Annons

Många döda bärgade efter tragedi i Medelhavet

Migranter som räddats tas om hand sedan de förts i land i Libyen. Uppåt 150 migranter kan ha drunknat i torsdagens tragedi.
Migranter som räddats tas om hand sedan de förts i land i Libyen. Uppåt 150 migranter kan ha drunknat i torsdagens tragedi. Foto: Hazem Ahmed/AP/TT

Skeppsbrottet utanför Libyens kust kan vara den värsta flyktingtragedin på Medelhavet hittills i år. Uppåt 150 migranter kan ha drunknat.

Drygt 60 kroppar har bärgats.

– Det är ytterligare en tragedi som skulle kunna ha undvikits, säger Karin Ekholm vid Läkare utan gränser.

Under strecket
Daniel Martinsson / TT
Publicerad

Den libyska kustbevakningen uppgav i torsdags att 134 migranter hade räddats av kustbevakningen och fiskare. Enligt en talesperson för kustbevakningen lämnade migranterna kuststaden al-Khums – 120 kilometer öster om huvudstaden Tripoli – i en träbåt som kapsejsade strax efter avfärd.

115 personer rapporterades saknade efter olyckan och tros ha drunknat. Men antalet dödsoffer kan vara uppåt 150, enligt Charlie Yaxley, talesperson för FN:s flyktingorgan (UNHCR). "En av de överlevande rapporterar att en stor grupp omkom till sjöss", skriver han på Twitter.

Räddningsarbetare från libyska Röda Halvmånen har bärgat 62 kroppar ur vattnet sedan i torsdags kväll, rapporterar nyhetsbyrån AFP.

"Den värsta tragedin på Medelhavet i år har just inträffat", twittrade UNHCR-chefen Filippo Grandi samma dag som olyckan inträffade.

Enligt UNHCR hade omkring 670 människor drunknat eller rapporterats saknade under 2019, före torsdagens katastrof.

– Vägen har blivit farligare på senare tid, eftersom det inte finns någon sök- och räddningsinsats på internationellt vatten, säger Karin Ekholm, presstalesperson på Läkare utan gränser (MSF).

Annons
Annons

Flyktingar och migranter i Libyen har få alternativ inom räckhåll. De befinner sig i ett land i konflikt där de är i ständig livsfara – och förutom de pågående striderna löper de också risk att bli offer för människohandel och tvingas till slavarbete och prostitution, säger Karin Ekholm.

– I brist på alternativ väljer många att ta den här farliga vägen över havet.

Ute på havet finns bara sporadisk närvaro av hjälporganisationer, som försöker vara på plats trots att de är intensivt motarbetade.

– Vi vill se ett slut på kriminaliseringen av hjälporganisationer och att man inte ska försvåra vårt arbete.

Ekholm vill också att det ska finnas en hamn för dem som räddas.

EU beslutade i våras att avveckla den marina delen av operation Sophia, som har bidragit till att undsätta tusentals migranter i sjönöd. EU har i stället valt att stötta den libyska kustbevakningen som genomför räddningar, men även stoppar båtar som inte är i nöd.

Människorna på dessa båtar förs sedan tillbaka till Libyen och sätts i ett slags flyktingförvar, där frihetsberövning på obestämd tid väntar. De liknar mer fängelser, eftersom människor hålls godtyckligt inlåsta och inte har någon rörelsefrihet, enligt Ekholm.

– Förhållandena är väldigt dåliga med otillräckligt med mat och rent vatten, det är väldigt trångt i cellerna och det råder brist på duschar och toaletter. Det är omänskliga förhållanden, skulle jag vilja säga.

Förvaren hamnar också i skottgluggen för striderna. För några veckor sedan flygbombades ett av dem – Tajoura i utkanten av Tripoli – och nästan 60 personer dödades. Såväl FN som Läkare utan gränser har uppmanat Libyens regering att stänga centren.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons