Annons

Birgitta Forsberg:En folkrörelsebank på drift – storägarna måste vakna

Sparbankerna, kundägda Folksam, kundägda Alecta, LO och Svenskt Näringsliv måste vakna upp. Bara för att vissa av dem anser sig tillhöra en folkrörelse så kan de inte låta en banks ledning och styrelse galoppera iväg hur som helst.

Under strecket
Publicerad
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1
Foto: Janerik Henriksson/TT Bild 1 av 1
Foto: Janerik Henriksson/TT

Sent ska syndaren vakna. Redan dagen efter stämman började Swedbanks valberedning försöka få ihop en ny styrelse, enligt Dagens Industri. Trots att storägarna hade gett alla styrelseledamöter ansvarsfrihet på stämman.

Låt oss titta på denna yrvakenhet.

För det första, vilken sorts bank har vi att göra med? Den första sparbanken öppnade 1820 i Göteborg och på 1930-talet fanns fler än 500 sparbanker. En sparbank har inga aktieägare och kan använda en del av vinsten till att stötta samhällsnyttiga verksamheter. Sparbankerna var en folklig företeelse, ja närmast en folkrörelse.

För en bank är förtroende allt. Och en bank är beroende av att kunna låna pengar på den internationella lånemarknaden. Den bank som inte kan det går under.

Annons
Annons

Ur krisen på 1990-talet reste sig det som skulle bli Swedbank som en Fågel Fenix ur sparbanksrörelsen. I dag finns endast 60 fristående sparbanker, varav fem är delägda av Swedbank.

För det andra, vilka äger banken? Swedbanks huvudägare är Sparbanksgruppen, tätt följd av Folksam, som ägs av sina 4 miljoner kunder och som räddade Swedbank från undergång i finanskrisen 2008–2009.

Tredje största ägare är Alecta, som förvaltar tjänstepensioner och ägs av sina 2,5 miljoner privatkunder och 35 000 företagskunder. Fjärde största ägare är Swedbanks fondbolag Robur. Femte största ägare är AMF, som förvaltar tjänstepensioner och ägs av LO och Svenskt Näringsliv.

För det tredje, hur har dessa ägare skött sin bank? Då Danske Bank presenterade en rapport om att banken haft kanske världens största tvättmaskin i Estland hävdade Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen, i höstas, att Swedbank inte hade några liknande problem.

Det är lätt att förklara Birgitte Bonnesens reaktion. För en bank är förtroende allt. Och en bank är beroende av att kunna låna pengar på den internationella lånemarknaden. Den bank som inte kan det går under. Det var det som sånär hände Swedbank under finanskrisen 2008–2009.

Men förtroende handlar även om vinst. Ju mer förtroende investerare har för banken, desto lägre ränta får banken betala på pengar den lånar. Därför är det en ryggmärgsreflex hos många bankchefer att berätta hur bra den egna banken är.

En vd är dock inte ensam. Styrelsen måste, enligt lag, ha koll på att saker och ting sköts enligt lagar och regler.

Annons
Annons

Så vad sa styrelsen? Ingenting. Ändå hade den tidigare chefen för regelefterlevnad, Viveka Strangert, våren 2016 presenterat en rapport för styrelsen som visade att det fanns betydande brister i arbetet med att förebygga penningtvätt hos Swedbank i Baltikum. Därmed var alltså styrelsen informerad.

När Dagens Industri i februari i år avslöjade att Viveka Strangert gjort dragningen för styrelsen och lite senare fått sparken, vad gjorde då ägarna (som alltså tillsätter styrelsen)? Ingenting. Förberedelserna inför stämman den 28 mars gick vidare – alla styrelseledamöter skulle väljas om.

På morgonen före stämman berättade storägarna att de skulle neka Birgitte Bonnesen ansvarsfrihet och hon försvann ut.

Ingenting gjorde ägarna heller då Ekobrottsmyndigheten inledde en förundersökning om röjande av insiderinformation för att Swedbanks toppar hade berättat för storägarna om Uppdrag Gransknings program två dagar i förväg.

Att Birgitte Bonnesen fick en uppsträckning av finansmarknadsminister Per Bolund (MP) fick heller inte ägarna att agera. Och inte att härvan växte då SVT och Dagens Industri avslöjade att den norske advokaten Erling Grimstad gjort en kritisk intern rapport åt Swedbank.

När SVT senare kunde avslöja mer om Grimstads rapport, att bankens utländska högriskkunder omsatt motsvarande 700 till 1 400 miljarder mellan åren 2010 och 2016, agerade faktiskt ägarna. De förstärkte styrelsen med en person, Kerstin Hermansson, expert på regler på värdepappersmarknaden, som skulle väljas in på stämman två dagar senare.

Dagen före stämman gjorde Ekobrottsmyndigheten en razzia på Swedbanks huvudkontor och utökade förundersökningen till att även gälla grovt svindleri. Det handlade om offentliga uttalanden som ”befattningshavare” på banken gjort om misstänkt penningtvätt från hösten 2018 till februari i år då Uppdrag Gransknings första program sändes. Uttalanden som kunde vara vilseledande, enligt myndigheten.

På morgonen före stämman berättade storägarna att de skulle neka Birgitte Bonnesen ansvarsfrihet och hon försvann ut. På stämman röstade så storägarna för ansvarsfrihet för alla styrelseledamöter.

Nu ska alltså delar av styrelsen bytas ut på en extrastämma. Men redan på den ordinarie stämman hade ägarna kunnat byta ut styrelseledamöter och nekat åtminstone ordförande Lars Idermark ansvarsfrihet. Om ägarna inte hade hunnit till den 28 mars så hade de kunnat skjuta upp stämman.

Nu måste Sparbankerna, kundägda Folksam, kundägda Alecta, LO och Svenskt Näringsliv vakna upp. Om de visar att de inte klarar att driva en folkrörelsebank riskerar Swedbank att tappa många kunder, som valt banken just på grund av folkrörelsestämpeln.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons