Annons

”En bred uppgörelse behövs om miljöpolitiken”

Många delar av miljöpolitiken är fastfrusen i partipolitiska låsningar som kan resultera i en bergochdalbaneresa mellan mandatperioder. Vi behöver långsiktiga och kraftfulla åtgärder för att uppnå miljömålen, skriver Johanna Sandahl och Karin Lexén från Naturskyddsföreningen.

Under strecket
Publicerad

Johanna Sandahl och Karin Lexén.

Foto: NaturskyddsföreningenBild 1 av 1

Johanna Sandahl och Karin Lexén.

Foto: NaturskyddsföreningenBild 1 av 1
Johanna Sandahl och Karin Lexén.
Johanna Sandahl och Karin Lexén. Foto: Naturskyddsföreningen

DEBATT | MILJÖPOLITIK

När de politiska partierna i dag debatterar miljöanslagen i den sista statsbudgeten för mandatperioden är det efter fyra år av viktiga positionsförflyttningar inom miljöpolitiken, inte minst ur budgetsynpunkt. Ett stort reformutrymme har möjliggjort att regeringen med stöd av Vänsterpartiet kunnat föreslå 5 nya miljarder till klimat- och naturvårdssatsningar under 2018.

Men de potentiellt viktigaste miljöpolitiska framstegen under mandatperioden har inte handlat om budgetanslag, utan om blocköverskridande överenskommelser om centrala miljöpolitiska mål, exempelvis den parlamentariska miljömålsberedningen. Sju av riksdagens åtta partier övervann förlamande positioneringar och enades kring ett klimatpolitiskt ramverk med ett mål för utsläppsminskningar, en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd. Och när fem partier i den tvärpolitiska Energikommissionen enades om mål för 100 procent förnybar elproduktion till 2040 upphörde den ryckiga debatten om Sveriges energiutveckling.

Annons
Annons

Dessvärre speglas inte denna enighet och riksdagens gemensamma beslut om miljömålen i partiernas budgetförslag. Vid en genomgång och jämförelse av riksdagspartiernas respektive budgetmotioner för 2018 konstaterar vi att det finns stora skillnader mellan partierna när det gäller föreslagna medel till biologisk mångfald och klimat. Medan regeringen ökar anslagen till biologisk mångfald genom skydd av skog och mark med ungefär 25 procent för 2018, från 2,6 till 3,25 miljarder, föreslår samtliga oppositionspartier stora sänkningar – både jämfört med innevarande budget och i ännu högre grad i relation till regeringens budgetproposition.

  • Mest sänker Moderaterna, vars budgetförslag innebär en minskning med 41 procent i budgeten för 2018 jämfört med innevarande budget.
  • De följs tätt av Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vars förslag innebär minskningar med 40 respektive 28 procent.
  • Liberalerna respektive Centerpartiet lägger förslag som innebär de minst omfattande sänkningarna, 23 respektive 22 procent.

Miljöpolitik handlar naturligtvis om mer än fördelning av pengar. Men för att värna biologisk mångfald är resurser avgörande. De föreslagna nedskärningarna innebär därför att möjligheterna att nå de svenska miljömålen minskar avsevärt, särskilt som det i allianspartiernas budgetförslag inte presenteras några alternativ till hur målen ska uppnås. Om förslagen blir verklighet riskerar det att leda till att bland annat skyddsvärda skogar avverkas i stället för att skyddas och att markägare tvingas vänta längre på ersättning från staten.

Annons
Annons

När vi granskar budgetförslagens klimatpolitiska anslag ser vi att det finns skillnader i strategi mellan partierna. Regeringen och Vänsterpartiet satsar i sin budget framför allt på investeringar och stöd, men också på nya skatter. Allianspartierna föreslår i huvudsak betydligt mindre anslag till investeringar i klimatåtgärder, men C, L och KD vill samtidigt minska subventionerna till fossil energi.

  • Moderaterna lägger ungefär 4 miljarder mindre på klimatsatsningar jämfört med regeringspartierna och Vänsterpartiet. Moderaterna kommer även på jumboplats inom Alliansen när det gäller minskade fossila skattesubventioner. Partiet ställer sig dock bakom reformer som ska minska utsläppen från personbilstrafiken, bland annat reduktionsplikten och bonus/malus, men säger sig vilja minska ”överfinansieringen” av dessa.
  • Liberalerna föreslår å ena sidan 3 miljarder mindre än regeringskoalitionen i klimatrelaterade anslag. Å andra sidan uppvisar partiet en konsekvent strategi mot strukturella fel i klimatpolitiken genom att föreslå en nedskärning av 3 miljarder till fossila subventioner och lägga förslag om förändrat reseavdrag.
  • Centerpartiet skär minst av allianspartierna i klimatanslagen. Partiet föreslår även klimatrelaterade skattehöjningar på över 3 miljarder, bland annat en ny avfallsförbränningsskatt och skatt på fossilgas. Centern förordar nedskärning av vissa fossila subventioner, men föreslår samtidigt en ökad subvention av diesel i jord-, skog- och vattenbruk.
  • Kristdemokraterna är inte bäst i någon av budgetgrenarna – men inte heller sämst i någon. KD vill skära näst minst i miljöanslagen av allianspartierna, är näst bäst på förslag om att avveckla fossila subventioner och föreslår flera nya miljöskatter.
Annons
Annons

Regeringens budgetproposition för 2018, som stöds av Vänsterpartiet, är unik vad gäller tillökning av medel till klimat- och miljöinsatser. Men samtidigt saknas åtgärder för att minska de stora skattesubventionerna till fossila bränslen, en utgift som kostar statskassan 13 miljarder kronor om året och därmed vida överstiger budgeten för allmän miljö- och naturvård. På detta område visar däremot Liberalerna framfötterna med en målinriktad politik mot fossila subventioner. Centerpartiet är mest ambitiöst vad gäller grön skatteväxling, medan Moderaterna har lanserat intressant politik kring exempelvis skatteincitament för delningsekonomin. Kort och gott finns det bland partierna flera goda idéer som behövs för svensk utveckling.

Klimatförändringar och utarmningen av den biologiska mångfalden är intimt sammanflätade; en artrik natur och friska ekosystem är själva grunden för de naturliga system vi behöver för att rusta oss för klimatförändringar. För det behövs en adekvat och pålitlig budget. Framför allt måste politikens förmåga att katalysera kraftfulla, långsiktiga lösningar hinna ikapp verkligheten. Såväl kommuner, privatpersoner som näringsliv behöver pålitliga signaler för att kunna satsa på miljömässigt hållbar utveckling.

Men många delar av miljöpolitiken är fortfarande fastfrusen i partipolitiska låsningar som kan resultera i en miljöpolitisk bergochdalbaneresa mellan mandatperioder och eventuella regimskiften. Snabba kast i miljöpolitiken kan leda till cynism och minskad investeringsvilja. Riksdagspartierna måste därför fortsätta att bygga på framgångarna med klimatramverket och energiöverenskommelsen och utifrån de i riksdagen redan beslutade miljömålen gemensamt säkra pålitliga mål och resurser för miljöutvecklingen i Sverige. Vi behöver en parlamentarisk uppgörelse som befriar miljöpolitiken från alltför tvära kast mellan mandatperioderna.

Om knappt ett år är det val. Oavsett vilka partier som vinner regeringsmakten behöver vi långsiktiga och kraftfulla åtgärder för att uppnå de av riksdagen beslutade miljömålen samt Sveriges åtaganden i globala överenskommelser såsom Parisavtalet och Agenda 2030. Det är ett ansvar som tangerar såväl mandatperioder som generationer.

Johanna Sandahl
ordförande Naturskyddsföreningen

Karin Lexén
generalsekreterare Naturskyddsföreningen

Klimatkollen med Jenny Stiernstedtsvd.se
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons