Annons

Det sjunde insegletDöden dansar i lyckat experiment med Bergman

Charlotta Öfverholm som Döden dansar tillsammans med Magnus Krepper det spel om en frist som han ber om.
Charlotta Öfverholm som Döden dansar tillsammans med Magnus Krepper det spel om en frist som han ber om. Foto: Micke Sandström

Döden är en kvinna i vitt – dansaren Charlotta Öfverholm. På Uppsala stadsteater tolkas Ingmar Bergmans kända film ”Det sjunde inseglet” som visuellt anslående dansteater, ett lyckat experiment som kan ge publiken viss tröst inför det obevekliga slutet.

Under strecket
Publicerad

Magnus Krepper och ensemblen av dansande figuranter i ”Det sjunde inseglet”.

Foto: Micke SandströmBild 1 av 1

Det sjunde inseglet

Genre
Teater
Regi
koreografi: Hugo Hansén och Fredrik Benke Rydman
Medverkande
Jakob Fahlstedt, Fredrik Gunnarsson, Sofi Helleday, Magnus Krepper, Aksel Morisse, Bashkim Neziraj, Simon Reithner, Natalie Sundelin, Emelie Wallberg, Charlotta Öfverholm. er
Var
Uppsala stadsteater
Text
Ingmar Bergman

Scenografi: Julia Przedmojska. Ljus: Anders Ekman. Mask: Ella Carlefalk

Stämmer det att ”film är bäst på bio” som SF har påstått? Det har vi chans att testa i år, då många filmer visas på teatern i stället för på storduk. Teatern tar liksom tillbaka vad den en gång lånade ut. ”Det sjunde inseglet” började med Ingmar Bergmans små teaterstycken som utvecklades till den internationellt prisade filmen om Riddaren och Döden.

Nu försöker regissören Hugo Hansén och koreografen Fredrik Benke Rydman tillsammans skapa mervärde vid skiftet tillbaka till teatern/dansen/teaterdansen. De tycks ha vänt sig till Bergmans egen inspiration: kyrkomålningar.

Det är i det visuella, ljus och scenografi, och i musik och ljud, som uppsättningen har sin styrka. Vi möter från början slående bilder, som då lik inslagna i plast rullar till kremering på ett löpande band. Medeltiden och pesten har förflyttats till nutid och Magnus Kreppers riddare ser ut som en modern soldat i grönt.

Det här är en intelligent lek med publikens förväntningar och ett sätt att undvika ofrivillig komik.

När han möter Döden är det inte en man i svart utan en kvinna i vitt. På frågan ”Vem är du?” svarar hon inte, men de flesta har redan hört svaret på Youtube eller i något sammanhang där den ikoniska scenen har återanvänts. Det här är en intelligent lek med publikens förväntningar och ett sätt att undvika ofrivillig komik. Charlotta Öfverholms Döden dansar tillsammans med Krepper det spel om en frist som han ber om. Föreställningen är det som händer under fristen.

Annons
Annons

Magnus Krepper och ensemblen av dansande figuranter i ”Det sjunde inseglet”.

Foto: Micke SandströmBild 1 av 1
Magnus Krepper och ensemblen av dansande figuranter i ”Det sjunde inseglet”.
Magnus Krepper och ensemblen av dansande figuranter i ”Det sjunde inseglet”. Foto: Micke Sandström

Så får vi möta i princip alla figurer som finns i filmen, men i modernare form. Det är Mia och Jof med sin baby Mikael, kvinnorna och mannen inbegripna i ett svartsjukedrama, kvinnan som får skulden för den smitta som spritts, och så vidare. Tyvärr framgår det inte av programbladet vem som spelar vad. En kör av statister, som borde kallas figuranter eftersom de gör så stor insats, dansar och rör sig över scenen i olika skepnader.

Bergman sägs ha plågats av Guds tystnad och jag undrar hur han tänkte sig alternativet? Riddaren får nöja sig med att söka en egen mening i sitt utmätta liv.

Uppsättningen är ett experiment med form, och det experimentet förefaller lyckat. Men vad vill den mer? Jo en sak påminns jag om: teatern är den plats där vi kan besegra döden, den enda. För även om hela ensemblen ligger död på slutet, kan de sedan resa sig upp för applådtacket. Det är trösterikt!

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons