Annons

”Ebba Witt-Brattström har varit väldigt generös”

Nora Nilsson regisserar ”Århundradets kärlekskrig”.
Nora Nilsson regisserar ”Århundradets kärlekskrig”. Foto: Lars Pehrson
Under strecket
Publicerad

En hon, en han och ett äktenskap som övergått till ett verbalt krig som utkämpas högst upp på kulturparnassen. Ebba Witt-Brattström gav förra året ut boken ”Århundradets kärlekskrig”. 180 sidor som skildrar två offentliga personer som med ett storstilat språk och en på samma gång hatisk och intellektuell nivå tar död på sin relation.

Denna punktroman är skriven som en dialog. Lätt att spela på en teaterscen kan tyckas, men när regissören Nora Nilsson ska iscensätta dramat har hon fått göra en rejäl bearbetning av texten, skapa en funktionell dramaturgi, tematisera den och göra rollerna mångdimensionella. Göra akuta känslor av ett språkspel.

– Ebba Witt-Brattström har varit väldigt generös när det gäller mina idéer, bekräftar Nora Nilsson. Jag har nog strukit bort en tredjedel av originalet men å andra sidan har jag sex aktörer som ska spela Hon och Han – tre par från olika generationer.

Tanken är att utvidga giltigheten, åldersmässigt och erfarenhetsmässigt men också socialt.

– Och så är det ju upp till oss på scengolvet att bryta oss igenom det där höglitterära språket, det är ett skydd mellan dem. Vi vill skänka alla ord kroppsliga uttryck, också visa allt våld boken innehåller och hur mycket skam och låsta positioner.

Annons
Annons

– Anledningen till att jag vill göra det här är min grundinställning som feminist. Jag vill lyfta berättelsen från det privata till det allmängiltiga, till en diskussion runt, och beskrivning av, en dold struktur. Skildra äktenskapet som alltmer blir en bur. På scenen kan vi ju gestalta allt det som texten inte säger. Jag vill att vi ska vara med på deras resa. Uppleva all denna skam, förtvivlan och allt det sjaskiga. Gå mot undergången men med ett hopp.

Nora Nilsson – dotter till scenografen Sören Brunes – har erövrat regissörsrollen, säger hon. Nu har hon för första gången dramatiserat en text. Hon tycker att det har varit en rolig erfarenhet och en intressant process.

– Många, också skådespelarna, förväntar sig att en regissör ska vara traditionellt auktoritär, tvärsäker och bossig. Jag slåss för en annan typ av arbetssätt: rätten att få tala tyst, med små bokstäver – pröva sig fram med gruppen.

Därmed inte sagt att ”Århundradets kärlekskrig” som teater blir en försiktig iscensättning. Tvärtom. Särskilt slutet lovar gott. Då kliver samtiden och dess brutalitet in på scengolvet. Kriget stannar inte vid köksbordet.

Århundradets kärlekskrig

Kulturhuset Stadsteatern

Premiär 3 mars

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons