Nya familjemedlemmen: Tvåårige Alex som flyttat hem till papporna Erick och Anders.
Nya familjemedlemmen: Tvåårige Alex som flyttat hem till papporna Erick och Anders. Foto: Yvonne Åsell

Efter år av tårar – de fick adoptera från Sydafrika

Nio års väntan, tårar och spruckna förhoppningar. Erick och Anders är ett av få manliga par som adopterat ett barn från utlandet. De berättar för SvD om längtan, mötet med sonen – och tankarna inför framtiden.

Publicerad

– Titta, titta, titta!

Det lilla pekfingret är utsträckt, blicken rak och kroppen fylld av energi på tvåårige Alex. Han springer mot pappa Erick, vidare upp i pappa Anders famn, och sedan iväg till vardagsrummet och börjar sprida ut vedträn som ligger vid öppna spisen.

Det är två glada föräldrar som berättar om sin mångåriga längtan, som Anders tidigare har skrivit om på sin Facebooksida. Hur han hade räknat bort möjligheten att bli pappa – tills Erick kom in i hans liv och sa: ”Vi kommer att bli föräldrar – inget kan stoppa oss.”

För manliga par eller ensamstående män är möjligheterna att skaffa barn i Sverige färre jämfört med kvinnor, som till exempel kan välja att försöka via IVF-behandlingar.

Surrogat är inte tillåtet i Sverige, men det var heller inte ett alternativ för Anders och Erick. Adoption var det första de tänkte på, och därefter uteslöts alternativet att försöka skaffa barn ihop med någon tredje part, exempelvis en kompis eller ett kvinnligt par.

– Vi landade i att vi ville vara en egen familj, säger Erick. 

1/3

Leksaker från barnhemmet. När Alex kom till Stockholm hade Erick och Anders placerat ut några av hans gamla leksaker för att skulle känna igen sig.

Foto: Yvonne Åsell
2/3

Det gick oväntat snabbt för Alex att vänja sig vid sin nya vardag i Sverige.

Foto: Yvonne Åsell
3/3

Allätare. Alex äter det mesta - till exempel falukorv och pasta.

Foto: Yvonne Åsell

De funderade också på familjehem, att ta emot ett barn som placeras ut av myndigheter, och åkte på en informationsträff.

– Men de var ganska tydliga med att om man har barnlängtan så ska man inte bli familjehem. Man kan inte räkna med att barnet stannar kvar, säger Anders.

– De tyckte att vi skulle vänta tills vi hade ett eget barn, säger Erick.

Och även om de insåg att adoption skulle ta lång tid hade de hela tiden känslan – detta kommer att ske.

Tvivlade ni aldrig?

– Jag hade jättemycket tvivel, framför allt när jag började läsa på. Men vi hade en så bra socialarbetare och vi bokade ett besök hos förmedlaren Adoptionscenter (AC) för att lämna in papper. Hon som ansvarig för Sydafrika sade: Ni kommer att bli föräldrar. Det blev känslosamt, då kände jag att nu vågar jag tro på det här, berättar Erick. 

Annons

Sedan 2003 har det varit tillåtet för samkönade par i Sverige att adoptera barn. Men det är fortfarande mycket ovanligt att ett gift par i Sverige bestående av två män, utan anknytning till landet, adopterar internationellt. De två länder som i dag samarbetar med Sverige och som tillåter samkönade föräldrar är Colombia och Sydafrika.

Hittills har totalt tre adoptioner till tre manliga föräldrapar genomförts – Anders och Erick är det tredje paret. Ytterligare en adoption till ett samkönat kvinnligt par har förmedlats.

Bus och upptåg. Tvååringen är en fartfylld kille som gillar fotboll och dans.
Bus och upptåg. Tvååringen är en fartfylld kille som gillar fotboll och dans. Foto: Yvonne Åsell

Processen har varit lång. Först ställde sig paret i kö, sedan väntade de på att Erick skulle fylla 25 år, en grundregel för att få adoptera. Därefter gick de föräldrautbildning, innan de skickade in ansökan till Sydafrika.

Annons

– I Sydafrika tittar de på barnet och försöker se och matcha vilka föräldrar som passar bäst och går inte bara efter turordning. Det kändes genomtänkt och det tyckte vi var viktigt, säger Anders.

Till slut, hösten 2018, efter två och ett halvt års väntan, kom beskedet: Ni får adoptera en pojke som heter Alex.

– Innan vi fick beskedet att Alex fanns så tänkte vi: bara vi får ett besked om att det finns ett barn, då är den andra väntan säkert mycket lättare. Men det var det inte – det var svårare. Man tänkte varje dag på vad vi missar, och hur är det för honom, säger Anders.

1/2

Internationell adoption av barn till samkönade föräldrar är ovanligt – Erick och Anders är är det tredje manliga paret.

Foto: Yvonne Åsell
2/2

Full fart från start. Erick är pappaledig just nu och berättar om dagarna - med sovrutiner och aktiviteter.

Foto: Yvonne Åsell

Det skulle dröja innan paret fick klartecken att åka och hämta hem sin son. Månaderna gick, oron växte och dessutom hade inga tidigare adoptioner förmedlats mellan Sydafrika och Sverige.

– Men vi blev lugnade av förmedlingen. De sa att de aldrig hade varit med om att domstolen, som var sista instans, stoppat en process. Samtidigt visste vi att det var andra heteropar som också fick vänta, säger Anders.

Han har inte valt det här

1/2

Alex hade ätit mycket mosad mat på barnhemmet – troligen eftersom de flesta barnen var kring ett år.

Foto: Yvonne Åsell
2/2

Sömnen har funkat bra och Alex verkar trivas. ”Utom när vi hade kollat på Pippi, då hade han mardrömmar”, berättar papporna.

Foto: Yvonne Åsell

Efter 13 månader, i oktober 2019, fick de äntligen klartecken att resa iväg.

Annons

Anders skriver ett inlägg på sin Facebooksida: Om väntan, förhoppningar som spruckit, om tårarna och de jobbiga dagarna. Och nu – om glädjen.

”Så många förhoppningar som spruckit, så många tårar och så många jobbiga dagar och nätter. Men nu, så mycket glädje!”

Erick berättar om första mötet med sonen. Om barnhemmets föreståndare som informerade om pojkens egenskaper, att han bott på barnhemmet i hela sitt liv.

Sedan hämtades Alex in till de blivande föräldrarna.

– Han såg skeptisk ut, ålade sig som en mask på en krok, säger Anders.

För att skapa kontakt med honom gick de ut på gården för att leka.

– Vi hade med oss bollar och såpbubblor och det gillade han, och slappnade av lite. Och efter en halvtimme fick Erick plocka upp honom, säger Anders.

Den första tiden i Sydafrika ägnades åt att lära känna pojken.

– Vi ville vara med på allt. När han sov, då låg vi på soffan båda två. Plus att det var 32 grader varmt, säger Erick.

Till skillnad från Erick och Anders var lille Alex van vid värmen, höll ett helt annat tempo samtidigt som han testade sina nya pappor. Han tydde sig först till Erick, men efter fyra dagar ville han sitta i Anders famn.

Annons

De stannade i över fem veckor i Sydafrika innan allt var klart för hemresan i början av november.
Hemma i Sverige väntade familj och vänner på att få träffa Alex och paret upplever att det gick ganska snabbt att komma in den nya vardagen.

– Han har varit så lätt på det sättet. Han bara hänger med och gör dagen till sin. Han har sina sovtider och rutiner, slarvar man det så får man äta upp det. Utöver det har det inte varit några konstigheter, säger Erick.

Citykid. De kollar på stadsbussarna, har nära till det mesta – och få höjer på ögonbrynen när den lilla familjen är ute på stan.
Citykid. De kollar på stadsbussarna, har nära till det mesta – och få höjer på ögonbrynen när den lilla familjen är ute på stan. Foto: Yvonne Åsell

Att bo centralt i Stockholm innebär vissa fördelar. Som att det finns en öppen förskola för adopterade. Och att få höjer ögonbrynen över att två män är ute och går med sin son. Erick säger att de har funderat lite på att köpa hus:

– Om vi flyttar är det viktigt för oss att det blir en plats där Alex trivs och där han accepteras. Han har inte valt det här, det är vi som har gjort det. Då måste vi anpassa oss till honom.

Annons

Det börjar bli dags för lunch – papporna förbereder korv och pasta. Vad som händer i framtiden är svårt att sia om när nuet tar det mesta av energin, men de har inte uteslutit tanken på ett syskon.

Erick och Anders ler, och säger att de står i kö för ytterligare en adoption och att tankarna på att kanske bli familjehem finns kvar.

Men än så länge kretsar det mesta kring att lära känna sonen ännu mer. Erick som just nu är pappaledig minns hur han föreställde sig att de skulle pyssla ihop eller läsa – men virvelvinden Alex har ännu inte tålamodet att sitta still någon längre stund.

– Det är så otroligt roligt att se honom växa som person. Han är mer och mer Alex nu än när han kom hit. Han har verkligen tagit sig an alla nya människor och skapar egna relationer och det är så kul. Han hänger med våra kompisar och syskon, lär sig hur de funkar och vem man kan göra vad med, säger Erick.

Och som Anders skrev i sitt inlägg: ”Det är fortfarande svårt att ta in att Erick hade rätt. Att han som vilar i vår säng är vår son och att vi är hans föräldrar.”

Leksaker från barnhemmet. När Alex kom till Stockholm hade Erick och Anders placerat ut några av hans gamla leksaker för att skulle känna igen sig.

Foto: Yvonne Åsell Bild 1 av 9

Det gick oväntat snabbt för Alex att vänja sig vid sin nya vardag i Sverige.

Foto: Yvonne Åsell Bild 2 av 9

Allätare. Alex äter det mesta - till exempel falukorv och pasta.

Foto: Yvonne Åsell Bild 3 av 9

Bus och upptåg. Tvååringen är en fartfylld kille som gillar fotboll och dans.

Foto: Yvonne Åsell Bild 4 av 9

Internationell adoption av barn till samkönade föräldrar är ovanligt – Erick och Anders är är det tredje manliga paret.

Foto: Yvonne Åsell Bild 5 av 9

Full fart från start. Erick är pappaledig just nu och berättar om dagarna - med sovrutiner och aktiviteter.

Foto: Yvonne Åsell Bild 6 av 9

Alex hade ätit mycket mosad mat på barnhemmet – troligen eftersom de flesta barnen var kring ett år.

Foto: Yvonne Åsell Bild 7 av 9

Sömnen har funkat bra och Alex verkar trivas. ”Utom när vi hade kollat på Pippi, då hade han mardrömmar”, berättar papporna.

Foto: Yvonne Åsell Bild 8 av 9

Citykid. De kollar på stadsbussarna, har nära till det mesta – och få höjer på ögonbrynen när den lilla familjen är ute på stan.

Foto: Yvonne Åsell Bild 9 av 9