Annons

Harding möter Widmann x 2Dödsföraktande saga med mörka undertoner

Carolin Widmann uruppför brodern Jörg Widmanns Violinkonsert nr 2 i Berwaldhallen. 
Carolin Widmann uruppför brodern Jörg Widmanns Violinkonsert nr 2 i Berwaldhallen.  Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Syskonparet Widmann – tonsättaren och violinisten – är i rampljuset i ett teatralt uruppförande som förenar existentiell brådmognad med barnslig oskuld. Två dirigenter leder Sveriges Radios symfoniorkester i ett ovanligt spänstigt program.

Under strecket
Publicerad

Andrew Staples gestaltar Benjamin Brittens "Nocturne" med stark känsla för tonsättarens idiom. 

Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio Bild 1 av 1

Harding möter Widmann x 2

Genre
Konsert
Medverkande
Andrew Staples, tenor, Carolin Widmann, violin, Sveriges Radios symfoniorkester
Var
Berwaldhallen

Dirigent: Daniel Harding. Verk: Jean Sibelius ”Valse triste” och ”Finlandia”, Benjamin Britten ”Nocturne” och Jörg Widmann Violinkonsert nr 2.

Sensualismen i Jean Sibelius ”Valse triste” , dirigerad med lyhörd precision av Daniel Hardings assistent Finnegan Downie Dear, öppnar konserten och bäddar bokstavligt talat för Benjamin Brittens sångcykel ”Nocturne”. En cocktail av oskuld, sömn och erotik hör till Brittens mest återkommande temata, som vävs samman med stor virtuositet i nocturnens diktsvit av olika poeter, från Shelley till Shakespeare.

Den kammarmusikaliska orkestreringen i ”Nocturne” ekar av Brittens operor ”En midsommarnattsdröm” och ”En sällsam historia” (The turn of the screw), och här ges rika möjligheter för solisterna i Sveriges Radios symfoniorkester att lysa upp mörka skrymslen med finciselerad ornamentik.

Tenoren Andrew Staples har en intuitiv förståelse för Brittens idiom, men om röstens androgyna klang är helt i linje med föregångaren Peter Pears så gäller det inte volymen. Staples tenderar att ljuda de sofistikerade texterna snarare än att gestalta dem, vilket gör det svårt att förstå vilka monster och fantasier de befolkas av. En textremsa i kombination med tydligare coaching hade behövts.

Annons
Annons

Andrew Staples gestaltar Benjamin Brittens "Nocturne" med stark känsla för tonsättarens idiom. 

Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio Bild 1 av 1
Andrew Staples gestaltar Benjamin Brittens "Nocturne" med stark känsla för tonsättarens idiom. 
Andrew Staples gestaltar Benjamin Brittens "Nocturne" med stark känsla för tonsättarens idiom.  Foto: Mattias Ahlm / Sveriges Radio

Kvällens huvudnummer, uruppförandet av tyske Jörg Widmanns Violinkonsert nr 2, ställer tonsättarens syster, prisbelönta violinisten Carolin Widmann i rampljuset. En najad i glittrande sjögrönt som med dödsförakt och teknisk finess gestaltar en syskonlek, en saga med mörka undertoner. Solistens narrativ trevar sig fram med viskade, improviserade ansatser och framknackade morsekoder på violinens corpus, och kastar i verkets andra och tredje sats fram nostalgiska fraser som mörbultas av brutala orkestercluster.

Ur myllret av visslade valsfragment och flippade flageoletter tränger sig en fråga fram, både oskuldsfull och brådmoget existentiell: vilken är den verkliga berättelsen? Vart är vi på väg? Precis som i violakonserten spelar Jörg Widmann ut orkesterns instrument som om de vore rekvisita och aktörer i ett starkt drama utan ord. Tonsättaren som entertainer och spetsfundig filosof.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons