Annons

Låt den rätte komma inEn blodfylld skräcktragedi om utanförskap

Carlos Romero Cruz (Eli) och Magdi Saleh (Oskar) i ”Låt den rätte komma in”.
Carlos Romero Cruz (Eli) och Magdi Saleh (Oskar) i ”Låt den rätte komma in”. Foto: Matilda Rahm

Vampyrerna kommer allt närmre. Nu har John Ajvide Lindqvists roman om pojken Oskar och blodsugaren Eli tagit sig in till Vällingby och blivit teater om förort, mobbning och om kärnfamiljen som tragedi. Mycket blod blir det.

Under strecket
Publicerad

Stina Gunnarsson, Magdi Saleh, Elin Skarin och Hampus Hallberg i ”Låt den rätte komma in”.

Foto: Matilda RahmBild 1 av 1

Låt den rätte komma in

Genre
Teater
Regi
Johan Paus
Medverkande
Magdi Saleh, Carlos Romero Cruz, Jan Modin, Elin Skarin, Stina Gunnarsson, Hampus Hallberg
Var
Kulturhuset Stadsteatern Vällingby
Text
Jack Thorne efter John Ajvide Lindqvist,

Övers: Mia Winge. Scenografi: Jenny Ljungberg. Ljus: Mira Svanberg

Mänskligheten har alltid varit bra på att uppfinna imaginära gestalter för det vi mest fruktar mest. Vampyrer, exempelvis, som gör oss till nästan-döda icke-individer. Den moderna vampyren föds under 1800-talet, bland annat genom romanen "Dracula" av Bram Stoker 1897, men redan innan dess fick den samtida blodsugaren en erotisk laddning – möjligen eftersom vampyren är så lidelsefullt gränslös. Hen balanserar på linjen mellan ordning och bestialitet.

Vår nutida vampyr har blivit en symbol för ohämmad njutning. Idag har vampyrerna fått status av tv-hjältar, med blek hy eller muskler. En hedonistisk dröm om att ohämmat våga ta för sig. Under aids-epoken på 1980-talet fick dessa blodorgier en mer allvarlig, skambelagd och farlig sida.

John Ajvide Lindqvist skrev 2004 sin välkända roman "Låt den rätte komma in", som blev film 2008 regisserad av Tomas Alfredson. Berättelsen fick också en engelsk version, genom en film och en scenadaption av dramatikern Jack Thorne. Det är den sistnämnda som nu blivit översatt och iscensatt på Kulturhuset Stadsteaterns Vällingbyscen Trappan. Det är ju en aning ironiskt kan man tycka att historien som utspelas kring Blackeberg, några tunnelbanestationer bort, har behövt ta en sväng via Storbritannien – men regissören Johan Paus skapar ändå en hygglig hemmahörighet på scenen.

Annons
Annons

Stina Gunnarsson, Magdi Saleh, Elin Skarin och Hampus Hallberg i ”Låt den rätte komma in”.

Foto: Matilda RahmBild 1 av 1

En av poängerna med originaltexten var kontrasten mellan den aningen slitna, trygga folkhemsförorten och det okända och farliga som vampyren Eli företräder. Man kan läsa boken som allegori över invandrarskräck eller hot från andra, alternativa former av genus/sexualitet. Men man kan också, och Ajvide Lindqvist stryker under detta, förstå texten som en skildring av lockelsen till Det andra. Till något som överskrider kärnfamilj och könstillhörigheter.

Stina Gunnarsson, Magdi Saleh, Elin Skarin och Hampus Hallberg i ”Låt den rätte komma in”.
Stina Gunnarsson, Magdi Saleh, Elin Skarin och Hampus Hallberg i ”Låt den rätte komma in”. Foto: Matilda Rahm

12-åringen Oskar mobbas av sina skolkamrater och lever med en mor som knappt bryr sig, och har en far som absolut inte vill ha honom. Här på scenen gör Magdi Saleh honom till ett prepubertal barn som ändå har mod att klä sig "flickigt" rosa. Eli – spelad av Carlos Romero Cruz – är här helt androgyn, ett bokstavligt hen som ändå har en stark sensuell utstrålning. Blackeberg blir en bild av ett välfärdsprojekt som kom av sig, och uppsättningen en skildring av ett dött äktenskap och alienation. Det är en tragisk bild av hierarkiskt våld, mobbning och människor som redan är döda – och där Eli står för ett uppror.

Johan Paus tar kongenialt in Vällingby centrum på scenen. Gardinerna mot torget utanför dras aldrig ner, huset mittemot blir använt som brottsplats och Oskar och Eli leker obekymrat runt fontänen. På scenen står en gungställning med en svan som matar en groda. En sågad trädrelief föreställer Grimstaskogen. Man använder handmikrofoner för att skapa stämningsljud. Snabba övergångar mellan scenerna. Och teaterblod, förstås. Mycket.

Det bästa med denna iscensättning är samspelet mellan Magdi Saleh och Carlos Romero Cruz som båda skickligt hittar varianter på oskuld, pirr och det mest förbjudna. Salehs slängiga barnslighet, Romero Cruz försiktiga hantering av närmandet till Oskar. Jan Modin spelar Håkan, ett slags pedofil som tar hand om Eli och förser hen med "mat" genom att tömma Blackeberg på blod. Han hittar en fint gestaltad förtvivlan och en tvångsmässig lust.

"Låt den rätte komma in" är en form av skräckblandad samtidskritik, en skildring av hur idén om den goda förorten förfallit. På många sätt riktar sig iscensättningen mest effektivt mot unga vuxna, som kan känna igen alla dessa val: vem ska man vara, hur ska man hantera mobbning och vem blir man om man är uppväxt under en dysfunktionell tid? Den stora frågan på slutet är: vem bär vem, och till vilket pris? Vem kan och får och vill man älska?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons