Annons
Krönika

Katarina Wennstam:”Eklund begärde min bok till sin cell”

Under strecket
Publicerad

Den första känslan är klibbigt äckel. Den andra går till offren, de som har valt att berätta sin historia. 

Min reaktion kommer sig av nyheten att den dömde dubbelmördaren Anders Eklund har begärt att få ha tillgång till flera böcker om sexuella övergrepp. En är Flickan och skulden, som jag har skrivit. Det är en bok som kom till för tretton år sedan för att rikta fokus på det höga pris som våldtagna tjejer får betala också efter övergreppet, hur samhällets syn på våldtäkt påverkar rättssäkerheten och bemötandet av de utsatta. Kriminalvården avslog Eklunds begäran, men Aftonbladet har nu avslöjat att Eklund haft böckerna i sin cell under flera veckor.

Det är ett faktum att det som är övergrepp för majoriteten av befolkningen, det är för somliga individer pornografi. Kanske inspiration, hur vämjelig den tanken än känns. 

Samma bok återfanns i ett tummat exemplar i en bokhylla i det numera rikskända rum på Polishögskolan där förre rektorn Göran Lindberg huserade och planerade många av sina grova övergrepp. Samma äckel kände jag då, tillsammans med en maktlöshet över insikten att en bok som jag vet har varit så viktig för många kvinnor, och män, kan användas på ett helt motsatt sätt. 

Annons
Annons

Lindberg var när han införskaffade boken inte dömd och hade som fri man förstås möjlighet att köpa vilka böcker han ville, se vilka filmer han önskade. Jag kan inte heller med säkerhet veta hur bokens budskap om kvinnors rätt till sina egna kroppar har landat hos vare sig Lindberg eller Eklund.

Under åren har jag kontaktats av ett antal män som har begått sexuella övergrepp och som har läst boken. Som faktiskt har kommit till viktiga insikter om vad de har utsatt sina offer för när de har läst om vilka oerhörda konsekvenser en våldtäkt får. Som säger till mig att de har fått upp ögonen för hur samhällets kvinnosyn har påverkat dem negativt, även om ansvaret alltid är deras. En oförmåga att känna empati och att förstå vad offret har varit med om är ofta kännetecknande för sexualförbrytare. 

Det är med dubbla känslor jag tänker på hur olika personer läser det jag har skrivit. Att vara författare, eller journalist, är att lämna över sin text till den som läser, att betro hen med förmågan att tolka själv. 

Det är en väldigt viktig uppgift som Kriminalvården har med dömda sexualförbrytare. I ett samhälle som i alla tider har valt att hantera våldtäkter framför allt med råd och skrämselpropaganda till offren, håller äntligen på att rikta om fokus. Det är inte kvinnor som ska passa sig, det är männen som begår övergrepp måste lära sig hur de inte ska försätta sig i situationer som de inte kan kontrollera.

Men det är skillnad med att brevväxla med en ung man som har begått sitt första övergrepp och vars kvinnosyn faktiskt kanske går att förändra i grunden, och att tänka på den man som mördade Pernilla och Engla. Som har fått chans efter chans av ett samhälle som alltför länge inte insåg livsfaran med att låta honom gå fri.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons