Annons

Teresa Küchler:Efter varningen till Putin var en fransk attack oundviklig

Att Frankrike skulle attackera Syrien var inte bara något man kunde förvänta sig – det var ett löfte. Frankrike tar allt oftare initiativ till militära insatser i världens krisområden.

Under strecket
Publicerad

Putin på besök hos Macron i Versailles i maj 2017.

Foto: Stephane de Sakutin/APBild 1 av 1

Putin på besök hos Macron i Versailles i maj 2017.

Foto: Stephane de Sakutin/APBild 1 av 1
Putin på besök hos Macron i Versailles i maj 2017.
Putin på besök hos Macron i Versailles i maj 2017. Foto: Stephane de Sakutin/AP

BRYSSEL. Bara dagar efter att han svors in som Frankrikes president förra våren bjöd Emmanuel Macron in Rysslands president Vladimir Putin till ett möte på slottet Versailles utanför Paris. De båda diskuterade bland annat Syrien.

– Vi vill få till stånd en demokratisk övergång men samtidigt bevara den syriska staten, sade Macron – ett uttalande som sågs som en halv eftergift till Ryssland, som insisterat på att Bashar al-Assads Syrien är ett okränkbart territorium.

Men Macron påminde också sin ryske gäst om att gränsen gick vid kemiska vapen. Användandet av sådana, oavsett vem som använde dem, skulle få omedelbara följder, varnade Macron.

Under sommaren som följde bjöd Macron in Donald Trump och hans hustru Melania till att fira den franska nationaldagen i Paris. Inbjudan tolkades framför allt som en signal till andra makthavare i Washington om att Frankrike vet att det inte går att gå runt USA när världens kriser ska hanteras, oavsett hur impopulär landets ledare är.

Annons
Annons

Men den franske presidenten var knappast omedveten om att det faktum att Donald Trump vänt världen ryggen – amerikanen drog sig snabbt ur flera handelsavtal och det globala klimatavtalet från 2015 så fort han tillträdde – var en ypperlig chans att föra fram Frankrikes position internationellt, inte minst militärt.

Både Trump och Macron betonade under sommarmötet att användandet av kemiska vapen i Syrien inte skulle passera ostraffat.
Det hade varit politiskt mycket svårt för Macron att inte bara ”ta rygg” på USA (och Storbritannien som med sina särskilda band till USA blir en naturlig tredje part) i helgens attack mot Syrien, utan också ställa sig bredvid, kanske helst lite framför de andra två på kommandobryggan.

Denna trio – Frankrike, USA och Storbritannien – har redan tidigare initierat snabba attacker.

När en militär insats mot den libyske diktatorn Muammar Gaddafi närmade sig år 2011, till exempel, så ringde den franske presidenten, som då hette Nicolas Sarkozy, helt sonika upp London och Washington för att skapa en flygförbudszon över Libyen – i klarspråk ett anfall. Frankrike har idag närmare 4 000 soldater i konfliktzonerna i Niger, Mali och Tchad, och Macron har lovat att fördubbla Frankrikes försvarsbudget för utlandsinsatser.

Frågan som många ställer sig nu i Frankrike är huruvida lördagens attack i Syrien tjänat mer än det simpla syftet att utåt sett uppfylla presidentens löfte, inte minst för att attacken ser ut att bli en enda markering snarare än en långvarig militär operation.

Ordföranden för organisationen Reportrar utan gränser, den franske journalisten Pierre Haski, skrev på lördagsmorgonen på Twitter:

”Putin håller sin järnhand över väst: denna insats förblir ett rent symboliskt straff som inte kommer att ha någon verklig militär eller politisk effekt på den syriska regimen och dess allierade. Den syftar bara till att ge Trump och Macron en möjlighet att säga att de gjort något”, skriver Haski.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons