Annons

”En del tyckte nog att baddräkten var skandalös”

Två stockholmare som fotograferade sig i en ateljé på Södermalm tidigt på 1900-talet.
Två stockholmare som fotograferade sig i en ateljé på Södermalm tidigt på 1900-talet. Foto: Mimmi Gustafsson

Från samhällets bottenskikt som ”oäkting” kämpade sig Mimmi Gustafsson upp till att bli en populär fotograf på Götgatan 3. I slutet av 1800-talet var hon en av kvinnorna som bröt ny mark. Hennes insats var bortglömd – innan 8 400 negativ hittades på husets vind. Vi ska titta närmare på sju av bilderna.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 1

1 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Augusta Eliasson heter denna kvinna som för ungefär 100 år sedan klev in i Mimmi Gustafssons ateljé för att fotograferas på Götgatan 3, adressen som är lösningen på veckans Stockholmsgåta.

– Mimmi hade flera alternativa fonder för bilderna. Augusta har en figurnära baddräkt som blev populär under 1920-talet. Tidigare hade badkläderna mer liknat små klänningar, och säkert varit ganska opraktiska att simma i. En del tyckte säkert fortfarande det var skandalöst med den här typen av baddräkt. Under 1800-talet hade kvinnor alltid varit mer påklädda när de badade, säger Stadsarkivets Ann-Sofi Forsmark som bland annat har skrivit boken Stockholmsfotografer.

Mimmi Gustafsson, som egentligen var döpt till Wilhelmina, hade haft en tuff start på livet. Hon föddes av en ogift piga i Uppsala 1862, vem pappan var är okänt.

Lyckligtvis togs hon emot som fosterbarn hos en kvinna vid namn Maria Charlotta Gustafsson på Södermalm i Stockholm. Mimmi bodde sedan bland annat i Norrköping och Sundsvall innan hon återvände till Södermalm där hon 1890 startade sin fotoateljé på Götgatan 3.

Annons
Annons
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 1

2 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Alla bilder ni får se är tagna mellan 1890 och 1930. Det här är ett av de foton som sticker ut.

– Det var väldigt ovanligt att skratta eller le med öppen mun på porträttbilder. Kanske tog Mimmi fram mjukdjuret för att kvinnan skulle slappna av, säger Ann-Sofi Forsmark.

Fotografikonstens födelse och näringsfrihetens genombrott på 1800-talet gav kvinnor en möjlighet att bryta ny mark.

– Eftersom det var ett nytt yrke så kunde inte män nå positioner på ”gamla meriter”. Men den kvinna som startade eget måste förstås ha bra självförtroende. Att Mimmi hade ateljén i 40 år bevisar ju också att hon hade en väldig yrkesskicklighet.

Annons
Annons
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 1

3 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Mina Andersson var inte lika sugen på att dra på smilbanden. Hon ville förmodligen att hennes porträtt skulle visa upp en kvinna med pondus.

– I sin enorma hatt ser hon inte lika bekväm ut som många andra. Bilden visar vilken variation Mimmis bilder har. Hon verkar ha kunnat anpassa sig efter vad kunden ville ha och inte varit bunden vid en särskild stil, säger Ann-Sofi Forsmark som är aktuell med ungdomsboken Sakramentet som utspelar sig just på Söder.

Nästa bild är mer avspänd:

Annons
Annons
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 1

4 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Greta Kampf har här lagt sin lilla bebis på en fäll i ateljén.

– Det här sättet att avbilda barn speglar den nya barnsyn som börjar växa fram under 1900-talet, då barndomen sågs som en egen, och viktig period i livet. Så här avklädda hade inte nyfödda barn varit tidigare på bilder. Det är också lite ovanligt att mamman inte tittar in i kameran, säger Ann-Sofi Forsmark.

Mimmis ateljé var en av de första på Södermalm och ansågs säkerligen inte vara lika fin som de som fanns på Norrmalm.

– Men det var ändå en period då det byggdes mycket på Söder och ”fint folk” kanske för första gången tog klivet över på södra sidan av Slussen. Många kanske tyckte det var mer tryggt att fotografera sig hos Mimmi. Hos fotograferna på Norrmalm kan det nog ha känts mer spänt, ungefär som att komma in i en riktigt fin affär.

Annons
Annons
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 1

5 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Här ett bröllopsporträtt. Det är Gösta Nyqvist och hans hustru. Tyvärr har vi inte hennes namn, eftersom detta är all information som finns till negativet.

– Den här bilden känns modern och avslappnad. Mannen sitter ner och kvinnan blir därmed nästan ett huvud högre. Den vita brudklänningen slog igenom på bred front under 1920-talet, efter att ha börjat förekomma i förnämare kretsar under slutet av 1800-talet. Trenden att gifta sig i vitt startade med drottning Victoria av England. Innan dess gifte man sig i vanliga finkläder, säger Ann-Sofi Forsmark.

Något som gör Mimmi Gustafsson extra aktuell är att en rekonstruktion av hennes ateljé just nu går att se på Stadsmuseet. Maria von Scheele har tagit fram mycket av tidigare okända bakgrundsfakta kring Mimmi som ni nu tar del av.

Annons
Annons
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 1

6 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Den näst sista bilden vi ska titta på är ett typiskt exempel på äldre tiders visitkort. Det var en form av bild som lämnades i en skål i hallen när man blev hembjuden till någon. Eftersom de besökande kom utifrån bar de därför oftast utomhuskläder på visitkorten. På bilden: Edit Papi tillsammans med ett barn.

– Tittar vi noga så ser vi att golvet ska ge ett intryck av att vara snö. Samtidigt är det lite lustig att piedestalen står där, vilket gör att man inte kan luras att tro att den är tagen utomhus, säger Ann-Sofi Forsmark.

Annons
Annons
Foto: Mimmi Gustafsson Bild 1 av 4

Porten till Götgatan 3 år 1917 när Mimmi Gustafsson hade sin ateljé här.

Foto: Kasper Salin/Stadsmuseet Bild 2 av 4

Stadsarkivets Ann-Sofi Forsmark vid huset.

Foto: Johan Lindberg Bild 3 av 4

Den som vill få en känsla för hur Mimmi Gustafssons ateljé såg ut kan gå till Stadsmuseet.

Foto: Johan Lindberg Bild 4 av 4

7 / 7

Foto: Mimmi Gustafsson

Den sista bilden visar Erik Jonsson i polisuniform. När Mimmi hade sin ateljé och bostad på Götgatan 3 var hon gift med en man som var just polis – Victor Kinell Klang. De var gifta från 1891 till 1914. Sedan gifte Mimmi om sig med en posttjänsteman. Mimmi var aktiv fotograf i Stockholm i omkring 40 år. Hon blev 87 år och levde sina sista år på Råggatan vid Skanstull.

– Tyvärr har vi inte hittat någon bild på Mimmi, men egentligen är det nog inte så konstigt. Hon såg kanske ingen vits med att ha en bild på sig själv. Det kan också vara så att hon finns med bland de 8 400 negativen som Stadsmuseet har, men det finns ingen notering om det, säger Ann-Sofi Forsmark.

Porten till Götgatan 3 år 1917 när Mimmi Gustafsson hade sin ateljé här.
Porten till Götgatan 3 år 1917 när Mimmi Gustafsson hade sin ateljé här. Foto: Kasper Salin/Stadsmuseet

Stadsarkivets Ann-Sofi Forsmark vid huset.
Stadsarkivets Ann-Sofi Forsmark vid huset. Foto: Johan Lindberg

Om någon av er läsare hittar en bild som föreställer Mimmi Gustafsson så får ni gärna mejla till mittstockholm@svd.se. Hon var döpt till Wilhelmina, men 1909 byts namnet ut mot Mimmi i adresskalendern. Det skulle också vara spännande om någon av er kan hitta någon bild som hon eventuellt tog innan hon startade ateljén på Götgatan 1890. Hon borde ju ha fotograferat en del innan hon startade eget.

Den som vill få en känsla för hur Mimmi Gustafssons ateljé såg ut kan gå till Stadsmuseet.
Den som vill få en känsla för hur Mimmi Gustafssons ateljé såg ut kan gå till Stadsmuseet. Foto: Johan Lindberg

Ni kan läsa mer om huset i en separat artikel. Ni som vill ha ett mejl varje gång en ny gåta läggs ut får gärna höra av er till mittstockholm@svd.se. Välkomna tillbaka till en ny gåta framöver.

Annons
Annons
Annons
Annons