Annons
Krönika

Claes Arvidsson:Ekvationen stad och land går inte ihop

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Att möta de två megatrenderna demografi och urbanisering sträcker sig över många olika politikområden. Om vi vill att hela landet leva kan vi då, som finansminister Magdalena Andersson gör, bagatellisera hur beskattningen av bensin slår ut landsbygden?

Under strecket
Publicerad

Väldigt mycket skog, ett och annat hus, få människor. Nedslitna tätorter. Det kändes rätt och slätt en smula deprimerande när jag körde från Oslo till Säter i Dalarna. Avfolkad landsbygd. ”Åmål”. Lugn och ro. Fast det var förstås just det som jag såg. Andra ögon kanske ser annat liv. Liv som inte ryms i den urbana norm som föreställer storstaden som möjligheternas plats – där överflödet (allt finns) står i kontrast till underflödet på landsbygden (allt är stängt).

Men förstås. Jobb och utbildning lockar och gör att särskilt de unga drar till stan. Runt om i landet kämpar landsbygdens kommunpolitiker på för att motverka utflyttningen, men också för att få människor att flytta till eller tillbaka. Allt för att motverka en ond cirkel i form av minskat skatteunderlag och höjda kommunalskatter, urholkade offentliga tjänster, företagsnedläggningar och en åldrande befolkning.

Man utmanar den urbana normen med slogans som ”Vild och vacker” (Vilhelmina), ”En attraktiv och företagsam kommun där kropp och själ hinner med” (Norsjö), ”Den lilla staden. Den stora naturen. Den nya andan” (Söderhamn) eller ”Fagersta – här får du livstid”. Men det är ett Sisyfosarbete – trots att alla partier i Riksdagen står bakom slogan att ”Hela Sverige ska leva”.

Annons
Annons

Att det är synnerligen oklart vad detta innebär illustreras av att statens närvaro ute i landet i själva verket minskar. Det gäller myndigheter som Polisen, Försäkringskassan och nu senast nedläggningen av Arbetsförmedlingens kontor. I fråga om målkonflikter tenderar att man dessutom att glömma slogan, som när krav på miljöinvesteringar ledde till nedläggning av bensinmackar i glesbygd.
Utmaningen, som allvarliga problem numera kallas med en positiv touch, rör egentligen två megatrender. Den ena är urbaniseringen – ökad koncentration av unga och yrkesverksamma till storstäder och storstadsregioner. Och den lär rulla på. I studien Demografisk sårbarhet (Nordregio Working Paper 2019:1) ger forskarna i tio variabler en dyster bild av läget i kommunerna – i hela Norden. När det till exempel gäller åldersstruktur kategoriseras mellan 60 och 80 procent av kommunerna som sårbara i intervallen 0–14, 15–24, 25–54, 55–64, 65+.

Den demografiska utmaningen handlar i första hand om å ena sidan en ökande andel allt mer omsorgsbehövande allt äldre åldringar och, å den andra, en minskande andel yrkesverksamma som kan betala notan. För svensk del räknar SKL med att om tio år har 80-plussarnas antal ökat med närmare 50 procent medan gruppen 20–64 bara har ökat med fem procent. I sårbarhetsstudien drar man slutsatsen att försörjningsbördan (relationen mellan 65+ och 15–64) kommer att öka dramatiskt överallt utom i storstadsområdena.

Sårbarheten är alltså en fråga som gäller välfärdsstatens långsiktiga finansiering. Klarar vi inte det väntar höjda skatter, mindre eller sämre offentlig välfärd. En följdfråga gäller det faktum att alla kommuner – stora som små, rika som fattiga, är skyldiga att leverera likvärdiga välfärdstjänster. Det är dock en ekvation som blir allt svårare att få ihop. Särskilt på landsbygden. Här krävs kreativt tänkande kring alternativen större och mer kostnadseffektiva enheter, uppgiftsasymmetri, mellankommunalt samarbete och statligt uppgiftsövertagande.

Annons
Annons

Men problematiken rymmer mer än välfärdsekvationen utan handlar också om möjligheten att leva på landet. Jordbrukspolitiken är omdöpt till landsbygdspolitik, men levande bygder behöver bönder. Borde vi tänka på jordbruket mer i termer av kulturvård av öppna landskap och bara i andra hand som livsmedelsproducent – och inrikta politiken därefter? Och hur bör den återuppståndna totalförsvarstanken påverka jordbrukspolitiken?

Och om vi vill att hela landet leva kan vi då, som finansminister Magdalena Andersson gör, bagatellisera hur beskattningen av bensin slår ut landsbygden?

Men man kan ju handla på nätet – och med ett så mycket bredare urval än i nu nedlagda ”Nilssons Lanthandel”. Sant. Det är dock en klen tröst för dem som har flyttat när jobben försvann. Eller skolan. Till bilden hör också att Amazon visserligen kan erbjuda fler saker, men knappast ersätta det sociala kapital som eroderar när människor och samlingspunkter försvinner.

Samtidigt är näthandeln en påminnelse om att ny teknik kan erbjuda lösningar också på andra områden. Att ta välfärdsteknologi i bruk handlar både om att effektivisera och lösa brist på personal. Samtidigt kan inte kommuner på egen hand utveckla instrumenten. Vem gör det?

I Sårbarhetsstudien har man sett särskilt på kommuner längs riksgränsen mellan Norge och Sverige. Mönsterbrytare tycks vara tillgång eller närhet till högre utbildning eller ungdomsattraktiva branscher. Bilden är dock mer blandad på den norska sidan. Men här ingår också en lantbruks- och regionalpolitik som är dyr, men som avspeglar att ”hela landet ska leva” väger politiskt tyngre i Stortinget än i Riksdagen.

Annons
Annons

Samtidigt har de flesta kommunerna i gränsregionen en hög nivå av demografisk sårbarhet. Gemensamma problem borde inbjuda till sökande efter gemensamma lösningar över riksgränsen. Som när region Jämtland/Härjedalen samarbetar med sjukhuset i Røros. När specialistsjukvården blir allt glesare skulle samutnyttjande av knappa resurser kunna vara en del av lösningen. Hinder och möjligheter borde kartläggas.

Det finns också så kallade Gränskommittéer med syfte att främja gemensamma intressen kring infrastruktur och näringsliv. Också här skulle det behövas en inventering av vad som skulle kunna göras bättre. Överhuvudtaget borde vi tänka mer på Norden som möjlighet, som när Landsbygdskommittén importerade inslag från norsk distriktspolitik. Norge har ett överskott på poliser medan Sverige har ett underskott.

Att möta de två megatrenderna demografi och urbanisering sträcker sig över många olika politikområden. Jobba längre, bättre integration för att ta några exempel. Utredningsförslag om ny utformning av såväl det kommunala utjämningssystemet som avdrag för pendling drar i rätt riktning med mer glesbygdstänk. Samarbete över riksgränsen kan bli en liten pusselbit, men för de berörda kommunerna kan det vara helt avgörande för deras livskraft. Är inte det något för den sittande kommunutredningen att ta fasta på?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons