X
Annons
X
Recension

More blood, more tracks Dylanfansens heliga graal – dyrkar upp ett rostigt lås

Med "More blood, more tracks" har utgivningen av Dylans bootlegserie nått fram till alla dylanologers heliga graal: de första akustiska inspelningarna från arbetet med det ikoniska skilsmässoalbumet "Blood on the tracks" från 1975.

Bob Dylan. Foto: CSU Archives/IBL
Läs mer om Musikveckan med SvD

More blood, more tracks

Artist
Bob Dylan
Genre
Rock
Musikbolag
Columbia
År
2018

Betyg: 5 av 6

En representant från humanistiska fakulteten på Syddansk Universitet har, så sent som bara häromdagen, delat en filmad intervju med Svenska Akademiens Horace Engdahl.

Den behandlar inte den pågående krisen utan 2016 års Nobelpristagare, Bob Dylan.

Samtalet är förvånansvärt uppsluppet. Med en Engdahl i sitt mest bekvämt mansplainande element – och med hans huvudroll i Akademiens högst pågående kris som ständig undertext – utvecklas intervjun till ett stycke självutlämnande rockjournalistik om konsten som sköld och tillflyktsort.

Annons
X

Om hur Dylan är "märkvärdigt ointresserad av att vara Bob Dylan", hur han är en sorts poetisk buktalare, och Engdahl drar paralleller mellan Dylan och – djupt andetag! – Friedrich Schlegel, H C Andersen, Homeros, Brecht, Melville och Shakespeare, innan han når den kärna som spelar större roll än något annat som sägs.

Ur ett strikt akademiskt perspektiv borde det inte förhålla sig så, men det är möjligheten till identifikation som, när alla (litterära) referenser är bordlagda, utgör själva essensen i Dylans oeuvre.

Bob Dylan gav ut ”Blood on the tracks” 1975. Foto: IBL

Under det drygt halvtimmeslånga samtalet nämns inte albumet "Blood on the tracks", inte heller Tjechov, vars noveller Dylan själv hävdar är den direkta inspirationskällan till det av hans verk som betraktas som det mest privata och smärtsamt självbiografiska: den moderna musikhistoriens mest utpräglat kristallklara reflektion över ett äktenskap i upplösning och själva fundamentet som alla "skilsmässoalbum" sedan 1975 vilar på samt ständigt jämförs med.

Men Engdahl tar sig i stället direkt från "Blonde on blonde" till 1997 års "Time out of mind" och hyllar dess "medelålders melankoli".

Dylans aldrig sinande "bootleg series" har med sin fjortonde installation nått dylanologernas heliga graal.

Det är där han befinner sig själv, förmodar jag. Inte längre i "Blood on the tracks" nostalgiska – och, samtidigt, lika bittra som sarkastiska skildring – av en kärlek i upplösning.

Under den överraskande roliga titeln "More blood, more tracks" – ett avslutande utropstecken hade understrukit ironin – har Bob Dylans aldrig sinande "bootleg series" med sin fjortonde installation nått dylanologernas heliga graal: de första akustiska inspelningarna av "Blood on the tracks" som, enligt myten, överträffar det slutgiltiga resultatet i nakenhet och insiktsfullt förmedlad smärta så uppenbart att man enkelt kan skära ut små krossade hjärtan från cd-boxens omslag och medföljande bilderböcker.

Det är inte på något vis en hälsosam sysselsättning att flytta in i den kronologiska tillkomsten av ett verk så färgat av saknad och uppbrott.

Boxen ”More blood, more tracks” innehåller sex cd-skivor.

Men jag märker, aningen motvilligt, hur jag ändå tillhör den skara som så ofta har återkommit till "Blood on the tracks". Av både absolut nödvändighet som av den historiska relevans som ständigt bör formuleras om. Så till den milda grad att jag, medan jag bara låter den pågå och liksom växa fram i realtid, noterar varenda oväntad tempoväxling, textändring och spontan svordom. Eller blott så små detaljer som en oväntad intonation här och ett annorlunda munspelssolo där.

Den besitter förmågan att dyrka upp ännu ett rostigt lås för att nå ens egna erfarenheter av kärlekssorg.

Medan det sker i mitt vardagsrum inbillar jag mig gång på gång att "More blood, more tracks" lika mycket berikar berättelsen om rockhistorien som den besitter förmågan att dyrka upp ännu ett rostigt lås för att nå ens egna erfarenheter av kärlekssorg. Ett verk som inte tänker låta någon enda person slippa arbeta sig igenom sorgeprocessens alla oundvikliga stadier.

Annons
X
Annons
X

Bob Dylan.

Foto: CSU Archives/IBL Bild 1 av 3

Bob Dylan gav ut ”Blood on the tracks” 1975.

Foto: IBL Bild 2 av 3

Boxen ”More blood, more tracks” innehåller sex cd-skivor.

Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X