Annons

Göran Eriksson:Dubbelgångare ska rädda Löfven från SD

Stefan Löfven (S).
Stefan Löfven (S). Foto: Stina Stjernkvist/TT

Sverigedemokraterna är ikapp och Stefan Löfven svarar med att utrusta sina statsråd med multipla personligheter. Men när S-ministrar plötsligt pratar som socialdemokrater, blir de utskällda av Annie Lööf och Isabella Lövin.

Under strecket
Publicerad

Det högernationalistiska uppstickarpartiet ligger jämsides och ibland före Socialdemokraterna. Det är en förnedrande tvekamp för ett parti som har varit statsbärande under så många år.

Och de tyska Socialdemokraterna (SPD) harvar runt 14 procent, där de alltså slåss med Alternativ für Deutschland (AfD) om tredjeplatsen i tysk politik. Båda ligger långt efter Angela Merkels kristdemokrater – som krisar en på en högre nivå – och de just nu mycket högtflygande tyska Gröna.

I Tyskland börjar väl SPD – likt grodan som långsamt blir kokt – vänja sig vid situationen, medan Stefan Löfven nu tvingas lära sig att stå ut med att mätningar av etablerade opinionsinstitut inte kan svara på om S eller SD är största parti.

De svenska Socialdemokraterna har förstås inte för avsikt att bli en kokt groda. Men samarbetet med tre partier – Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna – som alla i olika avseenden är liberala, stryper Stefan Löfvens handlingsutrymme.

Och kanske var pragmatismen det största S-offret i januariavtalet? Förmågan att göra det som behövs utan att begränsas av svåra ideologiska låsningar har onekligen varit en stor tillgång för Socialdemokraterna – och en viktig förklaring till partiets historiska framgångar.

Annons
Annons

Det politiska läget och det sjunkande stödet utlöser nu två reflexer hos Socialdemokraterna. Den första är att gå till vänster i den ekonomiska politiken och välfärdsfrågorna, den andra är att strama åt migrationen.

Problemet är att just de två politiska förskjutningarna är mycket svåra att genomföra tillsammans med liberala partier. Höga gränshinder och höga skatter hör ju till det som – i varierande grad förstås – har fått Annie Lööf, Nyamko Sabuni och Isabella Lövin att engagera sig politiskt. På motståndarsidan.

Men ett regeringsparti som är förbjudet att genomföra viktiga delar av sin politik, kan väl i alla fall få prata om den? ”Dubbelgångarstrategin” går ut på att S-ministrar ska säga vad de tycker – men inte får göra. Den har börjat tillämpas i stor skala under hösten.

”Vi ska inte ha fler flyktingar. Vi ska ha färre”, sa Stefan Löfven till Sydsvenskan för några veckor sedan. Inte alls som statsminister, utan som socialdemokrat försvarade han sig sedan Isabella Lövin hade påpekat att detta inte är regeringens linje.

Och nyligen sa infrastrukturminister Tomas Eneroth till DI att regeringen är öppen för att bygga ut Arlanda. ”Han uttalade sig i egenskap av att vara sosse”, indignationstwittrade MP:s klimatpolitiska talesperson Lorentz Tovatt.

När Magdalena Andersson nyss kommenterade Riksbanksutredningen i Ekonomiekot lyckades hon tre gånger på 48 sekunder framhålla att hon uttalade sig ”som socialdemokrat”.

Förra veckan var det partiledardebatt i riksdagen och Annie Lööf drog nyckelknippan mot gallret, innan hon spände blicken i Stefan Löfven och frågade:

Annons
Annons

”Hur ser statsministern på att ansvariga ministrar i regeringen uttrycker sig på detta sätt, helt i strid med vad vi har kommit överens om och vad de är satta att genomföra?”

Stefan Löfven var illa ute. Centerledaren hade retat upp sig på några S-ministrar. Vilka brott hade de begått? Annie Lööf läste upp anklagelserna i kammaren:

  • I augusti sa skolminister Anna Ekström att friskolekoncernernas vinster är ”provocerande”.
  • I september skrev Ardalan Shekarabi, nu socialförsäkringsminister, på Facebook att ”vi måste sätta punkt för marknadsinslagen i vårt skolsystem”.

Båda hade gjort markeringen att de uttalade sig just som socialdemokrater. Men Annie Lööf påpekade att det står i januariavtalet att regeringen inte kommer att ”driva eller arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller vinstbegränsningar”.

Centerledaren fortsatte: ”Även S-märkta statsråd, framför allt de ansvariga, måste ju sätta ned foten och välja hur de uttrycker sig”.

Men S-märkta statsråd vill inte för allt i världen välja bort möjligheten att tala som socialdemokrater. Deras partistrateger är tvärtom övertygade om att ministrarnas dubbelliv är nödvändigt för att Socialdemokraterna inte ska kvävas i liberalernas famn – och kanske sjunka ner till tyska nivån.

Och att uppmuntra ministrarnas multipla personligheter är en av få frihetsgrader som Socialdemokraterna tycker sig ha kvar.

Men det är inte bara i Sverige som regerande socialdemokrater känner ett behov av att profilera det egna partiet. I Tyskland regerar SPD motvilligt med kristdemokraterna, och är inne i processen att välja en ny partiledare – nej förlåt, den här gången ska det bli två.

Annons
Annons

”Doppelspitze” är det tyska ordet, och SPD är delvis inspirerade av de – just nu – framgångsrika grönas språkrörsmodell. Men en ”dubbeltopp” ska också ge Socialdemokraterna större möjlighet att föra ut partiets egna politik – som inte alltid är identisk med regeringens.

Delat ledarskap är ju en tydlig modell, och det har vid olika tillfällen varit uppe till diskussion också inom de svenska Socialdemokraterna. Men hittills har partiet hållit fast vid att ha en partiledare, bland annat anses den svenska partisekreteraren fylla samma funktion som en extra partiledare skulle kunna göra.

Till exempel skrev Socialdemokraternas partisekreterare Lena Baastad i en debattartikel förra helgen att det ”helt vansinniga systemet med arbetskraftsinvandring som vi har i Sverige” måste göras om i grunden.

Så här står det tvärtom i punkt 21 i januariavtalet, som hennes parti har skrivit under: ”Dagens regler för arbetskraftsinvandring ska värnas”.

Och både en tysk dubbeltopp och de svenska dubbelgångarna är uttryck för problem som drabbar partier som regerar långt utanför sin politiska komfortzon – vissa kompromisser är svåra att förklara för väljarna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons