Annons

Maria Ludvigsson:En aftontoilette är inte en toalett

Sara Danius i aftontoilette.
Sara Danius i aftontoilette. Foto: Frilans / AFP

Vårt behov av instruktioner kan förstöra en bra fest.

Under strecket
Publicerad

Vad är det som får festarrangörer, värdar och värdinnor, toastmastrar och hovmästare att med hög stämma tala om för festklädda, högtidligt stämda vuxna människor var, när och hur de ska sköta magen eller lätta på trycket? Som gäst kan man inte ens få välja om man vill ta del av den överflödiga informationen eller ej, den som varken är ”nice to know” eller ”need to know”. Med ett fruset leende sitter man där och undviker blickar.

Det är möjligt att etnologerna har svar, men nog är detta en förbluffande fånig ordning vi har. I synnerhet som få ställen är lika välskyltade som toaletter.

Instruktionsöverskottet börjar bli en belastning. På konstmuseer skyltas inte bara namn på konstverk, konstnär och epok. Allt oftare får konstälskaren instruktioner om hur vederbörande ska betrakta konstverket. Nationalmuseet upplyser sina besökare om hur Zorns tavlor ska ses, eller hur vi bör tänka när vi betraktar Gustaf Cederströms Karl XII:s likfärd. Som vore vi barnungar!

Detsamma händer allt oftare i möte med institutioner med en touch av lyx, som frisörsalonger eller restauranger och caféer. Man instrueras hur schampo väljs. Det dyra schampot som är bra för miljön ska du köpa. Den som efterfrågar schampo bra för trassligt hår får lämna utan styling.

Caféinnehavare talar om vilket kaffe som är bäst för rättvisan i världen. Vid ett tillfälle dristade jag mig att fråga efter ett alternativ till det märkta kaffet. Det var dumt av mig.

Är det inte påfallande ofta vi som vuxna behandlas som barn? Som om vi verkligen inte klarar en dag utan vägledning och instruktioner. Det skulle i så fall kunna vara förklaringen till att vuxna män i bakvänd keps, uppvikta jeans, gympaskor och ryggsäck översvämmar gatubilden.

För att riktigt ta ut svängarna och gnälla till lite rejält kan även språkbruket få sig en omgång. I stället för att barn lär nya ord, uttryck och valörer av dem som är äldre har vuxna börjat tala allt mer som barn. ”Grymt” kan en fullvuxen människa svara på en artig förfrågan om lunch. Samma ord får beskriva medarbetares insatser när chefer vill ge en eloge.

Den som blir behandlad som ett barn kommer snart att uppträda som ett.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons