Annons

Lohengrin dreamsDrömsk Lohengrin söker sammanhang och svar

Simon Wiborn och Ivonne Fuchs i ”Lohengrin dreams”.
Simon Wiborn och Ivonne Fuchs i ”Lohengrin dreams”. Foto: Andreas Nilsson

Vi kommer alla från ett sammanhang, vi hör alla ihop – den känslan sipprar vackert fram när Charlotte Engelkes efter eget huvud och med en mångkunnig ensemble iscensätter ännu en Wagneropera.

Under strecket
Publicerad

Anthony Lomuljo, Magnus Bjoerna och Ageliki Gouvi i ”Lohengrin dreams”.

Foto: Mats BäckerBild 1 av 2

Simon Wiborn, Henrietta Wallberg, Anthony Lomuljo och Ageliki Gouvi samt i bakgrunden Ivonne Fuchs och Magnus Bjoerne i ”Lohengrin dreams”.

Foto: Mats BäckerBild 2 av 2

Lohengrin dreams

Genre
Performance
Medverkande
Magnus Bjoere, Ivonne Fuchs, Ageliki Gouvi, Anthony Lomuljo, Henrietta Wahlberg, Simon Wiborn
Var
Dansens hus
Koreografi
idé, scenografi: Charlotte Engelkes. Koreografi: Ossi Niskala

Ljus: Karl Svensson. Kostym: Anna Ardelius. Musik: Willi Bopp, Richard Wagner

Vem är du? Var kommer du ifrån? I Wagners opera ”Lohengrin” är sådana frågor absolut förbjudna för den oskuldsfulla Elsa av Brabant. Så självklart är det de som genomsyrar Charlotte Engelkes nya ”Lohengrin dreams”, där frågandet och tillhörigheten står i centrum. Titeln syftar kanske också på hur hela uppsättningen har en drömspelsliknande struktur: träd växer upp, rök sipprar fram, fåglar glider fram eller faller ned från skyn. Vilsna människor rör sig irrande över scengolvet i jakt på ett sammanhang.

Charlotte Engelkes intresse för Wagner har vi kunnat följa länge nu. I en rad egensinniga iscensättningar har hon vridit och vänt på teman ur Wagners outtömliga sagolager. I ”Miss very Wagner” och ”Siegfried, the very Wagner hero hour” stod hon själv i centrum som stridbar Wagnerhjältinna, men hon har även vittjat Wagnerförrådet i en rad uppsättningar där hon inte själv medverkat, som ”Svansångare”, ”Flygande holländare” och ”Guldet”. Återkommande har varit att vrida och vända på Wagners historier och se hur de påverkar oss i dag.

Annons
Annons

Anthony Lomuljo, Magnus Bjoerna och Ageliki Gouvi i ”Lohengrin dreams”.

Foto: Mats BäckerBild 1 av 2

Simon Wiborn, Henrietta Wallberg, Anthony Lomuljo och Ageliki Gouvi samt i bakgrunden Ivonne Fuchs och Magnus Bjoerne i ”Lohengrin dreams”.

Foto: Mats BäckerBild 2 av 2
Anthony Lomuljo, Magnus Bjoerna och Ageliki Gouvi i ”Lohengrin dreams”.
Anthony Lomuljo, Magnus Bjoerna och Ageliki Gouvi i ”Lohengrin dreams”. Foto: Mats Bäcker

”Lohengrin” innehåller många intressanta komplikationer. Riddaren Lohengrin som gör entré i skinande rustning, dragen av en svan, har förstås spektakulärt teatermässiga kvalitéer, men operans centralgestalt är den utsatta Elsa av Brabant som han kämpar för och gifter sig med – bara hon lovar att aldrig fråga vem han är.

En sådan fråga kan naturligtvis inte lämnas obesvarad på en teaterscen: hon trotsar hans yppandeförbud och förlorar honom i samma stund. Det är i den konflikten mellan tro och tvivel som Engelkes finner sitt material. Som ofta hos henne byggs helheten upp av de medverkandes berättelser. Var och en har sitt svar på den fråga som inte fick ställas i Lohengrin. Tre dansare, två akrobater och en operasångerska får alla börja sina redogörelser ”Där jag kommer ifrån ...”

Tonsättaren Willi Bopp har boppat till Wagners musik (plus lite Tjajkovskij) på sitt alldeles egna vis och gett den ett nytt sammanhang. Det som är kvar av Elsas partier sjunger tysksvenska mezzosopranen Ivonne Fuchs med allvar och värme. Hon får berätta om sin uppväxt ”i ett land som inte längre finns”, på en gård där det fanns gott om fåglar. En akrobat är norrman (Bjoere), en dansare kommer från Kalifornien (Lomuljo), en annan hör hemma i Sköndal (Wiborn).

Simon Wiborn, Henrietta Wallberg, Anthony Lomuljo och Ageliki Gouvi samt i bakgrunden Ivonne Fuchs och Magnus Bjoerne i ”Lohengrin dreams”.
Simon Wiborn, Henrietta Wallberg, Anthony Lomuljo och Ageliki Gouvi samt i bakgrunden Ivonne Fuchs och Magnus Bjoerne i ”Lohengrin dreams”. Foto: Mats Bäcker

Allt detta flätas in i en myllrande, kroppslig koreografi, som till stora delar bygger på akrobatik, med frivolter, balansakter, jonglering och trolleritricks. Fåglar kvittrar. Vita fjädrar yr och befjädrade käglor far genom luften. ”Mein lieber Schwan” – Lohengrins svangestalt är ständigt närvarande.

Som avslutning får det personliga berättandet inbegripa även publiken. Vi kommer alla från ett sammanhang, vi hör alla ihop – den känslan sipprar fram över scenen på ett vackert, rörande sätt som får mig att tänka på Pina Bausch.

”Lohengrin dreams” turnerar i februari inom Dansnät Sverige till Jönköping, Kalmar, Växjö, Karlshamn och Malmö.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons