Annons

Debuten gjorde henne odödlig

Haper Lee.
Haper Lee. Foto: Rob Carr/TT

Harper Lees gjorde succé med debuten ”Dödssynden”. Sedan tystnade hon i ett halvsekel – tills ”Ställ ut en väktare” oväntat gavs ut förra året. SvD:s Lina Kalmteg minns en stor författare vars mästerverk blev en nationalklenod i USA.

Under strecket
Publicerad

Hon är en av förra seklets mest uppmärksammade romandebutanter. Men också en av de skyggaste. Ända sedan kort efter dunderdebuten ”Dödssynden” (To kill a mockingbird) 1960 har Harper Lee hållit sig undan. Hon lämnade livet på Manhattan, New York, för den amerikanska Södern och födelsestaden Monroeville i Alabama.

Nu är hon död, på sitt nittionde år.

Åtskilliga är de som försökt få henne att prata, uppsökt henne, velat få henne att berätta om debuten och om en andra roman. Men sedan 1964 har hon hållit tyst, sagt ett vänligt ”Tack, men nej tack” till alla förfrågningar. Trots enorma framgångar – eller kanske just därför – som det prestigefulla Pulitzerpriset 1961, en filmatisering av debuten med filmstjärnan Gregory Peck i huvudrollen och otaliga översättningar. Vi har fått nöja oss med de få bilder som tagits på henne, ofta med ett varmt sagotantsleende.

Kanske gjorde hon det för att hon ville låta verket tala för sig självt. Eller för att hon blev så knäckt när relationen med barndomsvännen och författaren Truman Capote skar sig, efter att hon inte fått erkännande för sitt arbete med hans enorma succé, dokumentärromanen ”Med kallt blod”.

Annons
Annons

Illvilliga tungor säger annars att det berodde på att hon hade sådan skrivkramp. Andra menar att hon aldrig försökte, hon hade i och med den magiska uppväxtskildringen om den kavata flickan Scout Finch och hennes pappa, advokaten Atticus Finch, på 30-talet i den amerikanska Södern, sagt allt hon ville säga. Fullt begripligt i så fall; om man inleder med ett sådant mästerverk kan det vara knivigt att fortsätta.

Men förra året hamnade hon ändå i skarpt ljus. Ja, hon blev rent av ett av 2015 års största litterära sensationer.

Under över ett halvsekel hade det varit tyst från Harper Lee. ”Dödssynden” betraktades samtidigt som en nationalklenod i USA. Boken, som sålt i mer än 40 miljoner exemplar, var till och med så älskad att många döpte sina barn efter huvudpersonerna Scout och Atticus. Dess skildring av motsättningarna mellan svarta och vita i amerikansk historia, och om olika motsättningar och konflikter mellan människor över huvud taget, är omistlig läsning än i dag.

Men år efter år gjorde hon läsarna besvikna. Till det i början av förra året, ungefär vid den här tiden, briserade en bomb. Läsare tjöt av lycka. Harper Lee skulle ge ut en andra roman! Rubrikerna var minst lika många och stora som de blir nu vid hennes bortgång.

”Ställ ut en väktare” kom ut samtidigt i stora delar av världen i mitten av juli förra året. Mycket tyder på att det var emot Harper Lees önskan. Varför hade hon i så fall inte själv valt att publicera boken tidigare? Kan det verkligen stämma att manuset hittats först nu och vilket var sambandet med att hon hade fått en ny advokat?

Annons
Annons

Till sist, och kanske viktigast av allt, ifrågasattes om Harper Lee själv var i ett sådant skick att hon kunde säga ja eller nej till publicering. Enligt flera källor var hon efter en stroke några år tidigare inte längre förmögen att prata. Spekulationerna ökade naturligtvis bara intresset för boken som blev en omedelbar bästsäljare.

”Ställ ut en väktare” visade sig fungera som ett slags uppföljare till debuten, trots att det manuset hade skrivits före ”Dödssynden”. Scout Finch är nu vuxen och kommer tillbaka hem till Maycomb i Alabama. Jag skrev själv i min recension att den förläggare som refuserade det första manuset var värd en eloge. Annars hade världen inte fått läsa ”Dödssynden”, det som hon skrev i stället – och blev hennes debut.

*Men kanske var detta ändå hennes önskan, att det manus som gav en helt annan bild skulle få möta världens läsare, de som i alla år hade romantiserat advokaten Atticus Finch. För det som blev ytterligare en explosion – och en stor besvikelse – för många läsare var att Atticus i ”Ställ ut en väktare” inte längre är en orubblig moralens väktare som står upp för svartas rättigheter. I stället umgås han med rasister och är emot den nya tidens minskande segration.

Vad Harper Lee egentligen tänkte om att hennes första romanutkast ”Ställ ut en väktare” blev utgivet får vi nog aldrig veta. Kanske ville hon själv pysa ut lite luft ur den så hjältehyllade Atticus. Det lyckades hon i så fall med, bara ett drygt halvår före sin död.

Hon må nu ha dragit sig undan för gott, men uppmärksamheten slipper hon inte. ”Dödssynden” har gjort henne odödlig.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons