Annons

ToscaDetaljerna hjälper oss att möta levande människor

Lianna Haroutounian som Tosca, Dimitris Paksoglou som Cavaradossi  och Vladislav Sulimsky som Scarpia (sittande, t h) i ”Tosca”.  I bakgrunden Andreas Paulsson, Tobias Nilsson och Eric Roos.
Lianna Haroutounian som Tosca, Dimitris Paksoglou som Cavaradossi och Vladislav Sulimsky som Scarpia (sittande, t h) i ”Tosca”. I bakgrunden Andreas Paulsson, Tobias Nilsson och Eric Roos. Foto: Jonas Persson

Kärlek och tortyr mot en bakgrund av storpolitik – det finns i Puccinis högdramatiska ”Tosca”. Den kontrasten belyser Sofia Jupither i sin nya uppsättning för Malmöoperan, som har blivit en riktig sångarfest.

Under strecket
Publicerad

Bengt Krantz och Malmö Operas barnkör.

Foto: Jonas PerssonBild 1 av 2

Vladislav Sulimsky som polischefen Scarpia, en skurk med mänskliga sidor.

Foto: Jonas PerssonBild 2 av 2

Bengt Krantz och Malmö Operas barnkör.

Foto: Jonas PerssonBild 1 av 1

Tosca

Genre
Opera
Regi
Sofia Jupither
Medverkande
Lianna Haroutounian, Dimitris Paksoglou, Vladislav Sulimsky, Anton Eriksson, Bengt Krantz, Conny Thimander, Eric Roos, Thomas Hildebrandt, Malmö operakör, barnkör operaorkester
Var
Malmö opera
Text
Luigi Illica, Giuseppe Giacosa

Musik: Giacomo Puccini. Dirigent: Steven Sloane. Scenografi: Erlend Birkeland. Kostym: Maria Geber. Ljus: Ellen Ruge

När Tosca kastar sig ut från Castel Sant’Angelo kan publiken äntligen andas ut, efter närmare tre timmars intensiv spänning. Triangeldramat om den svartsjuka operadivan Tosca, hennes revolutionäre älskare Cavaradossi och den brutale polischefen Scarpia har alla ingredienser som får operahjärtan att dunka. 

I dag tänker vi kanske främst på Tosca som en skapelse av Giacomo Puccini, men hennes verklige fader är författaren Victorien Sardou, expert på att sadistiskt skruva till en berättelse så den nästan blir outhärdlig. På 1880-talet skrev han pjäsen ”La Tosca” för den stora aktrisen Sarah Bernhardt, helt och håller utformad för den stora tragediennen. Pjäsen blev en exempellös framgång, och Puccini såg snabbt möjligheten att ytterligare förstärka berättelsen genom att förvandla den till opera. Att både Tosca och Sarah Bernhardt har blivit namnet på läckra bakverk säger väl en del om deras popularitet.

Bengt Krantz och Malmö Operas barnkör.
Bengt Krantz och Malmö Operas barnkör. Foto: Jonas Persson
Annons
Annons

Vladislav Sulimsky som polischefen Scarpia, en skurk med mänskliga sidor.

Foto: Jonas PerssonBild 1 av 1

När Puccinis opera hade premiär år 1900 hade det gått jämnt ett sekel efter de händelser som beskrivs i verket. ”Tosca” innehåller inte bara teaterhistoria och operahistoria utan dessutom politisk historia. Allt utspelar sig under ett dygn i juni 1800, tre dagar efter slaget vid Marengo, när Napoleons trupper besegrade österrikarna. I operans första akt sprids ett rykte att Napoleons trupper förlorat, vilket utmynnar i den maffiga Te deum-scenen med körsång och kanonskott, men i nästa akt kommer det motstridiga beskedet att Napoleon har vunnit och Cavaradossi får hylla hans seger.

I Sofia Jupithers iscensättning utspelar sig den mänskliga tragedin mycket tydligt mot en fond av storpolitik. Hon suddar bort all antydan till kitsch och tar berättelsen på allvar. Blodigt allvar. Det går åt ovanligt mycket rödfärg när den Scarpia efter sitt våldtäktsförsök får en fruktkniv i halsen: ”Toscas kyss”.

Sofia Jupither följer ofta originalets scenanvisningar men får ändå helheten att verka alldeles ny, med utmejslad personregi och psykologisk trovärdighet, i en fin kombination av det realistiska och extremt förhöjda.

Vladislav Sulimsky som polischefen Scarpia, en skurk med mänskliga sidor.
Vladislav Sulimsky som polischefen Scarpia, en skurk med mänskliga sidor. Foto: Jonas Persson

Massor av små detaljer hjälper oss att möta levande människor. Här ligger den mördade Scarpia med neddragna byxor i yttersta förnedring, här tar Tosca på sig den fängslade Cavaradossis läderjacka, i en gest full av ömhet. Hon är aldrig primadonneaktigt kokett, bara rättfram.

Dessa människor blir mycket små under den massiva tyngden av Erlend Birkelands storskaliga, romerska valv, som i olika formationer återkommer i varje akt, en påminnelse om historiens obeveklighet. Det hotfulla, ödesmättade hörs också från orkesterdiket. Steven Sloane får med total behärskning Malmös operaorkester att överträffa sig själv.

En rad svenska sångare som Bengt Krantz, Anton Eriksson och Conny Thimander gör utmärkta insatser, men huvudrollerna är som ofta i Malmö vikta för utländska sångare. Armeniska sopranen Lianna Haroutounian är fantastisk på att visa den stora divans mänskliga djup – Toscas bön blir ett uppgivet rop på hjälp Hon har också ett fin samspel med den briljante, grekiske tenoren Dimitris Paksoglou som Cavaradossi. Vitryske Vladislav Sulimsky visar att även skurken Scarpia har mänskliga sidor.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons