Annons

Maria Ludvigsson:Du är inte ensam

Foto: JESSICA GOW / TT

Svensken är inte ensammare än andra.

Under strecket
Publicerad

Det är, egentligen, inget konstigt. Under senare år har en rad konservativa, såväl internationellt som nationellt, vädrat sin besvikelse över liberalismen. Den sägs ha gjort oss ensamma, egoistiska, psykiskt sjuka och ofrivilligt ogifta, bland annat. I Sverige har Joel Halldorf, ledarskribent i Dagen och krönikör i Expressen, blivit de besviknas företrädare.

Efter den tragiska nyheten om en man som legat död i sin lägenhet i tre år innan hans bortgång uppdagades (Expressen 19/11), kom ytterligare en mediavåg om svensk ensamhet. Ingen har dock belagt att svensken är så mycket ensammare än andra. Henrik Höjer skriver Under strecket (20/10) att 1,5 procent av svenskarna uppger att de saknar en nära vän och att motsvarande europeiska andel är 5 procent.

Men samtidskritiken får många att reagera och de besvikna ser åter ett liberalismens misslyckande.

Som en glädjande överraskning kommer moteld från politisk chefredaktör Per Svensson (DN 25/11) som förtjänstfullt påpekar att det inte finns ”någon motsättning mellan liberalism och mänsklig gemenskap”, och fortsätter ”det finns heller ingen motsättning mellan autonomi och ansvar”.

Annons
Annons

Hans slutsats är viktig: ”Ska jag ta hand om min broder? Det är en fråga som i ett liberalt samhälle inte reflexmässigt kan överlåtas till en högre auktoritet. Var och en måste vara beredd att svara”.

Halldorf, som får klä skott för de konservativas allmänna skepsis till liberalismen, ser hur liberal politik utgår från medborgaren som statens motpart i samhällskontraktet. Det traditionellt konservativa vore i stället att kontraktet slöts mellan familj och stat. (Bland annat därför förespråkar konservativa sambeskattning av gifta par.)

Å ena sidan är Halldorfs och de konservativas ställningsstagande logiskt. De ser politiska institutioner som garant för en bättre människa. Å andra sidan är det exakt den sortens tilltro till politikens förmåga som de kritiserar liberaler för att ha. Liberal politik sägs i ena stunden ha gjort människan beroende av staten och politiken. I nästa stund önskar man politik som gör henne beroende av en konservativ stat och dito politik.

Men politik kan varken göra oss ensamma eller mänskligt omhuldade. Och varje gång politiken försöker befria oss eller ge oss mening, blir den omänsklig. Som religiös tror jag dessutom att ensamhet bara övervinns av något större än både välfärdsstater och söndagsstängda butiker.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons