Annons

Mårten Schultz:Häpnadsväckande usel dom – fylld av bisarra fördomar

En dom från Solna tingsrätt har fått stor uppmärksamhet.
En dom från Solna tingsrätt har fått stor uppmärksamhet. Foto: Henrik Montgomery/TT

”Varning för magstarkt innehåll”, varnade advokaten när han skickade över en uppmärksammad brottmålsdom från Solna tingsrätt som har fått spridning i sociala medier. Och magstarkt var det. Jag har aldrig läst något liknande från en svensk domstol. Det är en förfärlig dom.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

En man stod åtalad för att ha misshandlat en kvinna i en lägenhet i Sundbyberg i april 2015. Mannen och kvinnan var tidigare ett par och de hade en gemensam dotter.

Misshandeln bestod, enligt åtalet, bland annat i att han knuffat kvinnan, dragit henne till sovrummet och där satt sig grensle över kvinnan varefter han slog henne ett flertal gånger i ansiktet och tryckte en klacksko mot hennes ansikte.

Tingsrätten höll inte med åklagaren utan frikände mannen. Det är i sig inte anmärkningsvärt. Händelsen låg flera år tillbaka i tiden och det fanns inga vittnen till misshandeln (men väl annan bevisning). Det som är anmärkningsvärt är domskälen, som inleds på följande sätt (och jag citerar direkt ur domen men skriver ”kvinnan” respektive ”mannen” i stället för namnen):

”Kvinnan har lämnat en berättelse utan att visa några känslor, vilket inte framstår som självupplevt. Hennes motiv till att göra dessa beskyllningar mot mannen kan vara att hon utnyttjat hans kärlek till henne och hans ”dumhet” för att kunna ta över hans lägenhet. Det är inte ovanligt att kvinnor felaktigt hävdar att de blivit misshandlade och hotade och på så sätt låtsas som att de är i behov av skyddat boende för att få en lägenhet.”

Annons
Annons

Och, vidare:

”Det normala i ’dessa kretsar’ är vidare att en kvinna berättar för släkten om hon blir misshandlad om hon blir det så att saken kan lösas inom familjen. Det faktum att kvinnan inte sagt till hans släktingar att han slog henne, utan i stället anmälde det till polisen minskar hennes trovärdighet ytterligare. Mannens familj verkar vara en bra familj, till skillnad från hennes, vilket också har betydelse för bedömningen av skuldfrågan.”

Konstigheterna stannar inte där men det är för deprimerande att fortsätta. Det är en häpnadsväckande usel dom, såväl språkligt som innehållsmässigt. Förutom att tingsrättens avgörande i sak är besynnerligt – kvinnans dokumenterade skador avfärdas på ett märkligt sätt – så uttrycker den närmast bisarra föreställningar och fördomar.

Värst är att domstolen förordar att brottsoffer ska vända sig till någon form av privat rättsskipning.

Och det är inte ens det värsta. Värst är att domstolen förordar att brottsoffer ska vända sig till någon form av privat rättsskipning. Familjen istället för rättsväsendet. Så fungerar det förstås inte i en rättsstat.

Hur kan det bli så här?

Avgörandet är en så kallad nämndemannadom. Bakom domen står två av tingsrättens nämndemän. Juristdomaren och en av nämndemännen hade kommit till motsatt slutsats och ansåg att bevisningen räckte för fällande dom. Det är alltså två politiskt utsedda lekmän som står bakom domen.

Jag har i många sammanhang under många år varit kritisk mot nämndemannasystemet. Kritiken har framför allt varit principiell: det är fel med politiskt utsedda domare och det är feltänkt att göra lekmän till just domare (istället för att låta lekmannainslaget vara begränsat till att bedöma vad som hänt) till exempel.

Däremot har det inte funnits några tydliga indikationer på att nämndemannadomare leder till materiellt felaktiga avgöranden. Men Solna tingsrätts dom är en påminnelse om vilka risker det politiserade inslaget i dömandet innebär. Det här är en dom som vilar på en agenda. Och det är en agenda som inte borde få något utrymme i en svensk domstol.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons