Annons

Josefin Holmström:En hypnotisk poet – en tragedi att han lämnat oss

Yahya Hassan blev 24 år gammal.
Yahya Hassan blev 24 år gammal. Foto: Jacob Ehrbahn / Polfoto

Jag får lust att hålla upp ett långfinger mot döden. Yahya Hassan har avlidit, alldeles för ung – en helt egen, omisskännlig röst är borta.

Under strecket
Publicerad

Den danske poeten Yahya Hassan är död. Jag får ett sms i skogen och står där vid tjärnen och bara stirrar på skärmen. Räknar i huvudet: född 1995, han skulle fylla 25 i år. Så fruktansvärt ung och, ja, det måste sägas, lovande.

Alldeles nyligen läste jag Hassans ”2” för en recension: en diktsamling som var produkten av flera års kamp i fängelsesystemet och psykiatrin. En diktsamling som andades ilska, trötthet och frustration men också hopp, livskraft och en enorm energi. Hassan var rasande på allt som gått snett i samhället; på fort Europa och den västerländska flyktingpolitiken; på de människor som var ute efter honom; kanske också på sitt eget kaos.

Yahya Hassan, född i danska Århus med palestinskt påbrå (han identifierade sig själv som ”statslös palestinier med danskt pass”) debuterade 2013, 18 år gammal, med en självbetitlad debutsamling som sålde i rekordmånga exemplar i Danmark. Nästan över en natt blev han stjärna. Hassans skrev sina dikter med versaler, som om han ville skrika ut dem, och det var också den effekt de fick. Någon som skrek i ens öra, och det menar jag som en komplimang. Somliga saker måste ropas över hustaken.

Annons
Annons

När jag läser Yahya Hassan vet jag aldrig om jag ska bli road, förolämpad eller imponerad, och oftast blir jag alla tre. Det är ovanligt att en så ung poet lyckas med det konststycket – med att hitta en röst som är så egen, så omisskännlig. Även när Hassan var barnslig och retsam var han absolut närvarande, trogen den egna visionen. Kosta vad det kosta ville. Om hans senaste diktsamling skrev Jenny Högström i Aftonbladet att han rev alla murar mellan liv och litteratur.

Det är sanna ord. För Yahya Hassan fanns bevisligen ingen skillnad mellan livet och litteraturen. Inga omskrivningar, inget smusslande, ingen diskret borgerlig bortvändhet. Det privata var inte bara politiskt, det var poetiskt.  ”JAG VILL BLI IHÅGKOMMEN SOM EN AV DOM MÄNNISKOR / SOM INTE BLEV DÖDAD / FÖR INGENTING / PÅ DENNA JORD”, som han skrev i ”2”. Och med den beslutsamheten i ryggen vågade han experimentera i sitt skrivande, vågade ta ut svängarna, vågade misslyckas. Det var en av de saker som gjorde honom till en sådan hypnotisk poet.

Det är svårt att skriva om de unga döda: Cobain, Rimbaud, Keats. Det är så lätt att ikläda dem legendens kostym och på så vis radera ut vilka de egentligen var. När en ung människa dör värjer vi oss ibland för hennes komplexitet. Men låt oss minnas och bevara Yahya Hassans komplexitet, hans brinnande kompromisslöshet. Den borde ha fått växa, formas och forma oss, och att Hassan nu försvunnit från oss 24 år gammal är inget annat än en tragedi. Jag får lust att hålla upp ett långfinger mot döden. Eller kanske angripa den med en välriktad dansk skalle.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons