Annons

”En del män behöver fråga sig om de begått övergrepp”

Säga nej till sex? Män behöver lära känna både sina egna och en partners gränser. Det är några av lärdomarna efter #metoo, menar bokaktuella psykologen Calle Brunell. För hur når man fram till samtycke om det är omöjligt att ens föreställa sig ett eget nej?

Under strecket
Publicerad

”I terapirummet finns utrymme att som man fundera över sin roll i sexuella situationer: Om jag bara lägger mig ner, och inte agerar så mycket – vad händer då? Vem blir jag då?”

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 2

Genom att reflektera över sin egen sexuella historia kan män också få syn på sina gränser, menar han. Själv upptäckte Calle Brunell sitt nej som 25-åring tillsammans med Inez, som han under en tid haft en sexuell relation med.

Foto: Tomas OneborgBild 2 av 2

”I terapirummet finns utrymme att som man fundera över sin roll i sexuella situationer: Om jag bara lägger mig ner, och inte agerar så mycket – vad händer då? Vem blir jag då?”

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1
”I terapirummet finns utrymme att som man fundera över sin roll i sexuella situationer: Om jag bara lägger mig ner, och inte agerar så mycket – vad händer då? Vem blir jag då?”
”I terapirummet finns utrymme att som man fundera över sin roll i sexuella situationer: Om jag bara lägger mig ner, och inte agerar så mycket – vad händer då? Vem blir jag då?” Foto: Tomas Oneborg

När #metoo briserade hösten 2017 och en flodvåg av vittnesmål från kvinnor nådde allmänheten stod många män som fågelholkar: ”Va? Är sexuella övergrepp alltså vanligt? Men – inte alla män, väl? I alla fall inte jag!”

– Det gläder mig att också så många män tog chansen att bli eftertänksamma, säger psykologen Calle Brunell. Jag vet via kollegor att fler män sökt professionell hjälp för att få prata om hur de har agerat tidigare i sina liv. Och jag har själv hört om spontana samtal mellan män efter fotbollsmatcher eller på krogen kring överträdelser av sexuella gränser.

Hans eget bidrag är den aktuella boken ”Man. I ljuset av #metoo” (Brombergs), som med lätt hand varvar öppna berättelser ur hans eget liv med psykologiska teorier och diskussioner om manlighet och mäns sexualitet. Boken landar i offentligheten ungefär samtidigt som ljuset sätts på mäns sexualitet från flera andra håll – som pjäsen ”Män kan inte våldtas” på Stockholms stadsteater och folkbildande kampanjer kring samtycke från exempelvis Make Equal i sociala medier.

Annons
Annons

Många män kan gå ett helt liv med känslomässiga svårigheter, men de klarar knappt en månad med erektionsproblem.

Till vardags arbetar Calle Brunell som psykolog; numera vid en mottagning för barn och unga som utsatts för sexuella övergrepp, tidigare under flera år som psykolog på Stockholms mansmottagning i Rinkeby. En erfarenhet därifrån är att en orsak till mäns potensproblem faktiskt kan bottna i en ovilja till sexuell närhet.

– Många män kan gå ett helt liv med känslomässiga svårigheter, utan att söka hjälp, men de klarar knappt en månad med erektionsproblem. Men det är bra, då finns ju en chans att äntligen sätta ord på både lust och sårbarhet, liksom andra känslor. Jag har varit med om situationer där jag har ställt frågan: ”Hur kändes det då?”, och mannen har svarat: ”Vilka känslor finns det?” Förstå, vilket misslyckande för ett samhälle att inte ha lyckats skapa en kultur där varje individ har ett självklart svar på den frågan.

Frågor kring sex är en ”kungsväg” i terapirummet, hävdar Calle Brunell. Via samtal om en persons sexuella historia går snabbfartsleder in till viktiga känslor som riskerar att begränsa livet, som skuld, skam och eventuella erfarenheter av att själv ha varit utsatt för sexuella övergrepp. Dessutom kan den kulturellt påklistrade bilden av mannen som den ständigt kåte härföraren granskas.

– I terapirummet finns utrymme att som man fundera över sin roll i sexuella situationer: Om jag bara lägger mig ner, och inte agerar så mycket – vad händer då? Vem blir jag då?

Genom att reflektera över sin egen sexuella historia kan män också få syn på sina gränser, menar han.

Annons
Annons

Genom att reflektera över sin egen sexuella historia kan män också få syn på sina gränser, menar han. Själv upptäckte Calle Brunell sitt nej som 25-åring tillsammans med Inez, som han under en tid haft en sexuell relation med.

Foto: Tomas OneborgBild 1 av 1

Själv upptäckte Calle Brunell sitt nej som 25-åring tillsammans med Inez, som han under en tid haft en sexuell relation med. I boken beskriver han hur de möts och precis är på väg att ha sex, när han plötsligt inser att han inte vill. Känslan efteråt beskriver han som euforisk. Inte bara för att han valde att lyssna till sitt eget nej, utan också för hur lyhört och odramatiskt hon tog emot det: ”Jag kunde ha viskat det, och ändå skulle hon ha hört mig.”

– Jag hade tur som fick uppleva det med henne, eftersom förutsättningarna var så goda. Vi var jämspelta, jämnstarka och hade en redan etablerad och lekfull sexuell relation. Tänk, om jag hade gått ett halvt decennium till utan att jag känt det där. Efteråt låter det ju helt tokigt: Varför skulle man inte fråga sig om man vill ha sex eller inte?

Genom att reflektera över sin egen sexuella historia kan män också få syn på sina gränser, menar han. Själv upptäckte Calle Brunell sitt nej som 25-åring tillsammans med Inez, som han under en tid haft en sexuell relation med.
Genom att reflektera över sin egen sexuella historia kan män också få syn på sina gränser, menar han. Själv upptäckte Calle Brunell sitt nej som 25-åring tillsammans med Inez, som han under en tid haft en sexuell relation med. Foto: Tomas Oneborg

I ett annat kapitel berör han impulsen att värja sig mot en övergreppshistoria när en nära anhörig är den utsatta. Calle Brunell är hemma hos sina föräldrar, de diskuterar #metoo, och plötsligt berättar hans mamma om egna upplevelser. I texten våndas den vuxne sonen och psykologen Calle inför hur han ska agera.

Det är klart att vi vet om det finns samtycke, om vi bara vågar vara känslomässigt närvarande i stunden.

– Det var svårt att veta vart historien skulle ta vägen, det finns ju olika grader av hemskhet. Och det är klart att det blir skrämmande om den som haft rollen att skydda en själv visar sig ha varit i ett maktlöst tillstånd.

Annons
Annons

Han blottar också sin egen feghet och passivitet i kapitlet om bäste killkompisen Marcus från gymnasieåren. Trots upprepade vittnesmål om att vännen överträtt sexuella och intima gränser för flera tjejkompisar väljer han att försvara och bortförklara: ”Det måste vara ett missförstånd”, ”han skulle inte…”.
Vad gäller samtycke har män som grupp ett särskilt ansvar, hävdar Calle Brunell, beroende på olika förutsättningar. I boken målar han upp heterosexuella mäns och kvinnors olika syn på dåliga sexuella situationer: ”… En etta på den manliga skalan: ’tråkigt, gav mig inte så mycket’, är en trea på den kvinnliga. Och ettan på den kvinnliga skalan: ’gjorde väldigt ont, jag var mycket rädd’ finns inte en med på den manliga skalan.”

­– Förhoppningsvis har de flesta efter #metoo blivit mer lyhörda för både sin partners och sin egen sexualitet. I den bästa av världar får de till en dialog med den de ligger med, för då kommer ganska automatiskt frågor som rör makt och över- och underordning upp. Inte minst kan man reda ut missförstånd.

Sex är ett område som är fyllt av tvetydigheter och ambivalens. Samtidigt är samtycke i grunden mycket enkelt, menar Calle Brunell.

– Vi människor är som gjorda för att läsa av varandras känslouttryck. Det är inte heller så att vi lever i ett komplett hedonistiskt samhälle där folk ligger med varandra när och hur som helst, så driftsstyrda är vi inte. Det är klart att vi vet om det finns samtycke, om vi bara vågar vara känslomässigt närvarande i stunden.

Det finns också en stor osäkerhet kring att formulera sig, och en rädsla för att känna sig dålig eller okunnig, särskilt inför kvinnor.

Annons
Annons

Kraven på män efter den omvälvande hösten 2017 är både rimliga och svåra, menar Calle Brunell.

– Den främsta uppmaningen till män var att lyssna, och det tror jag många har gjort. Nästa uppmaning – att ta ansvar – blev lite svårare och otydligare. Jag tänker att man behöver dela upp ansvaret på olika nivåer. En del män behöver fråga sig om de har begått övergrepp, och se till att det inte händer igen. Det gör man bäst i ett tryggt sammanhang tillsammans med någon man litar på, exempelvis en terapeut eller en nära vän.

– För andra män kan det handla om utifall man har bevittnat eller hört talas om ett övergrepp och underlåtit att agera. Att få till ett samtal med andra män kan vara en bra början. På ytterligare en nivå handlar det om att granska manligheten i stort: Vilket slags män vill vi vara?

Att samtalen till en början sker könsseparatistiskt – alltså enbart mellan män – har sin poäng, hävdar Calle Brunell:

– Om man ska generalisera så ligger män lite efter i att tänka på sig själva i termer av grupp eller kön. Det finns också en stor osäkerhet kring att formulera sig kring de här frågorna, och en rädsla för att känna sig dålig eller okunnig, särskilt inför kvinnor. Det kan vara lätt att som man bli påhoppad – och det möjligen med rätta – för att man kanske uttalar sig klumpigt. Genom att prata med enbart andra män kan samtalet bli öppnare och mer produktivt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons