Foto: Malin Hoelstad

”Jag fick den här chansen – jag älskar jobbet”

Ännu en gång är oron ständigt närvarande. Familjen Swirakly hade just funnit sig tillrätta i Borås, när Turkiet inledde offensiven mot kurdiska områden i Syrien.

– Jag hoppas kunna träffa min mamma igen, men nu är det för farligt att resa dit och vara där, säger Nasi Swirakly.

Uppdaterad
Publicerad

Första sidan på Borås tidning pryds av en bild föreställande en kvinna med en fackla och rubriken: ”Protest mot våld spred ljus på Norrby”. På torget placerar den lilla skaran demonstranter ut 22 tända ljus i form av ett hjärta.

De demonstrerar mot våld i nära relationer och för att kvinnor ska kunna leva ett gott och tryggt liv. Också i Norrby som är ett av de drygt 20 områden i Sverige som ses som särskilt utsatta av polisen.

Hemmet är deras borg. Rodan, Sham och Abudi i Norrby.
Hemmet är deras borg. Rodan, Sham och Abudi i Norrby. Foto: Malin Hoelstad

I ett av de centrala höghusen bor familjen Swirakly som SvD följt sedan den olycksaliga natten på Medelhavet för fyra år sedan. Då hamnade Pappa Khaled och Rodan i vattnet 80 meter utanför Europas kust vid grekiska ön Samos. En av livräddarna på de Gula Båtarna var SvD:s fotograf Malin Hoelstad.

Nu sitter hon i familjens vardagsrum med näsan i Khaleds telefon där han stolt visar bilder. Rodan har lärt sig simma, både under och över vattnet. I fåtöljen bredvid sitt-ligger nu åttaårige Rodan.

– Ja, jag kan simma, säger han med en axelryckning.

Khaled berömmer honom, men vill aldrig själv närma sig ett hav igen. Inte heller mamma Nasi kan eller vill försöka lära sig att simma. Hon har fullt upp med att orientera sig i det svenska samhället, byråkratin och de kulturella koderna. Hon studerar svenska, har träffat vänner som hon träffar och fikar med. Vi ler åt det lilla ordet med en helt avgörande innerbörd – fika. Vägen till vuxen vänskap i det nya landet börjar ofta över en kopp. Hon vet det nu.

Annons

Ännu har hon bara en vän som hon talar svenska med, annars blir det kurdiska eller arabiska för enkelhetens skull. Sin svensktalande vän har hon också vågat bjuda hem till den lilla perfekt hållna tvårummaren fyra trappor upp i det slitna höghuset.

Efter reklamen visas:
Rodan och Abudi

Nasi och de två äldre barnen Sham och Abudi, kom efter Khaled och Rodan till Sverige. SvD var med också med när familjen återförenades, efter att ha varit åtskilda i två år. Då ekade lägenheten tom. Nu är den ombonad med få men väl utvalda möbler. En bäddsoffa, och några tavlor med de motiv som råkade finnas på second hand-affären i närheten. Det blev en grekisk stadsmiljö i släpljus.

Två rejäla tv-skärmar pryder den motsatta väggen i vardagsrummet. En visar fotboll utan ljud, den andra Barnkanalen på lagom hög nivå.

– Det är bra för då lär vi oss ännu mer svenska, säger Rodan.

Han lutar sig mot mamma, gör sig liten för att få plats i hennes knä.

Jag vill prata om hur Nasi ser på att ha barn som växer upp i Norrby, där otryggheten enligt polisens definition är stor och där boende sällan anmäler brott för att de fruktar repressalier.

Annons

– Man ser många polisbilar, men vi har inte haft problem.

Vi får ta hjälp av tolken som förklarar att familjen känner sig trygg i sin närmiljö, men att de sällan vistas utomhus. Bara slinker in och ut på väg till och från skola, praktik och jobb.

Och kvinnors säkerhet...?

– Hon har inte sett något, förklarar tolken.

1/2

Varje dag tar Abudi, Sham och Rodan tillsammans bussen till skolan.

Foto: Malin Hoelstad
2/2

Under pepparkaksbaket är direktkontakten med farmor och farfar en självklarhet.

Foto: Malin Hoelstad

Mamma Nasi föser ut Rodan i köket där det vankas pepparkaksbak och som så ofta, med farmor och farfar med på direktlänk. Hon tar en klunk av det söta varma teet för att sedan berätta om sin kurdiska familj. De bodde fem kilometer från Tall Abyaḑ – en av landets huvudsakliga gränsövergångar mot Turkiet – och har ännu en gång drivits på flykt.

Nasi och Abudi jagar svenska ord.
Nasi och Abudi jagar svenska ord. Foto: Malin Hoelstad

Under en vecka förlorade Nasi kontakten med sin 80-åriga mamma och var säker på att hon inte längre var i livet. Men trots Turkiets intensiva offensiv och önskan om att upprätta en säkerhetszon, fann de så småningom en bärande våg. Den har de behållit och talar ofta med varandra. En släkting som stred med de kurdiska styrkorna i området har däremot omkommit.

Annons

– Man vet att män som reser för att kriga inte kommer tillbaka, säger Nasi.

Hur ser du på svenskar som rest för att ansluta sig till IS och nu sitter i al-Hol-lägret, ska de hämtas hem?

Hon vill inte svara, inte engagera sig i politik, bara att hennes anhöriga ska vara i säkerhet, men säger efter en lång tankepaus:

– Kanske ska det ändå vara ”one way”.

Hon tystnar.

Efter reklamen visas:
Sham, 14 år

Den 14-åriga dottern Sham kommer med nygräddade pepparkakor och stämningen höjs omedelbart. Vi återgår till svenska utan tolk.

Vad saknar du från ditt gamla liv?

– Jag har varit här i ett år och tio månader nu. Jag var lite rädd för att komma till Sverige, för jag hade inga kompisar, kunde inte prata språket. Men var glad att träffa min pappa igen. Men jag saknar farfar och farmor och pappas syskon.

Sham Swirakly älskar skolan och läser mängder av böcker för att en dag kanske kunna bli psykolog.
Sham Swirakly älskar skolan och läser mängder av böcker för att en dag kanske kunna bli psykolog. Foto: Malin Hoelstad
Annons

Hon fixar med den nyklippta luggen, samtidigt som hon försäkrar sig om att hon sagt rätt. För hon vill göra rätt och fort ska det gå. Språket, skolan och vännerna – hon vill få allt på plats och verkar bli bönhörd.

I Eriksbergsskolan flockas ungdomarna kring Sham när vi hälsar på. Och visst är det stökigt på några lektioner där ett gemensamt språk saknas, men tonen är varm och lärarens intentioner glasklara. Det handlar om att snabbt knäcka språkkoden för att kunna studera och ta sig in på gymnasiet. Sham läser högt och klart ur boken ”Adam och koderna” – och hon älskar det.

– På rasterna går många och fikar, men jag går hellre till biblioteket och läser böcker, säger hon.

På bussen mot skolan. Abudi, Rodan och Sham på väg till Eriksbergsskolan.
På bussen mot skolan. Abudi, Rodan och Sham på väg till Eriksbergsskolan. Foto: Malin Hoelstad

De tre barnen Swirakly går i dag på samma skola och tar bussen tillsammans på morgnarna. Den enda som numera promenerar mot den närliggande Särlaskolan är pappa Khaled. Han har fått sitt första jobb och är sedan länge igång med att hacka morötter och skära tomater. Det står kålpudding på kycklingfärs på menyn och till den serveras en mängd olika sallader. Nu är det bråttom för snart kommer de första klasserna.

När vi träffade Khaled senast var han övertygad om att han skulle återgå till lagerarbete, för det var något han hade erfarenhet av. Men nu står alltså han bakom disken i skolbespisningen. Hur gick det till?

Med en hand på hjärtat för att visa sin tacksamhet:

– Jag fick den här chansen. Det är det bästa. Jag älskar jobbet. Och kompisarna.

Maggan och Khaled hackar grönsaker för fullt. Snart är det dags för lunch på Särlaskolan i Borås.
Maggan och Khaled hackar grönsaker för fullt. Snart är det dags för lunch på Särlaskolan i Borås. Foto: Malin Hoelstad

Arbetskompisen Maggan, som egentligen heter något annat men som bestämt att det är vad hon vill bli kallad, förklarar utan att ha fått frågan att Khaled är en stjärna.

– Han jobbar hårt. Jobbar, jobbar, jobbar, säger hon.

Khaled ler generat. Men säger att han är stolt. Med familjen samlad och med ett jobb är framtiden trots allt ljus.

Trots alla tidiga, mörka morgnar...?

– Inga problem.

Hemmet är deras borg. Rodan, Sham och Abudi i Norrby.

Foto: Malin HoelstadBild 1 av 7

Varje dag tar Abudi, Sham och Rodan tillsammans bussen till skolan.

Foto: Malin HoelstadBild 2 av 7

Under pepparkaksbaket är direktkontakten med farmor och farfar en självklarhet.

Foto: Malin HoelstadBild 3 av 7

Nasi och Abudi jagar svenska ord.

Foto: Malin HoelstadBild 4 av 7

Sham Swirakly älskar skolan och läser mängder av böcker för att en dag kanske kunna bli psykolog.

Foto: Malin HoelstadBild 5 av 7

På bussen mot skolan. Abudi, Rodan och Sham på väg till Eriksbergsskolan.

Foto: Malin HoelstadBild 6 av 7

Maggan och Khaled hackar grönsaker för fullt. Snart är det dags för lunch på Särlaskolan i Borås.

Foto: Malin HoelstadBild 7 av 7