Annons

Figaros bröllopDetaljerna spelar roll i Figaros bröllop

Rebecca Nelsen som Susanna, Kostas Smoriginas som Greve Almaviva och Giuseppina Bridelli i rollen som Cherubino.
Rebecca Nelsen som Susanna, Kostas Smoriginas som Greve Almaviva och Giuseppina Bridelli i rollen som Cherubino. Foto: Malin Arnesson
Under strecket
Publicerad

Figaros bröllop

Genre
Opera
Regi
Peter Stein
Medverkande
Igor Bakan, Rebecca Nelsen, Kostas Smoriginas, Evgeniya Sotnikova, Giuseppina Bridelli, Roman Ialcic, Charlotta Larsson, m fl. Malmö Operakör, barnkör & Operaorkester
Var
Malmö opera

Musik: W A Mozart. Libretto: Lorenzo da Ponte efter Pierre Beaumarchais pjäs. Dirigent: Evan Rogister. Scenografi: Ferdinand Wögerbauer. Kostym: Anna Maria Heinreich. Ljus: Joachim Barth

I “Figaros bröllop” spelar detaljerna roll, det märks redan i de första takterna. Figaro mäter väggarna i det rum han ska dela med sin fästmö Susanna - “Fem ... tio ... tjugo ... trettio …” - och prisar hur praktiskt det blir för dem att ha nära till herrn och frun som de ska tjäna. Susanna yppar sina dubier: har du tänkt på att det bara blir några steg från Greven till mig?

Susanna är en skarpsynt föregångerska i konsten att värja sig mot närgångna män med makt. Hennes och Figaros äktenskapsplaner mynnar ut i en komplicerad förväxlingsintrig där Greven i slutminuterna får stå med lång näsa, förlåten men avslöjad.

Beaumarchais satiriska komedi från 1778 brukar kallas en stormsvala för franska revolutionen och har aldrig helt försvunnit som talpjäs (närmast på Dramaten i vår). I da Pontes och Mozarts operaversion har det samhälleliga perspektivet visserligen minskats i förhållandet till spelet mellan könen, men det har inte desarmerat stycket.

Peter Stein och hans scenograf Ferdinand Wögerbauer visar hur den lilla världen är en del av den stora. Spelplatsen är först ett litet utrymme i mitten av scenen, men för varje ny akt expanderar scenbilden och blir mer genomlyst. I sista akten får den ramarna att bågna.

Annons
Annons

Stein är en teaterlegend som debuterade redan på 60-talet. Han har alltså varit verksam som regissör långt före de senaste decenniernas trender i operavärlden, så man kan inte riktigt kalla hans noggranna, traditionella närläsning av originaltexten för en reaktion. Det han gör blir en sorts normkomplettering; i dag är ju knäbyxor betydligt mer sällsynta i Mozartföreställningar än trenchcoat.

I “Figaros bröllop” förs flödet av dramatiska situationer fram i en rad sjungna replikskiften, som då och då stannar upp i reflekterande partier som Grevinnans vemodiga betraktelse om hur lyckan bleknat eller Cherubins här ovanligt inåtvända hyllning till kvinnan. I Peter Steins uppsättning behandlas recitativen mycket fritt och det är som om alla repliker föds i nuet.

Trots sin erfarenhet är det första gången Peter Stein tar sig an verket, och vid sin sida har han unge amerikanske dirigenten Evan Rogister som eldar på så svetten stänker: både scen och orkesterdike spritter av liv.

Vid premiären fick unge svenske basen Henning von Schulman hoppa in i Figaros roll, med gott musikaliskt resultat. Rebecca Nelsen lyste som Susanna med stark pondus och fantastisk språkbehandling, och Kostas Smoriginas och Evgeniya Sotnikova gjorde starka insatser som greveparet. Härligt var att höra Charlotta Larssons Marcellina med den ofta strukna arian om karlars opålitlighet, en nödvändig pendang till Figaros utbrott över lömska kvinnor. Någon problematisering av varför Grevinnan förlåter Greven fick vi dock inte.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons