Annons

Ekelund: ”Ett hån att skylla Malmös våld på fattigdom”

Polisens kriminaltekniker tar hand om en tomhylsa innanför avspärrningarna efter en skottlossning på Jöns Risbergsgatan i Malmö.
Polisens kriminaltekniker tar hand om en tomhylsa innanför avspärrningarna efter en skottlossning på Jöns Risbergsgatan i Malmö. Foto: TT

De kallhamrade morden på unga människor i Malmö går inte att förklara enkom med droger och fattigdom. Våldet bottnar också i något annat.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Justitieminister Morgan Johansson deltog på måndagskvällen i SVT:s Aktuellt då de sände från Ystadsgatan på Möllan i Malmö.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 1

Illdådet på Sergels väg i Malmö för drygt två månader sedan när den unga läkaren Karolin Hakim sköts till döds var droppen, som det brukar heta, för många. Men för malmöborna har det varit många ”droppar” genom åren och nu senast, lördagen den 9 november, var det dags igen, en ren avrättning av en 15-åring på öppen gata vid det alltid lika livliga Möllevångstorget.

Mordvågorna har avlöst varandra med jämna mellanrum och trots politikers och polischefers försäkringar om att allt ska bli bättre tycks ingenting bli det, åtminstone inte när det gäller det grova våldet i Malmö. Stundtals har Malmö stuckit ut i Nordeuropa med mordtal inte långt efter vissa städer i Albanien.

En vanlig förklaring när detta våld diskuteras är fattigdom och utanförskap men att fattigdom skulle ligga bakom ett kallhamrat mord på en ung kvinna med barn i sin famn är ett hån mot fattiga människor. Tar man ett sådant steg måste även andra förklaringar sökas.

När man läser vad de kriminella själva säger nämns aldrig något om fattigdom och social utsatthet utan allt tycks handla om heder, kränkningar, ”tjafs” och att hämnas.

Annons
Annons

Justitieminister Morgan Johansson deltog på måndagskvällen i SVT:s Aktuellt då de sände från Ystadsgatan på Möllan i Malmö.

Foto: Johan Nilsson/TT Bild 1 av 1

När jag upptäckte min transidentitet för några år sedan gav det mig också en ny syn på manlighet och därmed, indirekt, på min egen historia. Plötsligt har jag börjat se på män med andra ögon, som om jag kan röntgenfotografera dem, deras begär, drömmar och – inte minst – närhet till våld och kanske kan en sådan manlighetsanalys hjälpa till att förklara vad som sker i Malmö.

Justitieminister Morgan Johansson deltog på måndagskvällen i SVT:s Aktuellt då de sände från Ystadsgatan på Möllan i Malmö.
Justitieminister Morgan Johansson deltog på måndagskvällen i SVT:s Aktuellt då de sände från Ystadsgatan på Möllan i Malmö. Foto: Johan Nilsson/TT

När man läser vad de kriminella själva säger nämns aldrig något om fattigdom och social utsatthet utan allt tycks handla om heder, kränkningar, ”tjafs” och att hämnas. Att vara tuff. Och via brutalt våld skaffa sig positionen som den hårdaste. Sådant bottnar säkert i ”manlighetsstress”, men också i en manlighetskultur med tiotusentals år på nacken där tuffhet hängt ihop med överlevnad, fysisk styrka och, därmed, möjlighet till våldskapital.

Men vad vi ser växa fram i världen idag som en följd av globalisering och rationalisering är en ny verklighet där muskelkraft inte längre är värd så mycket, annat än i idrottsliga sammanhang. När jag skrev in mig vid Malmö Förenade Stuveri AB som hamnarbetare hösten 1973 var muskelkraft fortfarande viktigt men på bara några år, i början av nittiotalet, blev den näst intill obehövlig i hamnarna. Idag kan vem som helst bli stuveriarbetare; allt sker via maskiner. Den utvecklingen har påverkat mansrollen över hela världen, framförallt inom arbetarklassen, och många av de ilskna vita, äldre män som förvandlar sig till troll på nätet och bär fram de högerpopulistiska partierna utgör en del av ett släkte som sannolikt är på väg ut ur historien, män som var Män när kvinnor skulle vara Kvinnor, män vilkas identitet satt just i detta trygga: att vara stark.

Annons
Annons

I vår del av världen går denna modernisering – både vad gäller automatiseringen och könsrollerna – i rasande takt och bland yngre människor känns inte könsrollerna därför längre lika cementerade. Så är det dock inte över hela världen och läser man Sydsvenskans reportage (21/9) om de värsta kriminella i Malmö framgår att i stort sett alla har bakgrund i Mellanöstern eller Afrika, det vill säga delar av världen där genusutvecklingen står mer eller mindre stilla och där uråldriga, patriarkala strukturer fortfarande råder med medföljande förakt för kvinnliga egenskaper och hbtq-personer.

Så kanske måste allt börja redan på förskolorna med en tydlig kamp mot olika former av hederskulturer.

Kränkt manlighet? Det verkar vara något av det farligaste som finns i dagens Malmö där machokulturen grasserar och man närmast får en fjäder i hatten ifall man ”klippt” någon. Det mer än tio år långa gängkriget mellan M- och K-falangerna som skördat många mordoffer började inte med en träta om tio kilo kokain utan med en örfil på dansrestaurangen Slagthuset.

Vad är då receptet mot galenskapen? Ett så rättvist samhälle som möjligt är så klart bra och att alla inser att varje gång man köper ett gram narkotika så göder man gängvåldet. Att handla lite festkokain en fredag och sedan uppröras över ett nytt gängmord går inte ihop. Göder man gängvåldet är man också ansvarig för dess konsekvenser. Men det räcker inte.

På en debatt om våldet i Malmö för några veckor sedan berättade s på Rosengårdsskolan att man numera på vissa Malmöskolor har problem med förstaklassare, 7-åringar (!), som inte får gråta och känner att de måste slå tillbaka, rent fysiskt, ifall någon sagt något kränkande om hens mamma, det vill säga en machokultur som förgiftar klimatet på vissa skolgårdar.

Så kanske måste allt börja redan på förskolorna med en tydlig kamp mot olika former av hederskulturer och en pedagogik som hela tiden trummar in att det tuffaste en kille kan vara är att – inte vara tuff.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons