Annons

Rolf Gustavsson:Dubbla attacker mot EU – Salvini gör som Boris Johnson

Matteo Salvini på strandturné för att värva stöd inför ett kommande  nyval.
Matteo Salvini på strandturné för att värva stöd inför ett kommande nyval. Foto: Stefano Cavicchi/AP

Italien kan gå mot nyval efter bråk om finansieringen av en snabbtågslinje. Mitt i den politiska cirkusen står inrikesminister Matteo Salvini – lika maktfullkomlig i Italien som isolerad i Europa.

Uppdaterad
Publicerad

Salvinis parti som tidigare hette Lega Nord har sina rötter i separatistiska och främlingsfientliga strömningar riktade mot centralmakten i Rom. De nordliga regionerna med Lombardiet i centrum svarar historiskt för de bärande delarna i det italienska näringslivet. Ekonomiskt sett är de ungefär dubbelt så rika som de fattigaste i södra Italien.

Salvini har lyckats med konststycket att behålla sitt partis ställning i norr och samtidigt vinna sympatier i söder. När han nu börjar göra politisk turné i söder så uppfattas det som ett strategiskt steg inför ett kommande nyval.

Målet för Salvinis offensiv är att ytterligare försvaga sin partner i regeringskoalitionen, den löst organiserade, populistiska Femstjärnerörelsen som snarast går vänsterut och som hämtar stöd i södra Italien. När koalitionsregeringen bildades var de två ungefär lika stora, men efter valet till EU-parlamentet så har Lega blivit den starkare partnern.

Annons

En helt grundläggande motsättning i koalitionen gäller frågan om ökad regional autonomi som Lega framställer som ”win-win” för både norr och söder. Femstjärnerörelsen som bromsar ser det som ett slugt trick av Salvini att driva sin gamla separatistiska agenda genom en bakdörr.

Formellt sett leds Italiens regering av premiärminister Giuseppe Conte, en obunden advokat utan tidigare politisk erfarenhet. Han har den otacksamma uppgiften att utåt företräda Italien, bland annat på EU:s toppmöten i Europeiska rådet. Där är han helt isolerad och dessutom uppbunden av krav från sina koalitionspartners. När EU-ledningen förnyas i höst väntar en pinsam prövning som blottar hur Italien marginaliserat sig självt i det europeiska samarbetet. Italien som under många år haft en rad höga poster i EU förlorar nu allt.

Mario Draghi lämnar den mycket viktiga posten som chef för Europeiska Centralbanken (ECB) och ersätts av Christine Lagarde från Frankrike. Federica Mogherini lämnar posten som EU:s utrikesminister och ersätts av Joseph Borell från Spanien. Fortfarande innehar visserligen en italienare posten som talman i EU-parlamentet, men David Sassoli kommer från den italienska oppositionen (PD), inte från regeringspartierna 

När Ursula von der Leyen som nästa ordförande i EU-kommissionen nyligen besökte Rom möttes hon av krav på att Italien skulle få besätta en tung ekonomisk post. Men premiärminister Conte fick uppenbarligen inget gehör. Icke minst Matteo Salvini drev utåt detta krav, utan att egentligen bekymra sig om att få det tillgodosett. För honom passar det utmärkt att bli överkörd av motstånd från Tyskland och Frankrike. Det ger honom bara ytterligare argument i en kommande valkampanj där EU och Bryssel framställs som syndabocken.

Italiens regering är högt skuldsatt och vägrar helt öppet att underordna sig gällande regler för balans i de offentliga finanserna. Från EU-kommissionen har det kommit stränga uppmaningar och hot om bestraffning, men till synes utan effekt.

När EU-kommissionen trots detta undviker att gå från ord till handling så kan det bero på en rent politisk kalkyl. Man vill inte bjuda Matteo Salvini på möjligheten att skylla Italiens problem på EU. Därmed ger man efter för den utpressningstaktik som Matteo Salvini också driver i så många andra sammanhang. Dessutom sammanfaller den med att Boris Johnson samtidigt försöker sig på samma taktik i för att få igenom sina villkor för Brexit.

Frågan inställer sig: har EU kraft att möta attacker på två fronter? Kan Ursula von der Leyen samtidigt hantera både Matteo Salvini och Boris Johnson?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons