att den är svår att upptäcka och att symtomen och diagnos kommer alldeles för sent. Plus att tumörerna inte är känsliga för cellgifter och strålning. Då återstår bara kirurgi och då måste operationerna bli av snabbare.

Annons

Fler kliniska studier behövs för att utvecklingen ska ta fart. Man kan hoppas på bättre diagnostik och nya och effektiva målsökande läkemedel. Det biologiska, CAR T-cellsläkemedel som cancerläkaren Jonas Mattsson såg framför sig i del 2 av den här serien, skulle till exempel vara perfekt för bukspottkörtelcancer.

– I labbmiljö kan vi få en T-cell att slå ut en pancreascell, men i verkligheten är det svårt. T-cellen har problem att ta sig in i pancreastumören och överleva. Vi behöver bygga starka CAR T-celler som blir som tanks och står pall i en ogästvänlig miljö. Vi vill att den släpper in ämnen som talar om för cancercellen att nu ska den dö, säger han.

Immunterapi är nu etablerat och på väg att införas i alla regioner. Men det är dyrt, cirka 70 000 kronor i månaden per patient.

Bristen på specialiserad personal är en annan anledning till köer och långa väntetider inom cancersjukvården. Det går ut över patienter med bland annat leukemi och pancreas som behöver snabba insatser. Sverige har aldrig haft så många läkare och sjuksköterskor som nu. Men de verkar göra fel saker.

Annons

– Många sjuksköterskor har uppgifter som en sekreterare kan göra och det gäller en del läkare också. Exempelvis sitter vi fortfarande och manuellt överför uppgifter från datorn till kvalitetsregistren. 2 000 läkare och sjuksköterskor håller på med våra cancerregister. Det borde kunna göras av andra, säger Hans Hägglund.

Sedan 2002 är det 35 procent färre som får en hjärtinfarkt i Sverige, samtidigt som dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar minskat med över 50 procent, enligt Socialstyrelsen. De viktigaste förklaringarna är att färre röker och att sjukvården är bättre på att sätta in behandlingar mot riskfaktorer som högt blodtryck och höga blodfettsnivåer. Varför har cancerområdet inte gjort lika stora framsteg under samma period?

– Cancer är den vanligaste dödsorsaken i många hög- och medelinkomstländer, den har passerat hjärt- och kärlsjukdomarna. Samtidigt ska man komma ihåg att cancer inte är en enda sjukdom. Man har gjort fantastiska framsteg med vissa sorter medan det varit svårare med andra, säger Hans Hägglund.

Annons

Han ser inget nytt stort genombrott inom cancerforskningen som kan optimera överlevnaden. Däremot finns mycket att vinna på fler förebyggande insatser.

I dag används 97 procent av alla vårdresurser till att bota patienter som fått en sjukdom medan tre procent går till prevention. Det borde förskjutas, anser Hans Hägglund.

– Just hjärt- och kärlsjukvården har varit duktig på det och fått ett kraftigt genomslag för att ändra levnadsvanorna hos befolkningen. Vi borde kunna göra något liknande inom cancerområdet. 30–40 procent av cancrarna kan vi nog bota med förebyggande insatser.

Kommer vi någonsin att lösa cancerns gåta?

– Vi kan säkert få upp överlevnaden till 80 procent, men det är ju inte detsamma som att vi håller på att besegra cancern. Med över 200 cancerdiagnoser tror jag inte att vi är på väg att knäcka gåtan. På många områden har vi kommit långt, men för pancreas, hjärna och lungor kan man absolut inte påstå det.

Insjuknande i 5-årsklasser 2014-2016.

Män

Kvinnor

80 (antal fall per 100 000 invånare)

70

60

Bukspottkörteln är

10-15 cm lång och

ligger åt vänster

bakom nedre delen

av magsäcken.

50

40

30

20

10

0

KÄLLA: SOCIALSTYRELSEN

Nej, när det gäller bukspottskörkelcancer är det svårt att se ändrade levnadsvanor som den stora lösningen. Aningen fler män råkar ut för cancerformen och tre av fyra insjuknar mellan 60 och 70 år. Den enda säkert bevisade riskfaktorn är rökning och det finns en genetisk komponent på knappt 20 procent. Annars är kunskapen väldigt begränsad om vad som orsakar pancreascancer.

Annons

Att välja bort cancern genom att säga nej till cigaretter, sol, alkohol och stillasittande går inte.

I den här artikelserien har vi lärt oss att cancer är en sjukdom som beror på förändringar i vårt DNA, arvsmassan, som styr vad cellen ska göra. Att det ofta är en serie mutationer som gör att cellen delar på sig och inte lyder signalerna om vad den borde göra. Att åldern ökar risken, eftersom det nödvändiga reparationsarbetet i cellen blir sämre med tiden. Att mindre än tio procent av cancersjukdomarna är ärftliga och att 30–40 procent hänger ihop med vår livsstil.

Men vad förklarar resten, omkring hälften av alla cancerfall?

– Det är ren otur. DNA går sönder hela tiden och de flesta gånger lagar cellerna sig själva. Men ibland hinner de inte med. Och när en felaktig cell i arvsmassan delar på sig kopieras den med alla fel. Det är slumpen som avgör om man har för många felaktiga celler på ett ställe och då kan man få cancer av ren otur, säger Klas Kärre.

Mari Liljedalen berättar att hon kan känna ilska över att just hon, som har tagit hand om sin hälsa, skulle få cancer.

Annons

– Det finns de som slösar bort sitt liv på saker som inte är nyttiga och om de håller på med det kan ju de i stället få cancer. Det är egoistiskt och jag är inte stolt över den känslan, men den kommer över mig ibland, säger hon.

Klas Kärre tror att det är svårt för många att ta in att så mycket av all cancer beror på otur. Många är så övertygade om att det antingen är ens eget fel eller samhällets. Men det är ingens fel.

– Man kan aldrig skuldbelägga och säga att en patient gjort fel och har sig själv att skylla. Inte ens om patienten rökt hela sitt liv. Det kan vara slumpen, och någon som aldrig rökt kan ju också få lungcancer. Att välja bort cancern genom att säga nej till cigaretter, sol, alkohol och stillasittande går inte. Man kan bara minska risken genom att göra det. Precis som bilbältet minskar risken att dö i trafiken.

Efter reklamen visas:
Är vi på väg att lösa cancerns gåta?

Här ligger nog ett av skälen till varför ingen av de experter jag intervjuar vågar utlova en lösning på cancerns gåta. Otur går inte att förebygga eller bota.

Nobelpristagaren Jim Allison tror inte att man någonsin kommer att kunna säga att cancern inte är ett problem längre.

Annons

– Det ligger inte i korten som vi kan se just nu. Kanske kan vi på sikt behandla cancerpatienter som vi hjälper patienter med högt blodtryck, de måste stå på mediciner resten av livet. Men vi är långt ifrån att börja strunta i solkrämer och börja röka igen, säger han.

Jonas Mattsson i Toronto hoppas att nanotekniken kommer att ge nya behandlingar som vi bara kunnat drömma om tidigare.

– Det pågår väldigt mycket, men det tar tid. Personligen ser jag som en målsättning, och förhoppning, att cancer kan bli en kronisk sjukdom. Att patienter kan leva med sin sjukdom och en fortsatt god livskvalitet i ytterligare 10–20 år.

– Förut frågade vi om det fungerar, nu frågar vi hur bra immunterapin fungerar, säger cancerläkaren Padmanee Sharma.
– Förut frågade vi om det fungerar, nu frågar vi hur bra immunterapin fungerar, säger cancerläkaren Padmanee Sharma. Foto: Tom Callins

Padmanee Sharma, cancerläkaren i Houston, tror inte att det kommer att ske.

– Vi är på toppen av ett isberg och det kommer så många kliniska resultat med immunterapier att vi inte riktigt hinner med. För fem år sedan frågade vi om det fungerar, nu frågar vi hur bra det kommer att fungera. På sikt kan vi nog bota en majoritet av cancerdiagnoserna, men med andra blir det svårare, säger hon.

Annons

Klas Kärre ger en annan typ av svar. Han menar att det inte finns någon gåta, åtminstone inte en enda gåta.

– Cancer uppkommer när det blir flera fel i cellen. Hur många och i vilka kombinationer skiljer sig åt. Vi har haft en fantastisk utveckling där forskningen kartlagt många av de vanligaste felen och nya behandlingsmetoder har utvecklats mot en del av dem. Framöver kommer vi bli allt bättre på att skräddarsy behandling för patienterna.

En månad senare ska vi återigen träffa Mari Liljedalen på Huddinge. Hon ska få en andra omgång av tunga cellgifter och är nedstämd. Hennes cancermarkör i blodet är fortsatt låg, men cytostatikabehandlingen slår skoningslöst och ger henne svåra biverkningar.

– Den första behandlingen var otroligt jobbig, jag har gråtit mycket och brakade ihop för första gången. Jag tappade talförmågan ett tag, var väldigt illamående och yr och tänkte att jag nog inte får uppleva julen.

Mari vet att hon har jobbiga dagar framför sig när hon ensam åker in till onkologmottagningen tidigt på morgonen. Tony får inte följa med eftersom hans kraftiga förkylning kan smitta.

Annons

Behandlingen ska vara i omkring fyra timmar. Tre olika läkemedel droppas in efter varandra via en venport som redan är inopererad. Av sammanlagt över 200 läkemedel har tre valts ut för att passa just på Maris cancersort. De ska förhindra att cancercellerna blir fler eller förstör sig själva.

Efter operationen ska hon få hon sex omgångar med cellgifter, fastän läkarna inte tror att hon har någon spridning i kroppen. För säkerhets skull. Till en början kan metastaserna nämligen vara för små för att synas på röntgen.

Mari ligger på rummet, redo att ta emot denna cocktail av läkemedel. Men inget händer. Timmar går innan en sjuksköterska kommer in och säger att hennes påsar ligger färdiga i en depå i Kungens kurva men att det dröjer innan de är på plats.

Det är läkemedelsleverantören som återigen schabblat med utkörningen. Efter ytterligare några timmar tvingas man inse att det är för sent att påbörja behandlingen och Mari får åka hem igen. En bortkastad dag, säger hon.

Hon har bett om uppehåll med cellgifterna kring julen. För henne och Tony är det årets skönaste helg och den ska helst firas hos dottern Therése i Vingåker. Med Kajsa Vargs julskinka på bordet, en egenhuggen gran och alla andra tillbehören på plats för att maxa känslan av en god jul.

Mari är inställd på att kämpa mot cancern. Hon tänker inte lägga sig ner och dö. Hon planerar för framtiden, att flytta och bygga nytt i Vingåker. Och återgå som webbansvarig på ett fackförbund. I grunden är hon ju positivt lagd. Hon försöker alltid hitta ljusstrimman i mörkret.

Ändå finns den där ilskan som inte lämnar henne i fred.

– Jag kan bli otroligt arg på att det är så förbannat orättvist att jag ska råka ut för det här. Och på ett sånt ställe. Om jag nu ska få cancer kunde jag väl få bröstcancer i stället. Den har man större chans att överleva.

Stor skillnad i överlevnad mellan diagnoser

Kvinnor

Män

Antal fall respektive dödsfall per 100 000 invånare

Insjuknande

Dödlighet

100

100

80

80

60

60

40

40

18,6

16,6

20

20

14,0

12,6

0

0

1980

1980

2016

2016

Omkring

2% av alla

cancerfall

2016.

Relativ överlevnad i procent

Överlevnad tio år

100%

80

Få överlever

över tio år

60

40

20

11,6

10,3

0

1980

2015

Antal fall respektive dödsfall per 100 000 invånare

Insjuknande

Dödlighet

100

100

80

80

60

60

40

40

20

20

0

0

1980

1980

2016

2016

Relativ överlevnad i procent

Överlevnad tio år

100%

80

60

40

20

0

1980

2015

Antal fall respektive dödsfall per 100 000 invånare

Dödlighet

Insjuknande

100

100

80

80

60

60

40

40

20

20

0

0

1980

1980

2016

2016

Hjärnan,

hjärnans

nerver och

ryggmärgen

utgör det

centrala

nerv-

systemet.

Relativ överlevnad i procent

Överlevnad tio år

100%

80

60

40

20

0

1980

2015

Antal fall respektive dödsfall per 100 000 invånare

Dödlighet

Insjuknande

200

200

160

160

120

120

80

80

40

40

0

0

1980

1980

2016

2016

Relativ överlevnad i procent

Majoriteten

av de drabbade

är kvinnor.

Överlevnad tio år

100%

80

60

40

20

0

1980

2015

Antal fall respektive dödsfall per 100 000 invånare

Insjuknande

Dödlighet

200

200

160

160

120

120

80

80

40

40

0

0

1980

2016

1980

2016

Relativ överlevnad i procent

Drabbar

bara

män.

Överlevnad tio år

100%

80

60

40

20

0

1980

2015

Antal fall respektive dödsfall per 100 000 invånare

Insjuknande

Dödlighet

100

100

80

80

60

60

45,7

39,1

40

40

20

20

6,4

4,1

0

0

1980

2016

1980

2016

Relativt låg

dödlighet

efter tio år.

Relativ överlevnad i procent

Överlevnad tio år

100%

93,3

87,8

80

60

40

20

0

1980

2015

KÄLLA: SOCIALSTYRELSEN

Maine coon-katten Styris är bäst på att trösta Mari Liljedalen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Mari Liljedalen är en fighter. Hon ska klara det, men ibland kommer ilskan. ”Det är så förbannat orättvist”, säger hon.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Tre olika cellgifter ska droppas in via venporten. De ska ta kol på eventuella cancerceller som gömmer sig i kroppen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Pancreas­kirurgen Elena Rangelova.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Mari Liljedalen och hennes man Tony Ahlstam följer läkaren Asif Halimis beskrivning av den stora operationen.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Pancreaskirurgen Asif Halimi konstaterar att Maris operation gått bra. 74 körtlar togs bort varav nio innehöll tumörceller.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Bakom fasade på Karolinska i Huddinge görs flest pancreasoperationer i landet. Det är avancerad kirurgi i världsklass.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

Onkologisjuksköterskan Per Lindblom kopplar in för en ny ”cocktail” av cellgifter till Mari.

Foto: Magnus Hjalmarson Neideman

– Förut frågade vi om det fungerar, nu frågar vi hur bra immunterapin fungerar, säger cancerläkaren Padmanee Sharma.

Foto: Tom Callins