Annons

GränserElensky utmanar – och omfamnar gränserna

Nationsgränserna innebär att det finns en stat som ansvarar för välfärd och rättssäkerhet. Men vad händer om staten slutar att vilja oss väl?
Nationsgränserna innebär att det finns en stat som ansvarar för välfärd och rättssäkerhet. Men vad händer om staten slutar att vilja oss väl?

Torbjörn Elenskys essäer utmanar gränser eftersom de flyter mellan reportage, personlig historia och rent skönlitterära ambitioner. Det och en touch av debattlystenhet, skriver Ulrika Stahre.

Under strecket
Publicerad

Torbjörn Elensky är författare, fri skribent och debattör. Han skriver inte sällan understreckare i SvD och därför recenseras hans bok av Ulrika Stahre, kritiker på Aftonbladet kultur.

Foto: Christer Sturmark

Gränser

Författare
Torbjörn Elensky
Genre
Sakprosa
Förlag
Fri Tanke
ISBN
9789187513428

216 sidor

För ett par år sedan hade en bok med titeln ”Gränser” fått mig att tänka på filosofiska gränser, kanske psykologiska. Gränser för handlingar, gränser mellan ett jag och ett du. Var slutar min frihet, var börjar din? Men i dessa tider har gränser blivit samma sak som gränspoliser och gränskontroller – jag är osäker på om det är jag eller tiden som förändrats.

Torbjörn Elenskys essäer samlade på temat Gränser, tar sig an både filosofi och dagsaktualitet. Fattas bara annat. Under enstaviga pronomen-rubriker – jag, du, vi, de, det – gräver sig Elensky så att säga i cirklar, eller spiraler, i en allt vidare diskussion om nationer, identiteter, historia.

Gränser är av godo, inte minst för att de kan utmanas. Om detta förs intressanta resonemang bland annat kring de nu så ifrågasatta och perforerade gränserna mellan offentligt och privat. Mediesituationen, sociala medier-bubblorna, de öppna spjällen när vem som helst kan säga vad som helst och bygga opinion – visst ser också Elensky problemen här, men också demokratiseringen. Även om vi lever i en ”permanent ljudande mummelmatta”. Det är kombinationen med ett allt starkare ointresse för sakkunskap som är det större problemet – men hur löser vi det?

Annons
Annons

Torbjörn Elensky är författare, fri skribent och debattör. Han skriver inte sällan understreckare i SvD och därför recenseras hans bok av Ulrika Stahre, kritiker på Aftonbladet kultur.

Foto: Christer Sturmark
Torbjörn Elensky är författare, fri skribent och debattör. Han skriver inte sällan understreckare i SvD och därför recenseras hans bok av Ulrika Stahre, kritiker på Aftonbladet kultur.
Torbjörn Elensky är författare, fri skribent och debattör. Han skriver inte sällan understreckare i SvD och därför recenseras hans bok av Ulrika Stahre, kritiker på Aftonbladet kultur. Foto: Christer Sturmark

Essä är en genre som i sig utmanar gränser, eftersom den kan flyta mellan reportaget, faktaredovisandet, den personliga historien och rent skönlitterära ambitioner. Allt detta ryms också hos Elensky, plus en touch av debattlystenhet.

Kanske är det ofrånkomligt i en tid då nation och nationell identitet är så högt på den dagsaktuella agendan. Jag kan ibland tycka att han är svepande i överkant när han skissar på andras ståndpunkter – lite skuggboxning mot ansiktslösa grupper som sägs vilja avskaffa nationalstaten eller hyllar all kultur utom den svenska.

Nå, det är ett sidospår i en ofta mycket intressant framställning. Elensky frågar sig vad alternativet till nationalstaten skulle vara och nämner klansamhället – även personifierat av en kvardröjande adelskultur – som det möjliga och inte särskilt attraktiva alternativet. Många nationsgränser i världen är konstlade, inte bara de räta linjer som en gång styckade den afrikanska kontinenten, men Elensky tycks mena att just gränserna här hos oss i Europa är naturliga och fullt rimliga.

Nationsgränserna innebär att det finns en stat som ansvarar för välfärd och rättssäkerhet. Det är den starka staten som skyddar oss mot klanvälde och godtycklighet och garanterar individens frihet. Men om staten slutar att vilja oss väl? Vilken mardröm vi då skulle befinna oss i lämnas därhän.

Annons
Annons

Att kapitalismen är gränslös kan inte bemötas med upplösta gränser för allt och alla andra. Den idén speglar att om det är något Elensky är rätt ointresserad av så är det ekonomiska strukturer. Hans världsbild är byggd av människor, individer, och skarpa iakttagelser från resor.

Mest förtjust blir jag givetvis när våra erfarenheter möts. Även jag har passerat skräckinjagande gränsstationer i det gamla östeuropa. När Elensky åkte tunnelbana in till Stockholm västerifrån satt jag på ett pendeltåg från de södra ytterområdena. Det är så smart och fint beskrivet hur gränsen överträddes – i mitt fall när tåget tog mig över Årstabron och mot bananhusen i Tanto, så förortslika men ändå stadsmässiga – och själva korsandet bar ett löfte om något nytt och annorlunda.

Elenskys resa till staden och dess uppenbara lockande farligheter balanserar, eller ska jag säga repar upp, den annars ganska traditionella bildningen. En essäist som är så förtjust inte bara olika kulturyttringar – från zombies till Hagia Sofia – utan i det oväntade, i att låta vetgirigheten korsa gränser, är svår att motstå. Trots att jag inte alltid håller med. En något för passiv redaktörsinsats framåt slutet av framställningen gör egentligen inte så mycket för helheten, för ”Gränser” är inspirerande nog att överleva en och annan omläsning ändå.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons