Annons

Anders Lindblad:Djurgården vinner med lugn och mental styrka

Foto: Janerik Henriksson/TT / TT NYHETSBYRÅN

Djurgården var nere för räkning. Men med stark lagmoral, tålamod och avgörande byten ordnades guldet. Det jag ändå imponeras mest av är lugnet och den mentala styrkan i truppen.

Under strecket
Publicerad

Guld nummer tolv, det första sedan 2005, är Djurgårdens. Avgörandet blev precis den rysare som jag förutspådde. Eller…guldstriden blev faktiskt än mer dramatisk än någon ens kunde ana. 

Efter 45 minuter var Djurgården nere för räkning, nästan knockat, på Östgötaporten i Norrköping där ett ödesmättat dis skvallrade om att det här skulle bli en rejäl pärs för alla Blåränder. 

Djurgården behövde en poäng för att säkra guldet och ytterligare en inteckning i Lennart Johanssons pokal. 

Men efter 14 minuters spel ledde Norrköping med 2–0. Då var guldet långt borta. Malmö såg nämligen tidigt till att ta ledningen mot Örebro och var i det läget på väg att snuva Djurgården på titeln. 

Jag träffade många Djurgårdsfans på väg till Östgötaporten och de pratade blandat om ångest och känslan av att det ändå skulle ordna sig. 

I paus, när guldet verkade glida dem ur händerna, såg jag uppgivna miner hos en del Djurgårdslegendarer på läktaren. Hoppet fanns ändå kvar. Allt kunde fortfarande hända.

Och det var precis vad det gjorde. Jesper Karlströms reducering efter hörna i 50:e minuten var exakt var Djurgården behövde. Där vaknade gulddrömmen till liv igen på allvar. När sedan Mohamed Buya Turay påpassligt tryckte in 2–2, på Emir Kujovics hårda inspel, visste jublet inga gränser. 

Annons
Annons

Djurgården kunde, med en man mer i slutskedet, hålla undan och säkra guldet. Det tog bara några sekunder efter att domaren Glenn Nyberg blåste av matchen innan tusentals fans stormade planen och firade med sånger och hejaramsor. 

Att Djurgården står som mästare 2019 är givetvis en triumf för alla i klubben. Men kanske framför allt för sportchefen Bosse Andersson, vd:n Henrik Berggren och tränarduon Thomas Lagerlöf och Kim Bergstrand. 

Andersson och Berggren har på sex år förvandlat Djurgården från ett konkursbo i nedre halvan av  tabellen till en välmående förening som nu ska ut och spela i Europa. 

Andersson och Berggren har på sex år förvandlat Djurgården från ett konkursbo i nedre halvan av  tabellen till en välmående förening som nu ska ut och spela i Europa. 

De har klarat av balansgången att både satsa och sälja spelare för att gå plus. På fem år har de sålt spelare för drygt 200 miljoner kronor. Symbolvärvningarna av Andreas Isaksson, Kim Källström och Jonas Olsson för några år sedan visade att klubben ville utmana om medaljerna, men det var först i år – med ett hårt jobbande kollektiv i stället för namnkunniga stjärnor – som fullträffen kom. 

Efter förra säsongen fick inte tränaren Özcan Melkemichel nytt kontrakt, utan Bosse Andersson handplockade i stället Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf från Sirius. De hade med små medel i Uppsala-klubben visat att deras fotbollsfilosofi gav resultat. Det gnyddes en del i Djurgårdskrestar när det stod klart att firma Bergstrand & Lagerlöf – med AIK-förflutet som spelare, ja även Hammarby när det gäller Bergstrand – skulle ta Djurgården in i en ny era. 

Annons
Annons

I dag är det ingen som ifrågasätter dem längre. ”Tolle” och Kim har skapat en harmonisk grupp där alla har tydliga roller och där kollektivet alltid går före individen. 

De är pedagogiska i sina tekniska och taktiska instruktioner och har framför allt förmågan att skapa ett lugn omkring sig. Just det där lugnet avspeglar sig också tydligt i matcherna, där Djurgården aldrig stressar upp sig, även om spelet hackar eller baklängesmålen trillar in. Det finns ett tålamod och en stark lagmoral som imponerar. Årets Djurgården maler ned motståndet och är framför allt oerhört starka i slutet av matcherna. 

Precis som mot Norrköping. Att gå in i paus i underläge 0–2 och inte drabbas av ångestladdad panik, utan i stället tålmodigt jobba sig in i matchen igen är ett imponerande mentalt styrkebesked. 

Djurgården tror på sin spelidé och vet att den fungerar. Försvarsblocket centralt med Marcus Danielson, Jacob Une Larsson, Jesper Karlström och Fredrik Ulvestad, är en garant för stabiliteten och framåt finns alltid måltjuven Mohamed Buya Turay, som med sina 15 mål också vinner skytteligan. 

Det finns också en bredd i truppen som varit avgörande. Astrit Ajdarevic och Emir Kujovic är spelare med  spetsegenskaper som inga andra. Nu kom de in i andra halvlek och förändrade matchbilden när det som bäst behövdes. 

Ajdarevic har totalt sett annars inte varit den succé man hoppades på. Inför säsongen talades det mest om honom och Erik Berg, att just de måste lyckas för att Djurgården skulle blanda sig i toppstriden. 

Berg var nyttig i inledningen av säsongen med två mål på elva matcher innan han skadade sig medan Ajdarevic faktiskt  bara har en assist på 25 matcher. 

I stället är det framför allt Marcus Danielson som klivit fram som lagets och hela allsvenskans viktigaste spelare som en symbol för mästarlaget Djurgården. Lugn, stabil, trygg. Och bäst. 

Malmö må ha den bredaste truppen och Hammarby spela den roligaste fotbollen, men det är Djurgården som varit bäst på att vinna fotbollsmatcher. De är visserligen inte bäst i stan – de fyra förlusterna kom i derbyna mot Hammarby och AIK – men Djurgården är bäst i Sverige. Och det är ändå det som räknas till slut.

Efter reklamen visas:
Djurgården svenska mästare efter rysare
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons