Annons

NapsDuo som slår ett mjukt slag för vila efter extasen

Tyra Wigg och Siri Jennefelt i ”Naps” på Weld.
Tyra Wigg och Siri Jennefelt i ”Naps” på Weld. Foto: Milja Rossi

För dansaren Tyra Wigg är musiken lika viktig som rörelsen. I ”Naps” undersöker hon och musikern Siri Jennefelt vilka möjligheter som uppstår när musiken blir ett med den vilande eller trötta kroppen.

Under strecket
Publicerad

Tyra Wigg och Siri Jennefelt i ”Naps” på Weld.

Foto: Milja RossiBild 1 av 1

Naps

Genre
Dans
Medverkande
Tyra Wigg, Siri Jennefelt
Var
Weld, Norrtullsgatan 7, Stockholm
Koreografi
Tyra Wigg

Komposition, musik: Siri Jennefelt. Musikalisk research: Aram Abbas

Extas, utlevelse, sensibilitet och musikalitet men framför allt en lika avslappnad som utstuderad trötthet är några av huvudingredienserna i ”Naps”. Man skulle till stor del kunna beskriva det trekvarts långa verket som ett stiliserat och precist koreograferat utdrag från en rockkonsert, men då endast av de mest utlevelsefyllda och klassiskt klichéfyllda poserna. Eller rättare sagt av de där ögonblicken precis efter att extasen eller någon sorts klimax precis uppnåtts.

Just den nödvändiga återhämtningen blir här både en utgångspunkt och en målsättning och någonting som hela föreställningen strävar fram mot. Vilket har resulterat i ett konceptuellt väl sammanhållet verk som hela tiden pendlar mellan vila och trötthet, mellan utlevelse och återhämtning.

Visuellt leker ”Naps” med allt ifrån catwalken, kyrkorummet till själva scenen när publiken placerats sittande på stolar i rad på ömse sidor om de utlagda orientaliska mattorna. I ena änden Siri Jennefelts elektroniska utrustning och instrument och i den andra Welds karaktäristiska och råa betongvägg där skuggorna från Tyra Wigg ibland får spela fritt och dra till sig uppmärksamheten. De röda mattorna bidrar till att rummet både känns ombonat och avskalat när de används som såväl scen som viloplats.

Annons
Annons

Tyra Wigg och Siri Jennefelt i ”Naps” på Weld.

Foto: Milja RossiBild 1 av 1
Tyra Wigg och Siri Jennefelt i ”Naps” på Weld.
Tyra Wigg och Siri Jennefelt i ”Naps” på Weld. Foto: Milja Rossi

Nyligen, i mitten av november, kunde publiken på Dansens hus i Stockholm se dansaren och koreografen Tyra Wigg som en av de nattligt rejvande dansarna i Gisèle Viennes internationellt turnerande ”Crowd”. Även där fanns det i rörelsematerialet liksom i ”Naps” en pendling mellan just utlevelse och återhämtning, även om den inte var uppenbar. Däremot är musikens centrala roll lika tydlig i båda verken. I ”Naps” samarbetar Tyra Wigg med musikern och kompositören Siri Jennefelt som även är verksam som soloartist under namnet Nev Lilit.

Även om de på ett sätt faktiskt uppträder och agerar som en tight pop- rockduo handlar det här inte om någon konsertsituation. Utan mer en tydlig blinkning till den sortens starka upplevelser där musik och närvaro smälter samman. Samtidigt är det bara en av referenserna i ”Naps”. Dessutom är det hela inramat som en meditationsliknande avslappningsövning där Tyra Wigg och Siri Jennefelt med lågmält viskande röster både inleder och avslutar själva akten eller övningen om man ska följa deras instruktioner bokstavligen.

När jag läser att Tyra Wigg sedan en tid även är verksam som massageterapeut känns det inte helt orimligt, snarare tvärtom med tanke på hur trovärdiga de inslagen förefaller. De verkar helt enkelt bottna i en större praktik och får ”Naps” att framstå som en del av ett större och pågående projekt.

I ”Naps” är fragmenten, citaten eller de korta fraseringarna från de där extasfyllda stunderna aldrig ett mål i sig själv utan ett medel för att verkligen kunna närma sig och undersöka den situationen. Den nödvändiga vilan är för Tyra Wigg och Siri Jennefelt här lika intimt förknippad med tröttheten som musiken är en del av koreografin.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons