Annons

Janerik Larsson:En ensam och mycket arg man

Woodwards bok
Woodwards bok Foto: Mark Lennihan
Under strecket
Publicerad

I Washington DC är upphetsningen nu stor på grund av Bob Woodwards nya bok - om tillståndet i Vita huset - och den anonyme regeringstjänstemannens artikel i New York Times på samma tema: I Am Part of the Resistance Inside the Trump Administration.

Ed Luce, som kommenterar USA-politiken i Financial Times, har en avspänd kommentar. Presidenten är lat och okunnig. Han styr inte, pratar mycket men fattar inte så många beslut utan retirerar till sin sängkammare där han kollar TV och skriver arga tweets. Om han inte är där så flyr han till möten landet runt med sina trogna. Där öser han förakt över sina kritiker.

Mer är det inte.

Det är en sval, brittisk kommentar som inte saknar relevans. Men riktigt så enkelt är det nog inte.

Trumps handelspolitiska härjningar har och kommer att få konsekvenser både för amerikansk ekonomi - och för världsekonomin.

En helt annan reaktion kommer från David Frum i The Atlantic: This Is a Constitutional Crisis.

Han riktar sin ilska mot den anonyme skribenten i NYT:

Your service in government is valuable. Thank you for it. But it is not so indispensable that it can compensate for the continuing tenure of a president you believe to be amoral, untruthful, irrational, antidemocratic, unpatriotic, and dangerous. Previous generations of Americans have sacrificed fortunes, health, and lives to serve the country. You are asked only to tell the truth aloud and with your name attached.

Annons
Annons

Frum menar att artikeln bara förstärker presidentens paranoia - den är välutvecklad redan - och att det enda hederliga är att de som tycker som skribenten bör verka för att presidenten avsätts på legal väg:

If the president’s closest advisers believe that he is morally and intellectually unfit for his high office, they have a duty to do their utmost to remove him from it, by the lawful means at hand. That duty may be risky to their careers in government or afterward. But on their first day at work, they swore an oath to defend the Constitution—and there were no “riskiness” exemptions in the text of that oath.

Donald Trumps idéer om världen inte är något han nyligen tänkt ut utan de har han hyst i decennier. Jag läste nyligen om den Playboy-intervju som han gav i mars 1990 och som väl sammanfattar hans syn på internationella relationer:

I think our country needs more ego, because it is being ripped off so badly by our so-called allies; i.e., Japan, West Germany, Saudi Arabia, South Korea, etc. They have literally out-egotized this country, because they rule the greatest money machine ever assembled and it's sitting on our backs. Their products are better because they have so much subsidy. We Americans are laughed at around the world for losing $150 billion year after year, for defending wealthy nations for nothing, nations that would be wiped off the face of the earth in about 15 minutes if it weren’t for us. Our "allies" are making billions screwing us.

Med den utgångspunkten saknas förutsättningar för förhoppningar att president Trump ska börja lyssna på kloka rådgivare. Efter de senaste dagarna har hans aversion mot dessa givetvis ökat.

I sängkammaren i Vita huset sitter en ensam och mycket arg man.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons