Annons
Krönika

Per Wästberg:En boksvit som alla borde prata om

James Joyce skrev ”Finnegans wake” under våldsamma skrattsalvor.
James Joyce skrev ”Finnegans wake” under våldsamma skrattsalvor. Foto: Granger/REX/TT
Under strecket
Publicerad

Vilken är den sällsammaste, mest obeskrivbara boken i svensk litteratur de senaste tjugo åren? Mitt förslag: den 77-årige konstnären och hembygdsforskaren Yngve Nilssons ”Joyce grammofon”, utgiven på hans eget förlag Weranda i Norsjö, Västerbotten, fem delar på sammanlagt 1 200 sidor, den sista just utkommen.

”Konst och musik har för länge sedan lämnat den utslitna väg som litteraturen envist håller fast vid. Abstrakt konst liksom abstrakt musik är i dag vedertagna begrepp”, skriver Yngve Nilsson som beklagar att bokläsarna envist håller fast vid att tillägna sig kunskap genom erfarenhet.

Sträckläsning avrådes. Uthållighet och nyfikenhet tillrådes. Sviten går knappast att etikettera. Filosofisk, lärdomshistorisk, uppfinningsrik, anekdotisk – adjektiven kan staplas. Hundratals upplysningar: kricketsportens historia eller potatischipsens, en svensk bödels priskurant, världens äldsta träd, en biljett på Sveriges första järnväg mellan Nora och Ervalla… Men också samtidskommentarer och ett allegoriskt mönster i botten.

Annons
Annons

Med dessa rader har jag bara flyktigt antytt det svårgripbara, ändå högst konkreta innehållet i Yngve Nilssons bisarra, underligt fängslande konversationslexikon.

Tagen för sig är ingen sida obegriplig, men sammanhangen skiftar oberäkneligt, fragment bryts mot längre berättelser, utflykter sker i alla vädersträck.

En ologisk medvetandeström fångas i ord. Det är som att på måfå dyka ner i Nationalencyklopedin och utan ordningsföljd dra en trål genom mänsklighetens samlade vetande. Vad vi lyfter upp ur myllret är oväntat och slumpartat: bronsåldersalpinisten Ötzi eller norra Jämtlands kulturpersonlighet Hjalmar Strömer, föreläsare i astronomi, samhällskritiker, vän till Branting, död 1886 på järnvägshotellet i Sävsjö.

Vi delges jakt- och värnpliktsminnen och rör oss till exempel från Kungsleden och de norska gränsfjällen via rivningar i Klara, Medevi och Övralid ner till Öresund, i glimtar från Turistföreningens årsböcker, med avstickare till poeter som Keats och Rilke eller Mahlers och Bruckners symfonier, gatusång och Wagner.

”När orden inte räcker till, använd Nokia gummibatong.” Här räcker orden lyckligtvis till och blir över.

I ”Finnegans wake”, den abstrakta litteraturens mäktigaste konstruktion, krypterade James Joyce texten med 63 000 nya ”engelska” ord. Han satt ensam på sitt rum och skrev under våldsamma skrattsalvor, till hustruns häpnad. Han avstod från en linjär berättelse men ansåg att han kunde rättfärdiga varje ord i denna världsberömda bok som mycket få har läst från pärm till pärm, med Yngve Nilsson som ett klart undantag.

Joyce grammofon: den snurrar och sjunger, pratar och undervisar. Vi kan hejda den var som helst och plocka upp ny kunskap, inte minst ur seklers norrländska historia.

I sista delen möter vi Fredrika och Emanuel, två adepter till visionären Swedenborg, med insikter utöver de vanliga. Deras dialog speglar innehållet i de föregående.

Med dessa rader har jag bara flyktigt antytt det svårgripbara, ändå högst konkreta innehållet i Yngve Nilssons bisarra, underligt fängslande konversationslexikon. Obeskrivligt, sa Bill. Skriv det, sa Bull.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons