Annons

Göran Eriksson:Det nyss otänkbara är fullt möjligt i höst

I Högfors bildades Alliansen för att skapa ett alternativ till fortsatt S-styre. Femton år senare är svensk politik mindre förutsägbar.
I Högfors bildades Alliansen för att skapa ett alternativ till fortsatt S-styre. Femton år senare är svensk politik mindre förutsägbar. Foto: Sofie Wiklund/TT

Svensk politik är parmiddagen som blev ett lössläppt nyckelparty. Hösten 2019 prövar Socialdemokraterna och Centern sina gamla känslor, Kristdemokraterna kan förhandla med SD och lokala moderater gör mer än så. Det som nyss var otänkbart är fullt möjligt i dag.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

C-ledaren Annie Lööf på väg tillL presskonferensen 11 januari.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

För femton år sedan, den 30 augusti 2004, lyfter ett plan från Arlanda mot Umeå, med borgerliga partiledare och deras förväntningar ombord.

Målet är Högfors, en prick på kartan där Centerledaren Maud Olofsson har en gård. Och där Alliansen, som sedan blir den svenska politikens mest framgångrika samarbetsprojekt någonsin, ska förlösas.

Det har nog aldrig varit så många stockholmare i Högfors på en gång, och alla journalister kollar oroligt staplarna i täckningen på sina mobiler.

Blockpolitiken uppfanns inte i Högfors, men den föddes på nytt ur den borgerliga rädslan för att Socialdemokraterna var på väg att återigen bli ensamt regeringsalternativ. Med den nya Alliansen, skulle det i alla fall finnas två.

”Det finns ett misstroende mot att vi fyra partier kan hålla ihop. Det måste vi få bort och det jobbet inleds här,” sa Folkpartiledaren Lars Leijonborg till SvD i Högfors.

Det skulle lyckas över förväntan, men trots åtta år tillsammans i regeringen Reinfeldt är det ingen som kommer att fira Alliansen, när den fyller femton år i helgen.

Annons
Annons

C-ledaren Annie Lööf på väg tillL presskonferensen 11 januari.

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 1

I praktiken upphörde Alliansen att fungera när Annie Lööf den 11 januari i år berättade att Centern skulle stödja Stefan Löfven som statsminister. Något som många hade betraktat som snudd på omöjligt.

Strax innan hade Lööf informerat Moderatledaren Ulf Kristersson, som senare skulle kommentera det så här: ”Efter femton års äktenskap gör man inte slut 27 minuter innan man förlovar sig med någon annan.”

C-ledaren Annie Lööf på väg tillL presskonferensen 11 januari.
C-ledaren Annie Lööf på väg tillL presskonferensen 11 januari. Foto: Lars Pehrson

Allianssamarbetet saknar just nu relevans och centerpartister och kristdemokrater verkar ibland vilja slita hjärtat ur kroppen på varandra.

Men en återuppståndelse av borgerligt samarbete är ett av flera osannolika scenarier – som ändå är möjliga i den politiska gränslöshetens tid. Den första otroliga kombinationen regerar oss just nu:

1. Alliansen utan namn

Nyckelpartyn är ett fenomen som sägs ha uppstått under det lössläppta 70-talet. Gästerna la bilnycklarna i en skål: i en dragning mot slutet av kvällen avgjorde slumpen vem som åkte hem med vem.

Nu var det ju inte lottning som gjorde att S-MP-C-L till sist slog sig samman, men kombinationen överraskade rätt många väljare som trodde att valet stod mellan två block – och i stället vaknade upp med ett tredje.

Det här historiska fyrpartisamarbetet har fortfarande inte ett vettigt namn, kanske beroende på en inledande beröringsskräck från framför allt Centern och Liberalerna. Det är möjligen svårare att kritisera ett projekt utan namn?

Annons
Annons

SD-ledaren Jimmie Åkesson använder uttrycket ”vänsterliberalerna” som skällsord, men sagt utan affekt är det kanske inte en dålig beskrivning?

Och finns det en dynamik i det här samarbetet just nu så är det att Socialdemokraterna och Centern, som ju har samarbetat förr, börjar hitta tillbaka till varandra. Båda partierna är närmast tvångsmässigt pragmatiska, och har fler beröringspunkter än vad Centern på länge har velat erkänna.

Inblandade centerpartister är höga på att de får igenom så mycket Centerpolitik. Den svaga länken är Liberalerna, där hela den nya ledningen hellre hade dragit en helt annan nyckel ur skålen – alltså samarbetat med en moderatledd regering.

2. Alliansen som inte finns

Först det första: Det existerar inte något ”konservativt block” – M-KD-SD – även om Jimmie Åkesson har drömt och pratat om det i flera år. Moderaterna skulle vara den tyngsta aktören i det blocket, och det kan inte uppstå så länge moderatledningen inte vill det.

För det andra: När det rör sig, så rör det sig i Åkessons riktning. I Moderaterna kommer förändringen underifrån och lokala moderater har inlett samarbete med SD i en handfull kommuner i södra Sverige. I Sölvesborg klev M-kommunalrådet Paul Andersson upp på scenen under Sverigedemokraternas sommarfestival förra helgen.

I Kristdemokraterna är i stället partiledningen en mycket aktiv aktör. I riksdagshuset den 2 juli – alla andra var i Almedalen – avrundade KD-ledaren Ebba Busch Thor sin lunch med Jimmie Åkesson med After Eight till kaffet. Sverigedemokraternas isolering i riksdagen var bruten.

Annons
Annons

Före valet uteslöt hon SD-samarbete men Ebba Busch Thor sa på SvD:s scen i Almedalen att den nya KD-linjen var en konsekvens av att Centerpartiet och Liberalerna valde att stödja Stefan Löfven som statsminister.

”Därmed sprack vår allians, vår ram för hur vi har kunnat få igenom så mycket kristdemokratisk politik som möjligt försvann. Vi var tvungna att ompröva”.

Ett politisk gränsöverskridande ledde alltså till ett annat, enligt Ebba Busch Thor.

3. Alliansen som ligger i koma

Den allians som skapades i Högfors för femton år sedan har efter valet 2018 dödförklarats fler gånger än någon kan räkna. Och när Centern och Liberalerna i januari valde att gå över blockgränsen gav de sista alliansentusiasterna i Moderaterna och Kristdemokraterna upp.

De ”spräcker Alliansen på nationell nivå” sa Ulf Kristersson om gränsöverskridarna, och det bröt ut intensiva gräl mellan partierna om vem som egentligen bar skulden till Alliansens bortgång.

Dödsmetaforen är ju dramatisk, men är kanske är koma en bättre beskrivning av verkligheten. Att allianssamarbetet, i den form som det haft sedan mötet i Högfors, tog slut i januari betyder inte att ett borgerligt fyrpartisamarbete är uteslutet i framtiden.

Det finns ett starkt strategiskt intresse för Centern och Liberalerna att ett sådant samarbete är möjligt. Om inte, så har de en betydligt sämre förhandlingsposition mot regeringen Löfven.

Men också Moderatledningen, om än inte alla moderater, skulle varje dag i veckan föredra att Alliansen återuppstår framför en maktbas byggd på Sverigedemokraterna. Och vad skulle Kristdemokraterna välja då?

Och vi kan lägga till ännu en möjlig – men just nu osannolik – allians i form gamla rödgröna samarbetet S-V-MP. Det är nedlagt, men bara i brist på väljarstöd.

Det finns alltså fler möjliga allianser i dag än för femton år sedan. Då blir det också svårare för väljarna att i förväg veta vilka partier som tar nyckeln till makten.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons