Annons

Ett dockhemDjärv Ibsentolkning gör Nora till sexuell fetisch

Gizem Erdogan spelar Nora i ”Ett dockhem”.
Gizem Erdogan spelar Nora i ”Ett dockhem”. Foto: Ola Kjelbye

En helig ko har skrivits om. Yana Ross har gjort om ”Ett dockhem” till en samtida ironisk skröna där sexuella strukturer styr lika mycket som viljan till makt och pengar. En intelligent och välspelad tolkning.

Under strecket
Publicerad

Johan Gry, Gizem Erdogan, Logi Tulinius, Mattias Nordkvist och Jesper Söderbom i ”Ett dockhem”.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1

Ett dockhem

Genre
Teater
Regi
Yana Ross
Medverkande
Gizem Erdogan, Jesper Söderblom, Johan Gry, Mattias Nordkvist, Logi Tulinius
Var
Göteborgs stadsteater
Text
Henrik Ibsen

Spelversion: Yana Ross Övers: Jerker Beckman, Lucia Cajchanova Scenografi: Zane Pihlström Musik: Jonas redig Video: Algirdas Gradauskas

Torvald Helmer ska bli bankdirektör. Han ska få undersåtar – som hustrun Nora säger belåtet när hon sliter upp julklappar hon köpt åt sig själv. Allt medan grannen, psykiatrikern Magnus Rank lystet ser på. Han dyrkar och begär Nora – det gör också Nils, en gammal pluggkompis. Noras bror Krister dyker dessutom upp, för att värma sig en stund vid familjelivet innan han åter ska börja tillverka och sälja narkotika. Pengar, det är livet.

Den lettisk-amerikanska regissören Yana Ross har förut iscensatt en räcka klassiker. Nu har turen kommit till ”Ett dockhem”. Handlingen är flyttad till i dag, rollistan omgjord – och anledningen till social skandal utbytt. Nora är lika förtryckt nu som då, men på ett helt annorlunda sätt. Hon är ensam kvinna på scenen, och männen gör om Nora till en sexuell fetisch. Maken vill bli förnedrad, klär ut sig till dvärg och hon till Snövit. Grannen Rank har cancer och provar lustfyllt vackra sorgklänningar ihop med Nora.

Yana Ross förtydligar att istället för att männen förminskar Nora, förstorar man nu hennes roll som närmast pornografisk ikon. På ett sätt som är minst lika strukturellt mansgrisigt, om inte mer. Hon kan till del använda det denna kvartett män vill ha – men att bara spela roller, gärna sagolika Disneysagor tär på det egna jaget. Yana Ross är här tydligt inspirerad av Elfriede Jelinek och hennes ”Prinsessdramer”. Regin tar också fasta på det sätt på vilket männen, ett gäng gamla klasskompisar, bildar en så stark homosocial struktur att den närmast får sexuella övertoner.

Annons
Annons

Johan Gry, Gizem Erdogan, Logi Tulinius, Mattias Nordkvist och Jesper Söderbom i ”Ett dockhem”.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1
Johan Gry, Gizem Erdogan, Logi Tulinius, Mattias Nordkvist och Jesper Söderbom i ”Ett dockhem”.
Johan Gry, Gizem Erdogan, Logi Tulinius, Mattias Nordkvist och Jesper Söderbom i ”Ett dockhem”. Foto: Ola Kjelbye

Yana Ross nyskrivning av Ibsen är mycket intressant, och explicit – inte mer än en musikvideo, men djärv på en svensk teaterscen. Uppsättningen är klart tyskinspirerad. Scenografin, den borgerliga låda där familjen Helmer bor snurrar och har plats för närbilder. Barnrummet är till för vuxna pojkar, sovrummet en budoar och allt sjunker medan Disney tar över och Nora blir en somnambul Snövit. En del av publiken kommer säkert att ta sig för pannan, och muttra att ”Ibsen är det ju inte”. Nej, ty detta är världen av i dag, intelligent avläst och skarpslipat gestaltad.

Ensemblen är utmärkt. Gizem Erdogan är perfekt som Nora. Hon har lärt sig att spela många roller, men hennes goda hjärta vill ingen ha. Smutsiga turkhora, skriker Torvald när han tror att den karriär han längtat efter ska gå om intet. Att Nora lånat pengar beror på att han fått en psykisk blackout och blivit vårdad på privat klinik, ingen får ju veta. Jesper Söderblom som Torvald är gravt osäker – småsint och rädd tyr han sig till Rank som får fungera som pappa. Johan Gry som Rank vampyriserar lystet på deras sexualitet. Ross tolkning handlar till del om föräldrar och barn.

”Ett dockhem” är en solid struktur som Yana Ross byggt om till ironisk igenkännlig nutid. Här är allt ibsenskt 1800-tal bortstädat och den som tycker att det är obehagligt eller onödigt har antagligen heller ingen lust att rannsaka sin egen roll och våra samtida rollspel.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons