Annons

”Elever är beroende – kan inte hantera datorer i skolan”

Bristen på koncentration och uthållighet slår direkt mot lärandet, skriver artikelförfattaren och föreslår att skolan kanske bör vara helt fri från skärmar.
Bristen på koncentration och uthållighet slår direkt mot lärandet, skriver artikelförfattaren och föreslår att skolan kanske bör vara helt fri från skärmar. Foto: Alexander Olivera/TT

Under de senaste tio åren har allt fler elever fått datorer i skolan. Som lärare är min erfarenhet att eleverna inte kan låta bli att i hög grad göra andra saker än de borde med sina datorer. Det skriver gymnasieläraren Paul Meyer.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Paul Meyer.

Foto: Privat Bild 1 av 1

DEBATT | SKOLAN

Under lång tid har man i Sverige diskuterat problemen med sjunkande resultat i skolan. En slutsats har varit att kvaliteten på lärarkåren har varit för låg. Det som debatten missat är att kompetenta lärare endast är ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor för en bra skola – eleverna måste också kunna ta emot det som lärarna erbjuder. Jag vill nu argumentera för att skolan genom digitaliseringen försvårat för flertalet elever att just göra detta, varför reformen i sin nuvarande form är ett stort misstag.

När digitaliseringen genomfördes såg man bara alla fördelar. Under de 10 år som digitaliseringen introducerats och mognat är min erfarenhet att eleverna inte kan låta bli att i hög grad göra andra saker än de borde med sina datorer. Idag har debatten mest kretsat kring mobiltelefoner i klassrummet. Min poäng är dock att även om man helt får bort dessa, så har varje elev sin dator kvar som oemotståndligt lockar med sina förströelser. Det som följaktligen inte har beaktats är den enormt starka samhällstrend som parallellt med digitaliseringsprocessen i skolan gjort att väldigt många unga (och vuxna) har fastnat i ett internetberoende.

Annons
Annons

Hjärnforskaren Anders Hansen beskriver i sin bok ”Skärmhjärnan” mycket bra, strukturerat och väl underbyggt hur dagens konsumtion av internet påverkar oss och också vilka negativa konsekvenser detta ger. Det är lätt att bli beroende av internet, eftersom möjligheterna där leder till att hjärnan ständigt får dopaminkickar och bara vill ha fler. Det finns ingen tid till att ha tråkigt, utan så fort den känslan infinner sig kan man lätt ta upp telefonen/datorn och se till att man får en till kick. Just denna effekt av hjärnans förändring att inte klara av långsamhet utan tvärtom söka stimuli och ”skärmrus” är helt förödande för att klara av skolan på ett bra sätt. Under det senaste decenniet, väl korrelerat med digitaliseringen i skolan, så kan jag konstatera följande negativa trender i skolan:

  • Allt fler elever i klassrummet visar stor rastlöshet och brist på koncentration. De har svårt att hålla på med saker som inte känns roliga, vilket ofta leder till att man helt enkelt väljer bort lärarens ”spenat” genom ett enkelt knapptryck för att nå roligare saker på nätet. Trots upprepade tillsägelser, kan eleven på grund av sitt beroende inte sluta med detta beteende. Bristen på koncentration och uthållighet slår också direkt mot några av stötestenarna för lärande. Så fort det handlar om att lösa uppgifter som kräver lite tid eller läsa längre texter, så sätter koncentrationssvårigheterna käppar i hjulet. Ett annat område som blir problematiskt är att visa sina kunskaper i provsituationer. Nu måste man inte bara ha förberett sig på ett bra sätt. Här gäller också att orka prestera över en längre provtid, något som är ovant och svårt.
  • Allt färre gör läxorna. Även om man planerar för läxor, så blir de inte gjorda. Det är helt enkelt för svårt att hemma prioritera bort internet till förmån för läxläsning. Detta får till följd att mycket av det som lärts in på lektionerna inte hamnar i långtidsminnet, utan glöms bort och måste återinläras. Som resultat blir perioderna inför prov extra tunga och stressfyllda, eftersom eleven måste lära om mycket på nytt istället för att ”finslipa formen”. I förlängningen är detta en otroligt ineffektiv inlärningsteknik som leder till att eleven efter avslutade studier inte alls minns de kunskaper som en gång förvärvats.
  • Som en direkt konsekvens av de två föregående punkterna, så lider allt fler elever av psykisk ohälsa. Den stora majoriteten som går i skolan förstår att skolgången är viktig och vill lyckas. När resultaten inte blir så bra som man tänkt sig och när man upplever stor stress, mår man dåligt.
  • Ytterligare en försämring som jag kan skönja är elevernas sjunkande förmåga att kunna reflektera över sin situation och egna lärande, något som jag tillskriver det ökande internetberoendet. I den intressanta boken ”Digital Minimalism” av Newport Cal undersöks effekterna av sådant beroende och praktiska strategier för hur man ska bryta detta. En aspekt som förs fram är att skärmberoendet tar bort alla tråkiga/lugna stunder som annars till viss del brukar användas till allmänna reflektioner. Eftersom jag hos elever alltid har sett en stark korrelation mellan förmågan att kunna reflektera över sina studier och framgång, så är denna utveckling mycket oroande.
Annons
Annons

Paul Meyer.

Foto: Privat Bild 1 av 1

Det krävs att både lärare och elever ”dansar tango” tillsammans för att skapa en skola som främjar ett lustfyllt lärande. Hur blir jag som lärare påverkad av det som sker? För att svara på den frågan vill jag ge mina två främsta drivkrafter som gör läraryrket så fantastiskt:

  • Att på bästa sätt hjälpa varje individ att nå sin kunskapspotential samtidigt som gymnasietiden upplevs som ljus och harmonisk med en balans mellan skola och alla andra viktiga saker i livet.
  • Klassrumsundervisningen: Jag kommer till lektionen med en plan och möter 32 härliga individer men en individuell dagsform. Resultatet blir en underbar smältdegel, där vi tillsammans utbyter kunskaper, tankar och erfarenheter ofta med en stor portion humor. Ingen lektion är den andra lik och det är lika spännande, utmanande och roligt varje gång.

Tyvärr har mina två viktigaste drivkrafter på senare år blivit kraftigt underminerade. Vad gäller den första, så måste jag konstatera att många av mina elever inte tillåter sig själva att komma upp till sin kunskapspotential – de kan inte ta tillvara på det skolan erbjuder på bästa sätt. Dessutom mår många dåligt, vilket rimmar illa med att skoltiden ska vara harmonisk. Vad gäller den andra punkten, så måste jag nuförtiden på varje lektion säga till upp till 50 gånger för att någon inte beter sig som sig bör. Alla dessa tillsägelser hackar sönder lektionen och gör mig lite mindre entusiastisk för varje gång. Lektionerna blir då mindre givande och lustfyllda för alla inblandade. Kort sagt blir jag till en mindre charmerande lärare som dessutom känner ett misslyckande över att inte ha uppnått det som jag vill med eleverna.

Avslutningsvis vill jag väcka följande tanke: När det kommer allt fler larmrapporter om skärmmissbruk och de negativa konsekvenser som följer i spåren, kanske skolan borde vara helt skärmfri och istället bli en fristad där våra ungdomars hjärnor får vila lite från alla känsloimpulser och dopaminkickar…

Paul Meyer
gymnasielärare i matematik, ekonomi och ryska

Paul Meyer.
Paul Meyer. Foto: Privat
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons