Annons
Kommentar

Mårten Schultz:Domare försökte undanröja bevis – allvarligt

En granskning kastar helt nytt ljus på fallet med justitierådet som mejlade en ännu inte meddelad dom till en kompis. Justitieråd är människor och kan göra fel som alla andra, men detta är något annat.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Högsta förvaltningsdomstolen i Stockholm.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1

Högsta förvaltningsdomstolen i Stockholm.

Foto: Henrik Montgomery/TT Bild 1 av 1
Högsta förvaltningsdomstolen i Stockholm.
Högsta förvaltningsdomstolen i Stockholm. Foto: Henrik Montgomery/TT

Ett justitieråd i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) – landets högsta instans i mål som rör till exempel skattefrågor och eller rätten att få ut allmänna handlingar med stöd av offentlighetsprincipen – mejlade i samband med en rättegång i november 2017 ett utkast till dom i ett mål rörande skattetillägg till en kompis.

Domsutkastet skickades innan domen var klar för expediering. Innan en dom meddelas råder sekretess. Det här var därmed ett brott mot tystnadsplikten. Det fick den dåvarande chefen för domstolen att polisanmäla sin kollega.

När justitieråd misstänks för brott, vilket förekommer emellanåt, så är det justitiekanslern (JK) som är åklagare. I det här fallet fann JK att domaren erkänt handlingen och att brott förekommit.

Annons
Annons

Eftersom skuldfrågan var klarlagd – det stod klart att det hade gått till som jag beskrev det ovan – beslutade JK att meddela åtalsunderlåtelse. Åtalsunderlåtelse innebär att en åklagare kan låta bli att åtala i vissa uppklarade fall. Det innebär att domaren inte får något straff, men brottet förs in i belastningsregistret.

Det kan ge intryck av en elit som håller varandra bakom ryggen, vilket i sin tur kan underminera förtroendet för rättsskipningen.

Tanken bakom åtalsunderlåtelse är att statens resurser ska användas så effektivt som möjligt.

När jag först fick kunskap om beslutet, genom att det lades ut på JK:s hemsida, var min spontana reaktion att det lät som en rimlig utgång. Skuldfrågan var klarlagd. Agerandet – brottet – hade inte medfört någon större risk att orsaka skada. Dessutom har jag sympati för att jurister som arbetar med skatterättsliga frågor använder all hjälp de kan få.

Men efter ett stiligt grävarbete av Eric Tagesson på branschorganet Dagens Juridik är jag tveksam.

Det ger i sig en olycklig signal till allmänheten att en av de högsta juristerna i Sverige kan undgå åtal för brott efter ett beslut av en annan av Sveriges högsta jurister. Det kan ge intryck av en elit som håller varandra bakom ryggen, vilket i sin tur kan underminera förtroendet för rättsskipningen.

Justitieråd är människor och kan liksom alla andra göra fel.

Men signalvärdet är inte i sig ett tillräckligt skäl för att åtala en hög domare om en mindre hög domare, eller en nämndeman, inte skulle ha åtalats i motsvarande situation. Likhet inför lagen gäller även för justitieråd.

Annons
Annons

Det är i stället en aspekt som lyfts genom Dagens Juridiks granskning som får mig att reagera. Förundersökningen visade att justitierådets brott mot tystnadsplikten inte var ett tillfälligt "hjärnsläpp". Agerandet var genomtänkt.

Domaren skriver till sin kompis att hon tänker radera alla mejl som hon fått från kompisen. Det sker också, men Domstolsverkets it-avdelning kunde återskapa mejlen. När Dagens Juridik frågar justitierådet om mejlen där domen diskuterades så får tidningen svaret att dessa enligt tryckfrihetsförordningens regler är av privat natur eller att de skyddas av en annan regel om minnesanteckningar och att de därmed inte skulle vara allmän handling.

Det här är allvarligt. Justitieråd är människor och kan liksom alla andra göra fel. Ibland kan dessa fel innebära ett brott. Ett brott behöver, enligt min mening, inte diskvalificera någon från ämbetet som justitieråd (även om allvarligare brott naturligtvis gör det).

Men det är något helt annat att en av våra högsta domare begår brott, därefter verkar för att röja undan bevisning och slutligen försöker försvåra granskning genom en uppenbart oriktig tolkning av offentlighetsprincipen – en princip som ytterst prövas i Högsta förvaltningsdomstolen.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons