Annons

Olof Ehrenkrona: En berättelse om en politisk förlustaffär

Foto: Leif R Jansson / TT
Publicerad

Vad håller Centerpartiet och Liberalerna egentligen på med när de förhandlar med Socialdemokraterna? Intresset har mest varit knutet till vad Socialdemokraterna eventuellt kan erbjuda. Men är det egentligen den mest näraliggande frågan?

Är det inte mer intressant vad Centerpartiet och Liberalerna är beredda att betala för att köpa tillbaka sin egen politik? Allt som de förhandlar med Socialdemokraterna om har de ju redan gratis med en alliansregering.

En förhandling handlar om att ge och ta. Centerpartiet och Liberalerna kommer således rimligen att tvingas betala för någonting som de redan har genom att stödja någonting som de är emot. Om priset är 5, 10, 20 eller 50 procent av Socialdemokraternas agenda saknar inte betydelse. Men hur man än vrider och vänder på saken så betalar C och L för någonting som de redan har.

Annons

Vi kan göra en liknelse. Per har genom att mobilisera sina vänner och släktingar skördat ett ton havre som förvaras i Pers lada och som skall bli havregryn och grötfrukost under fyra år för alla som varit med om sådden och skördearbetet.

Men så en dag får Per för sig att en granne, som han är osams med, genom hot och utpressning skulle kunna försöka tilltvinga sig 100 kilo av havrelagret. Per beslutar sig då för att hellre ge bort hela skörden till Pål och på så vis omintetgöra den gemena planen. Pers lada är nu tom och han börjar följaktligen i nästa fas fundera över hur det ska bli med morgongröten.

Per uppsöker då Pål och ber att få tillbaka sin havre i utbyte mot att Pål får vara ordförande för grannskapets allmänning. Men Pål nöjer sig inte med detta utan begär att Pers trägna arbetare ska utföra dagsverken två gånger årligen under fyra års tid i det konkurrerande lantbrukskooperativet. Och självfallet kan han inte räkna med att få tillbaka all havre som han överlät till Pål. Eftersom Pers lada är tom har han inte mycket val annat än att försöka förhandla ner antalet dagsverken och/eller sina önskemål om återfyllning i ladan.

Per köper alltså tillbaka från Pål en mindre mängd havre än han skänkte bort och till ett pris som han aldrig skulle ha behövt betala om han hade valt att nonchalera grannens hot med hänvisning till att han aldrig betalar utpressare.

Men grannen med den tråkiga attityden då? Ja honom blir han aldrig av med. Han sitter säkert på sin egen gård och ser förtjust på hur han genom sin blotta existens utan hot och utan lämpor lyckas få Per att förspilla både sitt kapital och sin frihet.

För honom är nöjet gratis, för Pål blir det en vinst där storleken beror på hur väl dagsverkarna gör sitt jobb. För Per, däremot blev det inte i något läge någon särskilt god affär.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons