X
Annons
X
Recension

Seinabo Sey En av samtidens största röster intar Globen

Brinnande aktuell, varmt tilltal och charm – Seinabo Sey har en egen nisch med musik som ofta är i hipp framkant. Konserten i Globen bildar en känslosam och politisk helhet, en tonsatt berättelse om identitet, utanförskap, kärlek och systerskap över gränser.

Seinabo Sey på Globen. Foto: Claudio Bresciani/TT
Läs mer om Musikveckan med SvD

Seinabo Sey

Genre
Konsert
Var
Globen

Det var redan i samband med förra årets Way Out West-festival som det annonserades att Seinabo Sey skulle ta sig an Globen och därigenom sälla sig till den lilla skara av inhemska artister som kan hantera en arena. Alla stolar i Globen är visserligen inte upptagna, men att börja kunna flåsa Håkan Hellström och Veronica Maggio i nacken är ändå ett jättekliv för den svenska soulen. Och är det någon som ska göra det så är det Seinabo Sey, för vad de andra har i allsångspotential tar hon igen med närmast brutal röststyrka.

Efter ett kortare intro med "Vem kan segla förutan vind" inleder hon med "Pretend" och kopplar med ett smittsamt leende direkt ett handfast grepp om publiken. I teorin är måhända inte "Pistols at dawn" en låt som gör sig för en stor arena, men med Seys graciösa röst tar den nästan formen av ett pompöst Bond-tema, med Seinabo som en uppdaterad version av Shirley Bassey. För det är på den nivån som jämförelserna hamnar.

Redan när hon spelade på Dramaten för ganska exakt fyra år sedan kunde man ana att något stort var på gång. Då hade hon endast släppt två singlar och precis lanserat sin debut-ep, idag har hon en betydligt större repertoar att välja ifrån. Hennes andra album "I’m a dream" släpptes visserligen för bara någon månad sedan, men singlarna därifrån är så starka att de redan känns som svenska soulklassiker. Även om soul nästan framstår som ett relativt fyrkantigt begrepp när det kommer till Seinabo Sey; hon har nästan sin egna lilla nisch. Hennes folkligt varma tilltal och direkta charm ramas perfekt in av en musik som ofta befinner sig i hipp framkant. Lägg till detta att hon dessutom bottnar i en mängd olika genrer och djup, något hon briljerar med på just senaste albumet. En lätt rockig version av "I owe you nothing" och en suggestivt mullrande "Hard times" är bevis på detta och utgör crescendot i konsertens första akt.

Annons
X

Här ligger ofta Seys styrka, hon suddar ut gränserna mellan såväl genrer som teman och står sedan ensam och naken, backad och stark på samma gång.

På bildskärmarna visas bilder från Seinabos uppväxt i en svensk småstadsidyll medan korta textfraser av Jonas Hassen Khemiri behandlar känslan av att vara en del av den svenska själen, men ändå inte riktigt passa in – att plötsligt befinna sig utanför när någon annan bestämmer sig för det. Lite senare under konserten får vi höra Timbuktus röst läsa upp en text som handlar om känslan att vara ett barn som en dag får egna barn. Sammantaget bildar Seinabo Seys konsert en lika känslosam som politisk helhet, en tonsatt berättelse om identitet, utanförskap, kärlek och systerskap över gränser. Här ligger ofta Seys styrka, hon suddar ut gränserna mellan såväl genrer som teman och står sedan ensam och naken, backad och stark på samma gång.

Foto: Claudio Bresciani/TT

De politiska slagorden "Forward ever, backwards never" som upprepas i låten "Breathe" är hämtade från Ghanas socialistiska president under 60-talet, Kwame Nkrumah, en man som spelade en ledande roll i kampen för Afrikas avkolonisering. Seinabo Sey tar slagorden rakt in i vår svenska samtid och orden "the way smile when you believe in your future – is different" känns brännande aktuella. Detta görs till stråkar och en dramatisk låtstruktur som närmast drar tankarna till en Kate Bush med soul.

Seinabo Sey tar slagorden rakt in i vår svenska samtid .

Efterföljande "Never get used to" låter dock snarare som ett Fleetwood Mac cirka 1987 och visar Seys imponerande register. Gästinhoppen från Mapei, Sabina Ddumba och Daniela Sörensen är alla fina, men kanske saknar den där lilla udden som hade fått Globen att explodera. En Neneh Cherry och en "Buffalo stance" hade inte varit omöjligt och skulle ha ramat in den svenska friform-soulen på ett snyggt vis. Men konsertens final med "Younger", "Still" och "Good in you" är ändå ett mäktigt avslut och ett fullvärdigt bevis på att lilla Sverige har begåvats med en av samtidens största röster i Seinabo Sey.

Annons
X
Annons
X

Seinabo Sey på Globen.

Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 1 av 2
Foto: Claudio Bresciani/TT Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X