Annons

Viktor Lundquist:En förlorad frihetskämpe

Allt mer tyder på att Julian Assange i allra högsta grad medverkade i de ryska påverkansförsöken mot det amerikanska presidentvalet.

Under strecket
Publicerad

På den ecuadorianska ambassaden samarbetade Assange med de hackare som infiltrerade det demokratiska partiet och Hillary Clintons kampanjstab.

Foto: Matt Dunham/TT Bild 1 av 1

På den ecuadorianska ambassaden samarbetade Assange med de hackare som infiltrerade det demokratiska partiet och Hillary Clintons kampanjstab.

Foto: Matt Dunham/TT Bild 1 av 1
På den ecuadorianska ambassaden samarbetade Assange med de hackare som infiltrerade det demokratiska partiet och Hillary Clintons kampanjstab.
På den ecuadorianska ambassaden samarbetade Assange med de hackare som infiltrerade det demokratiska partiet och Hillary Clintons kampanjstab. Foto: Matt Dunham/TT

Frihetskämpe eller förbrytare? Skillnaden mellan dessa beskrivningar kan ibland ligga i betraktarens öga. Julian Assange har genom åren beskrivits som båda.

Å ena sidan en nätaktivist som står upp för mänskliga rättigheter, vars arbete hjälpt till att avslöja allvarliga oegentligenheter och grova brott. Å andra sidan, en misstänkt sexualbrottsling vars arbete i verkligheten inte har styrts av en vilja att göra rätt, utan av andra bakomliggande agendor.

Den senaste tidens avslöjande understryker att den senare beskrivningen är mer korrekt än den förra.

Nyligen publicerade CNN ett långt reportage om vad som egentligen hände under de sju år som Assange befann sig på den ecuadorianska ambassaden i London, och hur han tros ha spelat en central roll i de ryska påverkansförsöken mot det amerikanska presidentvalet 2016.

Annons
Annons

Genom att kombinera övervakningsrapporter från ambassaden och Muellerrapporten framträder en tydlig bild av hur Assange var djupt involverad i de e-postläckor som drabbade demokraterna under presidentvalskampanjen, och hur dessa uppkom och publicerades i samarbete med Kreml.

Trots att Assange befann sig i en slags fängelseliknande tillvaro på den ecuadorianska ambassaden hade han stora möjligheter att fortsätta sitt jobb med WikiLeaks. Assange krävde avancerad teknisk utrustning, höghastighetsinternet samt möjlighet att ta emot besökare nästan helt utan begränsningar, och dessutom med möjlighet att stryka dessas namn ur besöksloggen.

Allt detta fick grönt ljus från ambassaden.

CNN:s reportage innehåller en mängd händelser och indicier som tyder på att Assange var inblandad i det ryska valpåverkansförsöket. Han träffar bland annat flera ryska medborgare med kopplingar till Kreml, samt hackare som i Muellerrapporten beskrivs som troliga kurirer för demokraternas stulna e-mail.

Han träffar också tunga medarbetare på Putinkontrollerade propagandakanalen RT, och övervakningsdokument visar att några av de e-mail som stulits from demokraterna först publicerades online från den ecuadorianska ambassaden.

I Muellerrapporten står det specifikt att det inte går att utesluta att en välkänd hackare vid namn Andrew Müller-Maguhn hjälpt förflytta de av Kreml stulna dokumenten och e-mailen till WikiLeaks.

Müller-Maguhn och Assange hade vid tidpunkten för läckorna varit vänner i många år, och han hade bland annat deltagit i Assanges kortlivade TV-program på RT. De båda männen träffas flera gånger på den ecuadorianska ambassaden under 2016.

Annons
Annons

Under drygt en vecka i juli 2016 sker flera centrala händelser, som tydligt visar på samröre mellan Assange och Kreml.

Muellerrapporten beskriver hur WikiLeaks den 6 juli kontaktar ryska hackare för att få tag i något ”Hillary-relaterat”, då demokraternas stora partikonvent snart ska arrangeras.

Besöksloggar och rapporten visar hur Assange bara några dagar senare har ett fyra timmar långt möte med två välkända hackare, ett möte som av en händelse är på samma dag som en rysk hackare skickar över krypterade filer döpta till ”big archive”.

Några dagar senare publicerar WikiLeaks över 20 000 filer från det demokratiska partiets nationella kommitté, något som dåvarande republikanske presidentkandidaten Donald Trump uppmuntrade.

”Russia, if you’re listening, I hope you’re able to find the 30 000 emails that are missing”, sade Trump. Muellerrapporten beskriver hur det visat sig att ryssarna faktiskt lyssnade, då man vid denna tidpunkt för första gången försökte hacka Hillary Clintons kampanj.

Några veckor senare upprepas samma händelseförlopp. Ryska hackare kontaktar WikiLeaks och erbjuder över 50 000 stulna e-postmeddelande och dokument, och bara kort därefter träffar Assange välkända hackare innan WikiLeaks börjar publicera de stulna dokumenten.

I princip från sommarens slut till den faktiska valdagen publicerar WikiLeaks stulna demokratiska dokument och e-mail dagligen. Trump fortsätter att uppmuntra det som sker, bland annat genom att på en upptaktsträff i Pennsylvania säga att han älskar WikiLeaks.

Propagandakanalen RT är givetvis inte sämre på att sprida de läckta dokumenten, men det intressanta är snarare tidpunkterna för vissa av deras publiceringar. Vid ett flertal tillfällen publicerar RT beskrivningar av och hänvisningar till läckta e-mail innan WikiLeaks publicerat dessa, vilket tyder på ett koordinerat samarbete.

Annons
Annons

Vad som hände sedan är mer känt. Trump blev vald till president, och har än i dag svårt att ge ett rakt besked huruvida han tror på all den underrättelseinhämtning och analys som visar på rysk inblandning i presidentvalet. Och utöver detta är frågan om Trump och hans medarbetares inblandning och Rysslandskopplingar fortsatt oklara.

På den ecuadorianska ambassaden gjorde Assange sig ovän med allt fler, och till slut blev det för mycket. Den sedan några år nytillträdde presidenten Lenín Moreno valde att bryta Assanges asyl med hänvisning till att han kränkt normen om att inte blanda sig i internationella affärer från ambassaden.

Muellerrapporten, ambassadens övervakningsdokument, samt CNN:s reportage ger en klar bild av vem Assange är, och vilken hans agenda egentligen varit. WikiLeaks, vars syfte var att avslöja hemliga dokument i syfte att belysa korruption, brott och andra typer av information med stort allmänintresse, har genom Assange blivit ett verktyg för en diktatorisk regim att påverka andra länders politik och val.

När WikiLeaks för drygt tio år sedan vann utmärkelsen The Economist New Media Award var det med motiveringen ”an invaluable resource for anonymous whistleblowers and investigative journalists”.

Ett decennium senare är den beskrivningen knappast längre aktuell, när det nu är uppenbart att man i förlängningen hjälpt Kreml att påverka ett val, och Trump att väljas till president. Putin är knappast någon som värnar pressfrihet och fritt medielandskap, och under Donald Trumps år som president har det knappast blivit lättare att vara journalist i USA.

I dagsläget är det få som försvarar Assange. Men i samband med hans gripande i London kom försvar från ett kanske (inte så) oväntat håll. Högt uppsatta tjänstemän i Putins närhet menade att behandlingen av Assange kunde liknas vid hur ”the hand of ’democracy’ squeezes the throat of freedom’.

Det säger det mesta om relationen mellan Assange och Ryssland å ena sidan, och Assange som demokratisk frihetskämpe å andra sidan.

VIKTOR LUNDQUIST är biträdande redaktör för Säkerhetsrådet och projektledare på tankesmedjan Frivärld.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons