Annons

Revival tour – EminemEminem glimrar till – hade kunnat lysa upp hela natten

Eminem på Friends Arena
Eminem på Friends Arena Foto: Jeremy Deputat

Nästan 60 000 fans fick sitt lystmäte av makalös rapteknik på Friends Arena på måndagen. Det är tydligt att Eminem har tagit över stafettpinnen från Springsteen. Men konserten hade blivit ännu mer lysande om rapparen från Detroit hade visat mer av sitt äkta, truliga jag.

Under strecket
Publicerad

Eminem på Friends Arena

Foto: Jeremy Deputat

Revival tour – Eminem

Genre
Konsert
Var
Friends Arena

Publik: 57 520, rekord och utsålt

I ”Lose yourself” förlorar sig 57 520 personer i en perfektion av frustration, sorg och hopp. Då är upplevelsen värd 17 års väntan, eller ett helt liv som för många i publiken. Avslutningen av Eminems ”Revival tour” har allt. Han har just slagit Bruce Springsteens publikrekord, Bossen för den generation som växt upp med beats på gatan istället för elgitarrer i källare. Eminems nionde album, ”Revival” är till och med paketerat i den amerikanska flaggan, precis som New Jersey-snubbens ”Born in the USA”. Kanske inte den mest unika idén, men blinkningen blir ändå en symbolisk stafettpinne. Han är de utsattas, de orättvist behandlade, de marginaliserade och de frustrerades röst. 

En makalös poet och mungymnast.

Samtidigt något så simpelt som en aldrig falnande sexsymbol och en blonderad rappare som uppenbart agerat brygga mellan svart och vit kultur.

Att se nästan 60 000 personer samlas för att se en artist som slog igenom för mer än 20 år sedan, och hade sin storhetstid i förra decenniet, är överväldigande. Publiken utgör det maffigaste med spelningen, att vara en i havet känns som att vara en myra i en myrstack. Publikens synkroniserat viftande armar går i tryckvågor och i ”Kill you” är det rap-allsång. För en gångs skull tror jag på artistens ord när han säger det obligatoriska ”Ni är den mest högljudda publik vi någonsin spelat för”.

Annons
Annons

Eminem på Friends Arena

Foto: Jeremy Deputat

Eminem har med fullt band och följer inga decibel-regler, men det är bara pistolskotten som han envisas med att skrämmas med, som överröstar publiken.

Eminem på Friends Arena
Eminem på Friends Arena Foto: Jeremy Deputat

Han är 00-talets bäst säljande artist i USA och fyller samma funktion som Nirvana eller The Doors – en musikalisk milstolpe som passeras av nästan varje unge som tar sig igenom en prepubertal fas av utanförskap, frustration och drömmar. Möjligen har Ed Sheeran-samarbetet ”River” givit en blodtransfusion till den åldrande Eminem-publiken. Men de är knappast här för att se låtarna från ”Revival”, eller albumet före det för den delen.

Sångerskan och producenten Skylar Grey är inbjuden för att agera Eminems många gästartister. Hon är Dido i en nostalgisk ”Stan”, Rihanna i odödliga hitten ”Love the way you lie” och ett försök till Beyoncé i ”Walk on water”. Idén med livesång är lyxig, men det blir samtidigt plågsamt tydligt att Grey inte har samma resurser som någon av sina cameos (även om hon varit med och skrivit låtarna).

Och det är storhetstidens Marshall Mathers och hans alteregon som tänder stjärnorna i publikhavet på Friends Arena. ”Rap god” är ett osannolikt uppvisande i rap-teknik, när Eminem skruvar upp tempot ett varv mer än vad som borde vara möjligt känns det som att vara på cirkus. 

Under en och en halv timme bortser vi från hur världen utvecklats sedan han slog igenom i en tid där misogyna hiphop-texter ansågs vara norm, någonting som han inte helt har skakat av sig fast det blivit 2018.

Vad Detroit-rapparen inte uppvisar är de verkligt gripande och rörande sidorna. Som de helhjärtat desperata försöken att göra upp med sitt misslyckade faderskap till dottern Hailie. Fler tydligt politiska smockor i klass med freestyle-rapen ”The storm” hade också skänkt en subversivitet till konserten. För det hade nog behövts för att uppväga publikfriande måsten, som de allt för rockiga och funkiga låtversioner och den showmannamässigt proffsiga side-kicken, som putsar bort den skit publiken faktiskt kommit för att se.

Paradoxalt är det just folkligheten som står i vägen för att hela showen ska vara i ”Lose yourself”-klass.

Eminems älskvärda och truliga autenticitet – tillåts bara glimra till, men hade kunnat lysa upp Stockholmsnatten som en midsnattsol.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons