Annons

Egregorerna i den svenska Europa-valrörelsen

Foto: Helena Larsson/TT
Under strecket
Publicerad

Gäst | Politik och ockultism

En ”egregore” brukar beskrivas som en artificiell skepnad som skapats med tankekraft för att tjäna sin mästare. Begreppet kommer ursprungligen från den ockulta världen, men förekommer allt oftare som ett inslag i den moderna propagandakonstens arsenal av finurliga metoder för att övertyga människor.

Och i valrörelsen ser vi partierna följa denna propagandamanual för att med stark övertygelse alstra en egregore, en hotbild som ska mobilisera de egna, och få dem att jobba in väljarna i valbåset.

Det gäller att skapa ett ”det andra” som alla känner sig tvingade att förhålla sig till. Generera en dualism, ett svart och vitt, ett vi och dom, som delar upp världen i nya varianter av ”kristna och kannibaler” eller ”trogna och otrogna”.

Det finns ett antal egregore-monster att välja mellan. Exempelvis islamismen. Eller de lobbyistiskt inhyrda klimatförnekarna. Men klassiker som socialismen är fortfarande gångbar. Inte minst därför att en valaffisch från Vänsterpartiet antyder att vänsterextremisterna tagit över partiet.

Ryssen och den gula faran är aktuell, liksom i viss utsträckning USA-imperialismen, som numer stavas Trump.

Annons
Annons

Och valrörelsen visar att det gått bra att skaka liv i högerextremismen. Antisemitismen är också ett överhängande hot.

Nu ska det sägas att i alla dessa fall finns det också en verklighet. En propagandistisk egregore kan inte uppkomma ur blotta intet. Enbart tankekraft räcker inte, eftersom det i politiken krävs något materiellt existerande att utgå från när egregoren ska skapas. Det måste finnas ett korn av sanning. Det måste finnas vardagsföreteelser som bekräftar egregorens existens.

Vad vi talar om är en slags pedagogisk teknik som får människor att observera sådant de inte noterade tidigare. Den gör att vi kan gå från att ”titta” till att ”se”. Egregoren gör att vi plötsligt börjar koppla ihop händelser med den framalstrade hotbilden. Som att skogsbränderna MÅSTE ha att göra med klimatförändringar, nyliberalismen eller migrationen, beroende på vilken mara vi rids av.

Är det Timbro som ligger bakom? Eller Soros? Kanske kulturmarxister, genusvetare eller Frimurare?

Den som fått en migrationsegregore på hjärnan kommer att omedelbart förknippa vattenbristen i vissa delar av landet med att muslimer tvättar sig inför bönen 5 gånger om dagen. Eller kan inte undvika att i kommentatorsfältet till ett kanelbulle-recept ta upp den ohemula invandringen. För att ta två verkliga exempel.

På samma sätt kommer den som fått för sig att rasismen grasserar i Sverige inte att kunna undvika att uttolka det absolut värsta ur en förflugen kommentar om att blott Sverige svenska krusbär har.
Egregoren kan beskrivas som ett inverterat spöke.

En gammal hederlig vålnad är en människa som funnits på riktigt, men sedan råkat ut för något förfärligt, som att exempelvis bli inmurad i ett slottstorn, och efter sin fruktansvärda död fortsätter att larma i hundratals år.

Men en egregore har från början inte funnits, men genom sin mästares försorg kommit att bli så reell att den kan betraktas som faktiskt existerande. Och den får sin energi från alla slags verklighetsfragment den kan suga till sig.

Det finns undersökningar som visar att ungefär 20 procent av svenska folket tror på ”riktiga” spöken. Men vilket egregore-spöke väljarna tror på, det får vi reda på när Europaparlamentsvalet är avklarat.

STIG-BJÖRN LJUNGGREN är statsvetare med socialdemokratiska böjelser. stikkan@ljunggren.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons